Insidan

Hon föder gärna andras barn

Adrienne Black är surrogatmamma och bor i Portland, Oregon i USA. Staden har blivit ett populärt alternativ för par som behöver hjälp att bli föräldrar.
Adrienne Black är surrogatmamma och bor i Portland, Oregon i USA. Staden har blivit ett populärt alternativ för par som behöver hjälp att bli föräldrar. Foto: Jenny Nordlander

Adrienne Black är 38 år gammal och har fött sju barn. Men bara två av dem är hennes egna. ”Jag har aldrig varit med om ett mer feministiskt ögonblick än när jag födde någon annans barn för första gången”, säger hon.

Alla i förlossningssalen gråter. Mamman, pappan, barnmorskan, läkaren, bebisen och kvinnan som har fött honom. Det är år 2000 och Adrienne Black föder sitt första surrogatbarn. I dimman som följer smärtan hör hon hur barnmorskan säger “touch your child” till kvinnan som står en bit bort och ser livrädd ut.

– Inte förrän jag också sa åt henne att röra vid sin son vågade hon göra det, berättar Adrienne Black.

I de flesta amerikanska delstater är det fullt möjligt att få barn genom surrogatmödraskap och i jämförelse med i Sverige är frågan inte särskilt kontroversiell.

Adrienne bor i Portland, Oregon, en stad där IVF-klinikerna är kända för att deras behandlingar resulterar i en hög andel graviditeter. Oregon är också billigare än Kalifornien och New York dit många annars åker. Sedan surrogatindustrin i Indien, där priset är ännu lägre, började stänga igen för homosexuella par har Oregon blivit ett populärt alternativ både bland amerikaner, svenskar och folk med andra nationaliteter.

Pojken var det första barnet Adrienne födde åt någon annan men han blev inte till på första försöket. Tidigare hade hon genomgått fem IVF-behandlingar med två andra par som inte resulterade i graviditet eller som resulterade i missfall.

– Då kände jag mig misslyckad på ett sätt. Tom och besviken. Det är ett så enormt projekt för alla inblandade och man delar drömmen med föräldrarna – att de ska få ett barn. Du har blivit vän med dem och fått se hur de längtar.

Adrienne säger att det känns som när man förbereder sig för ett stort jobbprojekt eller en lång resa och allting blir inställt.

– Men man måste tänka på att det ofta finns en problematik bakom. Paret kanske har fått en form av missfall tillsammans tidigare som gör att det finns en förhöjd risk för att det inte fungerar.

Adrienne Black är utbildad barnmorska och har alltid på något sätt jobbat med att hjälpa andra människor att föda barn. Sedan några år tillbaka driver hon en surrogatbyrå.

De flesta i USA går genom en sådan. En surrogatbyrå matchar ihop föräldrar och surrogatmödrar. Alla parter ställer sina särskilda krav och de måste stämma överens för att man ska kunna gå vidare tillsammans. Det gäller saker som hur man hanterar att ett barn har en grav missbildning, att fostret visar sig ha Downs syndrom, eller en tvillinggraviditet – gör man abort eller inte?

– Jag gör inte abort för Downs syndrom men om fostret har ett genetiskt fel som inte är förenligt med ett värdigt liv så kan jag tänka mig att göra det om föräldrarna vill. Samtidigt kan man aldrig veta förrän det händer och jag har en klausul som innebär att om det känns fel för mig så får de inte tvinga mig.

Efter det första surrogatbarnet, som nu är 14 år, har Adrienne Black matchats ihop med ytterligare två heterosexuella par, ett i Istanbul och ett som bor i New York. För båda paren har hon burit på tvillingar som fötts genom kejsarsnitt. På grund av det har Adrienne genomgått en noggrann läkarundersökning och fått veta att hon klarar att bära ytterligare ett barn.

