Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Högläsningen gör berättelsen mer levande”

Viktor Tilling började tidigt läsa för sonen Axel, nio år. I dag händer det att Axel läser för sina föräldrar.
Viktor Tilling började tidigt läsa för sonen Axel, nio år. I dag händer det att Axel läser för sina föräldrar. Foto: Jonas Lindkvist

Nioårige Axel lärde sig tidigt att läsa och skriva tack vare högläsningen. Han följde med i böckerna, och han och föräldrarna pratade ofta om det som hände i berättelsen.
– Det gjorde att han snappade upp saker och lärde sig mer under läsningen, säger hans pappa Viktor.

Axel Tilling är nio år och bor i en trea i Sundbyberg tillsammans med sin mamma, pappa och lillasyster. När vi gör ett besök i hans rum visar han oss böckerna om Percy Jackson och Harry Potter som han kan läsa i ett enda sträck tills de är slut. Om inte hans pappa Viktor stoppar honom.

– Percy Jacksonböckerna handlar om en tonåring som är typ son till en gud, Poseidon, säger Axel.

Vilken sorts böcker gillar du mest?
– Fantasy och action, spännande mysterium. Fast jag gillar skämtböcker också, typ, som är roliga. ”Sune” och sånt. Just nu läser jag mest gamla serietidningar, som ”Kalle Anka” och ”Bamse”. Vi har prenumererat på dem rätt länge, säger Axel och pekar på en hög med tidningar mitt på golvet i hans ganska stökiga rum.

Vad är det för skillnad mot att läsa en bok?
– I serier får man inte föreställa sig eller tänka hur det kan se ut. Där ser man allt som händer i bilderna. Det är lättare att förstå ibland. Jag gillar båda. Men i serierna måste man titta mer runt omkring för att hitta alla detaljer. I böckerna står allt i raderna.

När fotografen Jonas Lindkvist ska plåta Axel när han läser i sitt rum ser vi hur han försvinner in i handlingen. Det är knappt så att han svarar på tilltal.

– Ibland måste vi säga stopp, annars skulle han kunna ligga och läsa en hel natt. Han måste ju sova för att orka gå i skolan också, säger Viktor Tilling och skrattar.

Ibland måste de också hindra honom från att läsa på morgonen innan han ska till skolan, helt enkelt för att han ska komma iväg. Samtidigt tycker de att det är kul med hans läsning. De internationella mätningarna visar ju att pojkar läser allt mindre. Axel är ett levande bevis på att det faktiskt finns killar som är riktiga storläsare.

Så varifrån kommer hans läsintresse? Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget. Men Viktor berättar att han och Axels mamma Malin Tilling började med högläsning tidigt, framför allt när Axel skulle somna.

De införde en regel att turas om och läsa varannan dag för att de skulle få en ledig kväll när den andra läste. Det var bara på helgerna som de tummade på regeln. Då kunde de också läsa mitt på dagen.

Kommer du ihåg något från när du var liten och de läste för dig?
– Lite, men inte så mycket, säger Axel. Jag minns en bilderbok med kort text. Det handlade om olika väder. Det snöade med stora flingor. Eller var soligt. Eller åskade. Så var det runda figurer. Jag tror jag var typ ett eller två år.

Var det någon skillnad beroende på vem som läste?
– Inte så stor. Men pappa läste mer liksom från vad han såg som typ sin synpunkt. Han kommenterade och la sig i, men läste inte så ofta det som stod i parenteserna. Mamma ändrade inte lika mycket.

När jag frågar om det är någon skillnad mellan tjejers och killars läsning vet inte Axel riktigt vad han ska svara.

– I min klass är det inte så, säger han bara.

Viktor berättar att de tidigt gick över från bilderböcker till kapitelböcker. Som så många andra barn ville Axel att de skulle läsa samma bok om och om igen. Särskilt populära var böckerna om Alfons och Lill-Zlatan.

– Under den perioden gick Axel runt och reciterade dem. Han berättade historier som vi kunde känna igen från böckerna vi läste.

Han följde också med i texterna när de läste. Om de hoppade över något eller böjde ett ord fel så protesterade han.

När Axel var fyra år skrattade de mycket tillsammans när de läste Nalle Puh. Inte bara åt vad björnen sa, utan också åt sättet han uttryckte sig på, minns Viktor.

– Om något verkade vara klurigt på något sätt kunde jag pausa för att Axel skulle kunna fråga eller prata om det som hände. Det gjorde att han snappade upp saker och lärde sig mer under läsningen. Det blev också mer av en social grej, ett sätt att umgås med varandra. Om det blev spännande kunde vi säga ”huu” samtidigt.

Det var sällan de läste faktaböcker. Axel fick en bok om planeter och astronauter men den läste de inte lika mycket som de andra böckerna.

– Det är roligare att läsa påhittade grejer, säger Axel, men han kan inte riktigt svara på varför han tycker att det är så.

Viktor tror att högläsningen påskyndade Axels intresse för det skrivna ordet. Redan när han var 3,5 år satte han sig framför datorn och ”låtsasskrev” i ordbehandlingsprogrammet Word, innan han ens klarade av att rita en enkel huvudfoting.

