Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Föräldrarna lever med ständig oro

Foto: Alamy

Barn med neuropsykiatriska svårigheter lever ofta med hög stress – och det gör även deras föräldrar. Sjukskrivningar och minskad arbetstid är vanligt bland föräldrarna, och nio av tio lever med ständig oro för sina barn, enligt undersökningar som Riksförbundet Attention har gjort

Stressen för föräldrarna till barn med exempelvis adhd och autism finns på flera plan, säger Anki Sandberg, ordförande för Attention som är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och deras anhöriga.

– Dels finns en inre stress, man kanske inte riktigt förstår sitt barn, man är orolig för hur det ska gå för barnet, man känner sig rådlös. Kanske finns syskon som man också oroar sig för, som man känner får för lite tid.

Dels finns den stress som uppstår när man börjar jaga efter hjälp, säger Anki Sandberg.

Läs också: Stress i skolan gör barn till hemmasittare

Föräldrar får ofta fungera som ”projektledare" och försöka samordna stödet från olika instanser som skola, barnpsykiatri, habilitering, socialtjänst med mera.

– Man får anpassa sitt liv efter alla olika tider. Dessutom upplever många föräldrar att det är svårt att få det stöd som behövs, det blir som en ständig kamp för barnet som kräver mycket tid och ork, säger Anki Sandberg.

En tidigare granskning från Riksrevisionen av stödet till barn och unga med funktionsnedsättning bekräftar den bilden. Föräldrarnas tunga börda med att samordna stödet leder till att familjerna inte kan leva ett liv som andra barnfamiljer, och konsekvensen kan bli högre sjukfrånvaro, arbetslöshet, förtidspension etcetera, skriver man i granskningen.

Läs också: ”Koppling mellan adhd och stress missas ofta”

Attention har gjort en enkätundersökning bland föräldrar till barn med Aspergers syndrom/autismspektrumtillstånd hos normalbegåvade barn. Undersökningen presenterades i rapporten ”Till slut tar man slut”.

Den visade att nära hälften (47 procent) varit sjukskrivna av orsaker som hade med barnets funktionsnedsättning att göra, och nära en fjärdedel uppgav sig vara på väg in i sjukskrivning.

73 procent av föräldrarna upplevde ofta ökad stress, 30 procent uppgav sig ha kraftigt försämrad sömn och 63 procent hade gått ned i arbetstid på grund av situationen. Dessutom hade många fått försämrade relationer med släkt och vänner.

I en webbenkät bland Attentions medlemmar som gjorts i samarbete med försäkringsbolaget Trygg-Hansa svarade nästan 90 procent av föräldrarna till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att de ofta eller ständigt oroar sig för hur deras barns liv kommer att bli. 83 procent hade tvingats gå ner i arbetstid eller sjukskriva sig för att situationen kring barnet inte fungerar.

50 procent upplevde att bristande stöd från skolan påverkar deras barn mest.

En stor majoritet av föräldrarna (73 procent) tyckte att det ofta är svårt eller nästan omöjligt att veta vart de ska vända sig för att få hjälp eller stöd från samhällsinstanser i olika frågor. Bara tre procent tyckte att det är lätt.

Läs också: Forskare: Sambanden om stress är inte självklara

Svaren i båda undersökningarna tyder på att det ofta är en icke-fungerande skola som gör det svårt för föräldrarna att balansera jobbet, den egna hälsan och omvårdnaden om barnet. Flera föräldrar uppger att de blivit sjukskrivna för att barnets skola inte fungerat, och för att pressen att hålla i alla olika kontakter blivit för stor.

Enligt Attention är det bristande kunskap om vad funktionsnedsättningarna innebär som är den troliga orsaken till att samhället ofta inte kan möta föräldrarnas behov. Kunskapsbrist gör att satsningar kan bli felriktade och verkningslösa.

– Det är mycket som behöver göras, säger Anki Sandberg. Bland annat skulle det behöva finnas en samordnande vårdkontakt som fungerar, så att man skulle kunna få flera problem lösta på ett och samma möte, och så att man inte behöver jaga runt för att få det stöd barnen har rätt till. Det finns platser där det fungerar så, men det borde finnas för alla som behöver det.