Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Homan hjälper hbt-personer med invandrarbakgrund

Ardeshir Bibakabadi, verksamhetsledare för Homan i Göteborg, vet själv hur viktig stödet är.
Ardeshir Bibakabadi, verksamhetsledare för Homan i Göteborg, vet själv hur viktig stödet är. Foto: Jonas Lindstedt

"Förbered dig på en svår kamp". Du måste vara väldigt stark för att komma ut om du är från ett land där homosexualitet ses som en dödssynd. Det menar Ardeshir Bibakabadi som stödjer hbt-muslimer.

Jag kan inte minnas att jag har träffat en enda muslim i Europa eller någon annanstans heller för den delen, som har sagt att det har fungerat bra att komma ut bland sina landsmän.

Det säger Ardeshir Bibakabadi, homosexuell iranier bosatt i Göteborg där han är verksamhetsledare för Homan, en förening som hjälper hbt-personer med invandrarbakgrund, särskilt nyanlända.

I stället är de mer eller mindre hänvisade till att leva dolt och att aldrig få vara stolta och lyckliga med en partner. Att hoppas att familjen ska acceptera ens livsval är mer eller mindre utdömt, menar han.

Ardeshir har tidigare sagt att han vill starta en moské för hbt-personer. Men nu säger han i stället att han vill att det ska vara ett församlingsställe där alla ska vara välkomna, oavsett religion, kön eller sexuell läggning. Här ska man kunna be, men också bara träffas och umgås.

– Det har kommit hit killar och tjejer som har frågat om de har kunnat få be. Då har de fått göra det inne på mitt kontor. Det har gett dem stöd och stärkt deras självförtroende. Men jag vill att även de som inte tror på Gud, eller kanske till och med hatar islam på grund av tidigare erfarenheter, ska känna sig välkomna. Om man säger att det bara är en moské för homosexuella är också risken att någon känner sig rädd att bli utpekad.

En av världens få homosexuella imamer, Muhsin Hendricks från Sydafrika, sade för några år sedan i DN att islam är i ett vägskäl, även om förändringen tar längre tid i ortodoxa muslimska länder. "Vi lever i en värld som förändras och islam måste anpassa sig till den världen", menade han. Det spirar fler hbt-initiativ, exempelvis den inkluderande moskén i Paris, dit alla är välkomna oavsett kön eller sexuell läggning, och som Insidan skriver om i morgon.

Men Ardeshir förhåller sig litet avvaktande till detta.

– Jag vet allvarligt talat inte. Den här frågan är helt och hållet beroende på om det finns enstaka eldsjälar som engagerar sig och är starka nog att stå pall. Den som tar ett initiativ måste vara beredd att bli utstött. Jag har inte en enda heterosexuell landsman som kompis. Det är ett pris sådana som jag måste betala. Jag får ständigt höra religiösa ledare säga att jag har gått vilse och inte är en riktig muslim, säger Ardeshir som själv valde att leva dubbelliv i många år även sedan han flytt från Iran till Sverige.

Han kom hit när han var 23 år, gifte sig och bosatte sig med en svensk kvinna i Vetlanda, Småland, samtidig som han träffade män. Dels eftersom han inte tyckte det var särskilt accepterat att vara gay i Sverige. Men också för att han hade lärt sig att hålla tyst om sin läggning från uppväxten i Iran. Så småningom lämnade han ändå sin fru för att flytta ihop med en man. När mannen senare dog kände han sig mer ensam än någonsin och tog kontakt med stödföreningen Homan som då bara fanns i Stockholm.

– Där såg jag hur rädda många av mina landsmän var och hur de fick tillbaka självkänslan när de kände sig accepterade. De hade vant sig vid att ljuga och leva olyckliga.

I dag är Ardeshir själv verksamhetsledare för Homan i Göteborg där han försöker hjälpa särskilt nyanlända, men också de som har levt här ett tag, att våga ta steget att komma ut. Många av dem är gifta men lever dubbelliv.

Varför fortsätter de att göra det?

– För att många är psykiskt svaga eller instabila. Du måste vara väldigt stark för att komma ut om du kommer från ett land där homosexualitet är sett som en dödssynd. Förbered dig på en svår kamp. Även om du älskar dina föräldrar är det inte säkert att de fortsätter att älska dig efter att du kommit ut.