Han kunde knappa ned en massa bokstäver med tangentbordet och sedan fråga sin pappa: ”Vad har jag skrivit?”

– När jag läste upp det så skrattade han alltid. Eller när jag läste vad jag hade skrivit tillbaka till honom, till exempel: ”Hej Axel, prutt, hur mår du?” Då kunde han svara kort ”ätit glass”, eller något liknande.

Axel inledde också en mejlväxling med sin farmor där de skrev liknande korta meningar till varandra.

Viktor har svårt att minnas när Axel egentligen började läsa på egen hand eftersom han hela tiden följde med i böckerna och rättade föräldrarna när de läste fel. Men han gissar att det var i fyraårsåldern.

När Axel var fem år fick han en lillasyster, Ebba. Och eftersom Viktor och Malin inte längre hade lika mycket tid att läsa för honom, kunde de ge honom och bok och säga: ”Läs själv”.

När han var i femårsåldern högläste de ”Mio min Mio”, ”Ronja Rövardotter” och ”Bröderna Lejonhjärta” för honom. De började märka att han tjuvläste i böckerna när de inte var med och fick säga till honom på skarpen: ”Det här läser vi tillsammans, annars blir det ju inget kul”.

Det var under en period när han försökte läsa nästan allt han såg. Om de skulle hämta honom på förskolan, kunde han fastna med blicken på något som stod på väggen i stället för att klä på sig overallen.

– Det gjorde att man kunde bli litet stressad, säger Viktor.

– Jag läser tills jag har läst ut en bok, säger Axel. Om den är bra. Det är lite olika med olika böcker. Percy Jackson går snabbt. Det är för att det är så spännande.

Vad är det som är spännande?
– Det kan vara att han är fast i en grotta eller en vulkan, säger Axel efter att han tänkt en lång stund på vad han ska svara.

– Hur han gör för att ta sig ut. Han kanske inte har något vatten. Det är det han är bra på, att göra nästan vad som helst med vatten (han är son till havets gud Poseidon). Men så finns det inget vatten, och ändå kan han lyckas att göra en jordbävning så att han flyger 1500 meter upp i luften.

Vad är det för skillnad mellan högläsning och egenläsning?
– Högläsning ger en annan förståelse, särskilt om man stannar upp och förklarar vad något betyder eller vad det var som hände. Litet som att titta på tv tillsammans. Man kan prata om det som händer, säger Viktor.

– Berättelsen blir också levande på ett annat sätt eftersom man upplever den tillsammans, också mellan läsningarna. Man kanske pratar om något som hände när man läste – och något man tror ska hända när man fortsätter att läsa nästa gång.

I dag går Axel i trean. Han tycker fortfarande att det är mysigt med högläsning. Skillnaden är att nu är det lika mycket Axel som läser för sina föräldrar.

– Ja, jag läser ganska mycket för mamma. Om hon säger att jag ska det, så gör jag det. Men det är tråkigare. För det går mycket mer långsamt än när man läser själv.

Spelar du datorspel eller ser på film?
– Ja, lika mycket som jag läser, säger Axel blixtsnabbt. Det är roligt på olika sätt. I datorn måste man tänka själv vad man måste göra.

Del 1. Läsning för livet

Svenska föräldrar högläser allt mindre för sina barn – samtidigt som läsförståelsen hos svenska barn och unga minskar. Finns det ett samband? Det handlar den här serien om.

Fakta. Högläsning viktig för barns språkutveckling
  • Förmågan att läsa och att förstå en text har minskat hos svenska barn och unga.
  • För 10 år sedan läste 70 procent av småbarnsföräldrarna dagligen högt för sina barn. Nu är motsvarande siffra nere i 35 procent, enligt en undersökning från Läsrörelsen och Junibacken.
  • De flesta forskare är överens om att högläsning hjälper till att bygga upp barnets ordförråd, ger en språklig medvetenhet och ökar chanserna för att barnet själv ska bli en bokläsare.
  • Forskning visar också att högläsningen ger som mest om man stannar upp i texten och pratar om vad som hänt och kommer att hända.
  • Enligt den senaste Pisastudien som presenterades i december fick de svenska 15-åringarna ett medelvärde på 483. Det är en markant nedgång jämfört med de 516 poäng som Sverige hade år 2000. Det är också lägre än OECD-snittet som i december var 496.
  • När det gäller läsförståelsen hade bara Mexico, Chile och Slovakien sämre resultat än Sverige. Både hög- och lågpresterande svenska elever har försämrat sina resultat i förhållande till OECD-genomsnittet och det är de lågpresterande som har tappat mest, enligt Läsrörelsen.

Källor: Läsrörelsen, Junibacken, Utbildningsradion

Fakta. UR satsar på läsning
  • Missa inte Utbildningsradions serie ”Lässugen” som startade i går (31/3) i Barnkanalen och ur.se/abc.
  • Serien är en del av UR:s stora satsning på läs- och skrivinlärning. Till att börja med blir det sju tv- och radioprogram och ett webbspel.
  • På hemsidan kommer alla program att samlas tillsammans med tips om läs- och skrivträning.
  • Förhoppningen är att den ska inspirera föräldrar att läsa högt för sina barn, med tips om hur läsningen kan bli roligare och mer utvecklande.