Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Forskaren: Människans bästa vän förstår mer än du tror

En hund kan lära sig att räkna och att skilja mellan verb och adjektiv. Och den förstår människan bättre än man tidigare har trott. Insidan har träffat forskaren Per Jensen som tipsar om några enkla trick som gör att du kan lära känna din hund på djupet.

Det finns en utbredd föreställning om att man inte kan veta vad en hund tänker och känner. Men det går faktiskt att ganska enkelt ta reda på. Under de senaste tio åren har forskningen tagit stora kliv och reviderat tidigare föreställningar om våra fyrbenta vänner. Vi har stämt träff med Per Jensen och hans två dansksvenska gårdshundar Majken och Nisse på Linköpings universitet där han är professor i etologi, läran om djurs beteende.

Han tar med oss ut i en närbelägen hage för att visa oss några trick som de brukar göra. Majken och Nisse ser ut att ha kul när de springer runt och skäller. Per sätter en ära i att inte uppfostra dem för hårt.

– Jag har ju skaffat dem för att jag vill att vi ska vara bra kompisar och för att de ska vilja vara med mig. Jag är också fascinerad av att se vad de kan hitta på själva, säger han.

För att visa hur mycket hundar bryr sig om oss människor gömmer han ansiktet i händerna och börjar snyfta. De glömmer allt annat och hoppar omedelbart upp på stenen som han sitter på. De gnyr, puffar och krafsar på honom för att ta reda på vad som är fel.


Foto: Elisabeth Ubbe

När han i stället börjar gnola bakom händerna slutar de genast bry sig och börjar ägna sig åt annat.

Plötsligt ber han om en puss och får en.

– Hundar är starkt empatiska djur som framför allt reagerar på människans känslor. Det finns en hel del forskning som visar att hundens hormoner förändras när ägaren är stressad.

Att de reagerar så starkt på gråt kan tyckas konstigt eftersom de inte gråter själva.

Per berättar om försök där man har spelat upp spädbarnsgråt för hundar. Även hundar som aldrig tidigare har träffat spädbarn har visat sig bli väldigt bekymrade.

En del har gått fram till högtalaren med svansen mellan benen samtidigt som de haft öronen upp. Normalt är öronen bakåtstrukna om de har svansen mellan benen.

– Det verkar som om de använder svansen för att visa att ”jag kommer inte att skada dig” och öronen för att säga att ”jag vill absolut veta var du är och vad det är för fel på dig”.

Den kombinationen ser man inte i något annat sammanhang hos hunden, säger Per och berättar att fram till för ungefär tio år sedan försökte forskare studera hundars beteende genom att göra som de alltid hade gjort: ta bort eventuella störningsfaktorer som kan påverka resultatet. En sådan är människan.

– Den som studerar till exempel råttor eller vilda djur, försöker göra det i situationer där människan har så litet inflytande som möjligt. Det har aldrig blivit bra med hundar.

I början av 2000-talet insåg allt fler forskare att människan i själva verket är den viktigaste komponenten när man vill förstå hundens beteende. Per beskriver det som en dammlucka som öppnades när man började studera människa och hund tillsammans.

– Det bara forsade fram intressanta resultat om hur hunden kommunicerar, vad den känner och hur den upplever sin omvärld.

Det är först när hunden får samarbeta med människan som man ser hur smart den verkligen är.

– Den är betydligt bättre på att samspela med människor än med andra hundar. Det är det som skiljer hundar från andra djur, som vargar som är suveräna på att samarbeta med varandra och flocken för att lägga ned svåra byten.

Per tar herrelösa gatuhundar som exempel. När människan inte längre styr dem, gör de ändå vad de kan för att hålla sig i närheten av oss.

– Man kan tro att de skulle dra till skogs i flockar för att jaga rådjur. Men i stället fortsätter de att vistas i städerna, tigga vid restaurangerna och hänga vid våra soptunnor.

En överraskning när man studerade interaktionen mellan hund och människa var att man upptäckte att hunden behärskar vad vi kallar ”mentalisering”, som man tidigare trott är en unikt mänsklig förmåga.

Det betyder att den förstår att människan ser saker på ett annat sätt än den själv.

– Nu står det klart att hunden vet att det som den själv vet inte är samma sak som det som du vet, säger Per som har utformat övningar som avslöjar hur bra hunden är på det.

Det kan gå ut på att man ger den ett kommando för att sedan studera hur bra den är på att följa det under olika betingelser: när man tittar, när man vänder sig om, när man låtsas läsa en bok.

– De flesta hundar är bra på att skilja på olika situationer. Om man står och tittar ned i sin mobiltelefon så förstår den att man inte är uppmärksam och att den kan komma undan med att sno en kaka.

Hunden är alltså duktig på att vara ögontjänare. Man har också börjat förstå hur bra den är på att lära sig vårt talade språk.

Det finns hundar som kan namn på flera hundra olika föremål. De kan skilja på verb och adjektiv på ett sätt som man tidigare trodde var otänkbart, enligt Per.

Det tror han dock inte att Nisse och Majken skulle klara.

– Men de klarar ändå mer än man tror, säger Per och visar en liten övning som han har satt ihop.


Foto: Elisabeth Ubbe

Den går ut på att man skriver ned det som man ser att hunden förstår av allt det som man normalt pratar med den om. Det kan vara platser, namn på föremål, personer, verb.

Per föreslår att man gör en ordlista med kanske hundra ord. Sedan kan man testa och se om hunden förstår dem när man är ute på promenad eller sitter hemma i soffan.