– Föraktet för homosexualitet är ofta så otroligt starkt hos mina landsmän. Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så inbyggt i individen. Homofobin har djupa rötter och är något man har uppfostrats i. Det tar lång tid att vända den inställningen.

Ardeshir säger att så fort han träffar en landsman försöker han genast ursäkta sig för att han inte lever i ett heteroförhållande. Han tänker att de inte ska se honom som en fullständig människa utan bara som en sexuell varelse, en pervers. Att några försöker hävda att homofobin finns nedskriven i de religiösa källorna är fel, oavsett vilken religion det gäller, menar Ardeshir.

– En del menar faktiskt att homosexuella ska avrättas eftersom det står i Koranen. Men berättelsen om Lot handlar om män som begår övergrepp, inte om homosexuella. Det är något som religiösa ledare har hittat på för att få utöva en viss politik.

Har du aldrig funderat på att lämna religionen?

– Nej, islam är min religiösa övertygelse. Jag är muslim och vill bli respekterad för det.

Ardeshir är själv särbo med en turkisk muslimsk man som bor i Köln och som inte har kommit ut.

– Jag har inte lyckats övertala honom eftersom han tror att hans familj inte ska vilja fortsätta vilja träffa honom. Då kommer han ändå från Turkiet.

– När jag träffade hans föräldrar fick jag låtsas vara hans vän. Vi sov i samma rum men kunde inte dela säng. Mitt alibi när jag träffar dem är att jag har en son. Det finns nämligen inte i deras föreställningsvärld att man kan vara homosexuell och ha en son. De vill inte förstå att den världen existerar.

Är det inte likadant i vissa svenska familjer?

– Jo det beror på var du bor, vilken klass du tillhör, vem du umgås med. Att aldrig kunna bli accepterad av alla är ett pris du alltid måste betala som homosexuell.

Varför är det viktigt att kunna bilda familj med någon av samma kön?

– För att man annars inte är sann mot sig själv, det leder till att du dör sakta inombords. Tänk dig själv hur det skulle kännas, att leva med en lögn, gå och lägga dig med din fru och vara rädd för att någon ska komma på vad du egentligen känner.

Kan du säga några fördelar med att vara gay?

– Jo, säger Ardeshir och skrattar. Jag kan ju leva på den här verksamheten att hjälpa andra. Undrar om min familj i Iran ens skulle kunna föreställa sig att jag försörjer mig på något som jag skulle bli avrättad för där.

Fakta/ Ardeshir Bibakabadi

Ålder: 51 år

Uppväxt: I staden Rasht, Iran, i en familj där pappan var sko-makare och mamman hemmafru och analfabet. Ardeshir var yngst i en syskonskara på sju.

Bor: I Göteborg. 1979 flydde han till Sverige när Khomeini kom till makten och det var krig mellan Iran och Irak.

Familj: Son, 22 år. Särbo med en muslimsk man från Turkiet, bosatt i Köln, Tyskland.

Peter Letmark: Motståndet är massivt

"Vi har inga homosexuella i vår församling." Det var svaret som gavs när jag ringde olika islamiska förbund för att komma i kontakt med någon som kunde berätta hur det var att vara muslim och homosexuell.

Säga vad man vill om homofobin i kristna och judiska församlingar, men det motstånd som en homosexuell möter i den muslimska världen är massivare.

När jag ringde andra religiösa samfund krävdes det inte många försök innan jag fick träff. Kristna hbt-ungdomar har till och med särskilda sommarläger de kan åka på för att träffa likasinnade som grubblar över sin tro och sexuella identitet.

Moståndet i de muslimska församlingarna blev startskottet för den här artikelserien där vi pratar med några hbt-muslimer om varför det är så svårt att vara öppet gay och muslim.

Ardeshir Bibakabadi, som driver hbt- stödföreningen Homan i Göteborg, berättar hur den som kommer ut ofta riskerar att förlora sin familj och bli utesluten från den religiösa gemenskapen. Han säger också att han aldrig har träffat en muslim som har sagt att det har fungerat bra att komma ut.

Men världen förändras i rask takt. I höstas öppnades Frankries första så kallade inkluderande moské i Paris av en av världens få homosexuella imamer, Ludovic-Mohamed Zahed. Hit kommer hbt-personer, men också kvinnor som inte gillar att bli placerade längst bak i moskén. Och pappor som inte vill överföra en segregerande religionspraktik till sina barn.

Peter Letmark