– Min kropp hanterar graviditet bra. Jag mår bra och jag blir smal snabbt. Jag ser det som ett jobb där träning ingår. Det är min uppgift att hålla kroppen i trim, säger hon.

I sommar planerar hon att bli gravid tillsammans med ett homosexuellt par från Seattle.

– Det känns väldigt roligt, jag har alltid velat jobba med ett homosexuellt par men inte matchats med ett förrän nu. Det känns också speciellt för jag vet att det är sista gången innan jag blir för gammal.

De surrogatbyråer som DN har talat med tillåter inte att kvinnor som “behöver pengarna för att överleva” blir surrogatmammor. I USA får en surrogatmamma i genomsnitt en summa mellan 18 000 dollar (125 000 kronor) och 40 000 dollar (277 000 kronor) per graviditet. Summan varierar beroende på var hon bor, vilken erfarenhet hon har och vilka andra krav hon har.

– Jag vill inte nedvärdera värdet av kompensation. Det är för viljan att hjälpa som vi gör det här, men kompensation är ändå viktigt eftersom man tar en stor risk och avsätter mängder av tid, säger Adrienne.

– Jag behöver inte pengarna och det finns inte en enda byrå som jobbar med dig om du gör det. Då blir det exploatering, för då har kvinnan inget val.

Samtidigt menar Adrienne att det på ett sätt ändå alltid finns en sådan problematik inblandad. Även om kvinnan inte behöver pengarna för att överleva så har föräldrarna i regel alltid mer pengar än hon, eftersom det är en väldigt dyr process som få har råd med.

– Skulle man ångra sig, om man till exempel märker att man tycker att föräldrarna är olämpliga, så har man en väldigt liten möjlighet att klara av att vinna mot dem i rätten.

Forskningen kring surrogatmammors erfarenheter är begränsad. De få studier som har gjorts gäller så kallade ”altruistiska” surrogatmammor, de som gör det utan ekonomisk kompensation, och visar att de är nöjda med sina val. Det är ovanligt att surrogatmammor ändrar sig och inte vill lämna bort barnet efter förlossningen. I de fall det ändå hänt i USA har det varit vid ”traditionellt surrogatmödraskap”, när man använder surrogatmammans egna ägg.

Adrienne Black ställer som krav på ”sina” föräldrar att de berättar för barnen hur de har kommit till.

– Tänk om ett barn kommer senare och säger: ”Du köpte mig”. Det vore äckligt. Därför ska föräldrarna berätta hela historien, det ska finnas bilder på mig, barnen ska veta vem jag är och kunna ställa frågor till mig.

Vid Adriennes första surrogatgraviditet var hennes egna barn fyra respektive sju år gamla.

– Jag pratade hela tiden med dem om processen så att de inte skulle tro att jag gav bort ett syskon.

Inför och efter varje surrogatfödsel har föräldrarna kommit och bott i Portland nära Adrienne. Hon beskriver att de har kommit väldigt nära varandra och blivit som syskon. Det är också så hon känner för surrogatbarnen när de har fötts – som för sina syskonbarn. Hon älskar dem men hon är inte så brydd om hur de uppfostras. Och när familjerna åker hem är det mamman och pappan hon saknar mest.

– För mig handlar det om föräldrarna mer än om barnen, om att hjälpa dem att få det som de har längtat så mycket efter.

Surrogatmödraskap

Är varken förbjudet eller tillåtet i Sverige, men när föräldrar kommer hem med barn födda genom surrogatmödraskap uppstår ofta problem eftersom det saknas anpassad lagstiftning. Enligt svensk lag är kvinnan som föder barnet dess mamma.

Statens medicinsk-etiska råd, SMER, kom i februari med en rapport som föreslår att ”altruistiskt surrogatmödraskap” (utan vinstintresse) ska tillåtas i Sverige. 2015 presenteras en utredning som riksdagen beställt om altruistiskt surrogatmödraskap, som bland annat ska ta ställning till om det krävs en särskild lämplighetsprövning.