Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Hon var livrädd för att föda barn

Monica Rytkönen med lilla Nova, 4 månader. Under graviditeten var Monica så rädd för förlossningen att hon förbjöd alla att tala om den.
Monica Rytkönen med lilla Nova, 4 månader. Under graviditeten var Monica så rädd för förlossningen att hon förbjöd alla att tala om den. Foto: eva tedesjö

Monica Rytkönen var så rädd för att föda vaginalt att ingen fick prata om det med henne, inte ens barnets far. Först när hon fick klartecken för kejsarsnitt vågade hon möta sin rädsla.

Det var knappt att Monica Rytkönen kunde tänka sig att skaffa några barn eftersom hon var så rädd för att föda. Men så blev hon gravid. Och genast kom paniken när hon tänkte på att föda barnet den vanliga vägen.

– Det kändes jättekonstigt och alls inte som någon naturlig process, säger hon.

Vi träffas i familjens lilla etta i Kista. Nova har nu hunnit bli fyra månader. Hon är på ett strålande humör och skrattar ofta. När hon inte ammar så sprätter hon med sin lilla kropp och tittar förundrat på mig och mitt block.

Varför Monica var så rädd för att föda kan hon än i dag inte svara på. Hon är äldst av sju syskon och i hennes familj har man aldrig pratat om graviditet och förlossning som något konstigt.

– Mamma har aldrig berättat några skräckhistorier och hon har alltid förmedlat intrycket av att det är ganska ”lätt” och ”något som man gör”. Jag hade inte ens hört någon prata om kejsarsnitt som ett alternativ.

– En förklaring till rädslan kan vara tiden vi lever i. Vi pratar inte längre om förlossningar som något självklart som kvinnor har gjort i alla tider.

Monica förbjöd alla att prata om förlossningen för att inte drabbas av panik. Hon fick en läkartid längre fram i graviditeten för att eventuellt få ett kejsarsnitt beviljat. I väntan på det försökte hon bita ihop så gott det gick.

– Jag ville inte ens prata med min man om det, trots att jag visste att han stöttade mig vilket beslut jag än fattade. Han förstod väl hur nära paniken jag var.

Monica träffade en barnmorska på Auroramottagningen, Karolinska sjukhusets mottagning för förlossningsrädda kvinnor, som gav henne intrycket av att hon kanske inte skulle få kejsarsnitt beviljat.

– Det kanske kan vara bra att lägga fram hårda fakta för att få fram dem som verkligen är riktigt rädda. Men jag bröt ihop. Det gjorde i och för sig att de fick reda på var jag stod. På det sättet kanske det var bra.

 

Jag ville inte ens prata med min man om det, trots att jag visste att han stöttade mig vilket beslut jag än fattade. Han förstod väl hur nära paniken jag var.

 

När hon besökte sjukhuset för att göra ultraljud och sköterskorna såg i papperen att hon ville ha kejsarsnitt kunde hon höra på deras tonfall och miner att de tyckte att det var fel, även om ingen sa det rent ut.

– Det kändes som om det var något fult. Men jag tyckte inte att det var något som jag hade ”valt”. Jag visste att vaginalt var bättre. Därför gjorde deras attityder att jag blev ännu mer sluten.

Läkartiden kom och Monica fick veta att hon skulle få kejsarsnitt. Hon informerades kortfattat om riskerna. Det enda hon minns är att hon fick veta att det alltid är riskabelt med operation på grund av infektionsrisken.

– Det var inget långt samtal, antagligen för att barnmorskan redan hade berättat hur rädd jag var. Ångesten försvann och för första gången kunde jag slappna av och njuta av min graviditet.

Det var tungt eftersom jag fortfarande var livrädd. Men jag hade bestämt mig för att hoppa, som kvinnor har gjort i alla tider.

Nu kunde hon prata om sin rädsla med familjen, vännerna och barnets far. Det gjorde att hon ville ta reda på varför hon var så rädd. Hon ville också jobba med rädslan för att eventuellt kunna föda nästa barn på vanligt vis.

Så hon ringde Auroramottagningen och sa att det blivit litet tokigt i kontakten med den förra barnmorskan och frågade om hon kunde få träffa någon annan. Det fick hon.

– Och nu kunde vi prata ingående om hur en förlossning går till eftersom jag hade fått kejsarsnittet beviljat. Jag vågade ta in det.

Monica minns att barnmorskan förklarade hur anknytningen och amningen underlättas vid en vanlig förlossning för att påslaget av hormoner blir bättre.

– Jag förstod att det bästa för barnet är att födas på vanligt sätt. Så jag började tycka att jag var självisk.

En dag sa barnmorskan: ”Ibland kanske man bara ska hoppa.” Det var ord som gjorde intryck på Monica som tänkte att alla är rädda.

– Men ibland måste man inse att man kanske är rädd för fel saker, som spindlar när det i själva verket är lejon som är farliga.

Sex veckor före det planerade kejsarsnittet frågade barnmorskan: ”Ska vi ta bort kejsarsnittet?” Monica svarade: ”Ja, vi gör det.”

– Det var tungt eftersom jag fortfarande var livrädd. Men jag hade bestämt mig för att hoppa, som kvinnor har gjort i alla tider.