Man kan till exempel hålla upp ett föremål och säga vad man kan göra med det, som ”hämta” eller ”krafsa”. Sedan kombinerar man orden med varandra och ser vad hunden kan göra, till exempel ”hämta dockan” eller ”krafsa på flaskan”. Sedan växlar man mellan föremålen.

Ökade kunskaper om hur mycket hunden egentligen förstår har bidragit till en vändning i synen på hunduppfostran. Per och många andra har börjat överge enstaviga kommandon som ”sitt” och ”plats”.

– Många tror fortfarande att man måste använda ett ord för varje sak. Men jag pratar med mina hundar som jag skulle prata med ett barn och det funkar alldeles utmärkt.

Om han vill att hunden ska sitta säger han meningar som ”nu får du komma och sätta dig här så jag kan sätta på dig kopplet”.

Ju mer man pratar med sin hund på det sättet, desto mer förstår den av språkets nyanser, menar Per.

– Barns ordförråd utvecklas om man pratar nyanserat med dem. Säger man bara ”sitt” och ”ligg” så lär de sig inte mer än det.

Per håller små förhandlingar med sina hundar när de går på promenad: ”Ska vi gå till skogen eller åt det andra hållet?”

– Vi har alltid en diskussion som jag har en känsla av att de förstår ganska mycket av.

De flesta hundar som råkar ut för problem som de inte kan lösa söker hjälp hos människor. Om favoritbollen rullar in under soffan är de ofta snabba att hämta någon som kan hjälpa dem.

– Det är unikt för hundar, säger Per och gör en övning med Nisse genom att lägga godis i en burk som han sedan skruvar igen.

När Nisse förstår att han inte kan öppna den själv tar han den i munnen och lägger den framför Per.

En av de enklaste övningarna är ”referenspekning”. Hunden har enligt Per visat sig vara det enda djuret som förstår vad det betyder när vi pekar åt ett visst håll. De kan också läsa av var vi fäster blicken.

– De flesta hundar klarar det här betydligt bättre än exempelvis en chimpans som man skulle kunna tänka sig vara duktig. Vargar klarar det inte alls. De kan knappt ens titta på människor och de lyder inte.

Den här unika förmågan att läsa av människan har att göra med att vi har gått sida vid sida med hunden under 15 000 år.

Hunden är också bra på att själv använda sig av språk som vi kan förstå. Ett av Pers tester går ut på att någon annan gömmer godis eller en leksak i ett rum medan hunden är med. Sedan ser man om den kan berätta för någon annan, inte bara att det finns något som är gömt i rummet utan också var.

Då ser man att den kan använda massor av ljud och läten. Allra bäst är de på att använda sitt kroppsspråk. Vanligast är att de först tittar på ägaren, sedan mot stället där sakerna är gömda. Ibland springer de fram till ägaren och sedan till stället.

Många blir överraskade när de får veta att det går att se om hunden är är överväldigad av glädje eller bara litet avvaktande glad – bara genom att lära sig att se om den viftar på svansen åt höger eller vänster.

– Hundar är inte lika tydligt höger- och vänsterhänta som vi. Så det kräver systematiska observationer. Men när svansen viftar så slår den alltid litet asymmetriskt, antingen mer åt höger eller åt vänster.

Ju mer svansen slår mot höger, desto gladare är hunden. Om den hälsar på sin ägare blir det ofta mer åt höger. Om den är mer tveksam, kanske när den hälsar på annan hund, går svansen mer åt vänster.

Foto: Elisabeth Ubbe

Serie. Mitt liv med hund

Kunskaperna om samspelet mellan människa och hund har ökat dramatiskt de senaste åren. I den här serien träffar vi hundar och ägare som har ett särskilt förhållande.

Publicerade delar: 

  1. Forskaren: Människans bästa vän förstår mer än du tror
  2. ”Mitt jobb är att ge mina hundar positiva känslor”
  3. ”Mina afghanska hundar har faktiskt räddat livet på mig”
Tips. Övningar för dig och hunden

  1. Förstår hunden dina gester?
    Placera två uppochnervända burkar mellan dig och hunden, där en är betad med godis. Peka på den rätta. Förstår hunden vilken den ska gå till? Vad händer om du bara tittar på rätt burk (utan att peka)?
  2. Hur samarbetsvillig är hunden?
    Låt hunden pilla ut godis ur en burk med löst liggande lock över. Efter några gånger skruvar du fast locket, så det inte går att få upp. Hur länge dröjer det innan hunden vänder sig mot dig och ber om hjälp?
  3. Vet din hund var du har din uppmärksamhet?
    Sätt eller lägg hunden framför dig. Hur länge sitter eller ligger den kvar när du tittar på den? Reser den sig snabbare om du i stället vänder dig bort, eller tar upp en bok och låtsas läsa?
  4. Hur bunden är din hund till dig?
    Ge hunden ett problem att lösa, som att ta fram godis gömt i en hopvikt handduk. Hur länge ägnar den sig åt problemet om du finns bredvid? Ändrar det sig om du lämnar hunden och går ut ur rummet? (Filma hunden med mobilen när du inte är där.)
  5. Kan hunden räkna?
    Låt hunden se två fat med olika antal godbitar. Täck över dem och låt den sedan välja. Tog den fatet med flest bitar? Pröva med olika kombinationer – är det lika lätt att skilja på två och fyra bitar som på sex och åtta?

Källa: Per Jensens nyutkomna bok ”Hur smart är din hund” (Natur & Kultur).