Nu blev det fart på Monica som började läsa på om förlossningar. Hon gick en förberedande kurs för att lära sig andas och hon drog med sig barnets far Arto som fick lära sig massagetekniker som han skulle kunna använda.

Nova var beräknad att komma söndagen den 10 maj och på morgonen dagen före kom värkarna. På kvällen åkte de in till förlossningen och då var hon öppen fyra centimeter.

– Shit, tänkte jag, nu händer det. Så började jag gråta.

På söndagsmorgonen konstaterade sköterskan att hon var öppen tio centimeter. Sedan minns hon att det plötsligt kom in en massa sköterskor och läkare i rummet. Novas hjärtljud hade gått ned och för att få ut henne använde man sugklocka.

– Tre sekunder fick hon ligga på min mage innan de tog bort henne för intensivvård.

Det var kritiskt. Nova hade blodförlust och syrebrist och det tog fem minuter innan hon började andas. Det dröjde två dagar innan de kunde ta bort tillräckligt många sladdar och slangar för att Monica skulle kunna hålla Nova fullt ut.

– Då lade de henne på mitt bröst så att hon skulle känna min hud och lukt. Jag gjorde vad jag kunde, kramade, pussade och sjöng, i ett virrvarr av sladdar och slangar.

Barnläkaren sa att det skulle bli ett hårt jobb att få Nova att börja amma, att det skulle göra ont och ta lång tid.

– När han hade sagt det satte hon i gång nästan direkt, som om hon hade hört vad han hade sagt.

Vad tror du hade hänt om du hade fött med kejsarsnitt?

– Det vet jag inte, men jag ångrar inte en sekund att jag valde att hoppa. Min upplevelse av förlossningen var bra fram till sugklockan.

Vad skulle du säga till andra som är lika rädda som du var?

– Läs på mer om vaginal förlossning och prata med någon tidigare i processen. Har man en rädsla så är det bra att bearbeta den.

Peter Letmark

 

Kejsarsnitt kan öka risken för sjukdomar

Många kvinnor och barn räddas till livet med kejsarsnitt. Men snitt kan orsaka långsiktiga konsekvenser för barnet som föräldrar behöver känna till, särskilt som allt fler väljer det av andra orsaker än medicinska. Det menar barnläkaren Mikael Norman.

Antalet kejsarsnitt fortsätter att öka och det oroar läkare och barnmorskor. På sjuttiotalet förlöstes bara 5 procent av alla gravida med kejsarsnitt och sedan år 2000 har antalet ökat från 13 procent till dagens 17 procent.

– Det kan finnas en felaktig före­ställning hos allmänheten, men även hos en del läkare, om att man gör något som är bra för både barnet och kvinnan, säger Mikael Norman som är professor i nyföddhetsmedicin vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Sverige ligger ändå bra till om man jämför med övriga världen. På vissa sjukhus i länder som Brasilien, Irak, Vietnam och Egypten har det blivit rutin att förlösa mammor med kejsarsnitt, enligt Mikael Norman.

– Det är så snabba förändringar i världen att jag kallar det för en epidemi. Det är ett jättelikt experiment med mänskligheten när man går ifrån ett naturlig födande till att göra kejsarsnitt i så här stor skala.

Många föräldrar, men också en del läkare, behöver få mer information om de långsiktiga konsekvenser som kan drabba dem som föds med kejsarsnitt, tycker Mikael Norman.

Det finns studier som visar att barn och unga vuxna som har fötts med kejsarsnitt har 20 procents större risk att få astma. Även risken för diabetes typ 1 och barnfetma ökar. Det finns också undersökningar som pekar på en ökad risk för tarm- och höftsjukdomar med immunologiska orsaker. Det kan också finnas en förhöjd risk för vissa former av barncancer.

Forskare tror i dag att den stress som barnet utsätts för vid en vanlig vaginal förlossning kan påverka arvsmassan i kroppens immunceller på ett positivt sätt. Det verkar som om gener som annars hade varit ”tysta” slås på.

– När barnet föds aktiveras det på många olika sätt under själva förlossningen. För att klara av miljön utanför livmodern måste barnets gener startas upp. Varje värk kan innebära en sådan aktivering, säger Mikael Norman.

Barn som tas fram med kejsarsnitt exponeras inte heller för de gynnsamma bakterier som finns i mammans slida och tarm och som ”samarbetar” med immunförsvaret hos barnet.

Han är noga med att påpeka att det finns en rad tillstånd och komplikationer där ett kejsarsnitt kan rädda liv på både mor och barn. Det som oroar honom är att det allt oftare ses som en rutinåtgärd som kvinnan kan välja utan att det finns någon medicinsk grund.

En del tycker helt enkelt att det känns tryggt att planera in en dag för kejsarsnitt i stället för att behöva vänta på att förlossningen ska sätta igång, tror Mikael Norman.

Charlotta Grunewald är docent och överläkare vid Karolinska sjukhusets kvinnoklinik. Hon tycker sig se att rädslan för vaginal förlossning har blivit vanligare. Många är rädda för svåra bristningar och för smärtan, att de ska tappa kontrollen och hamna i kaos utan att kunna påverka det som händer. Ibland behöver de bara rätt information och stöd för att våga föda på vanligt vis.

– Vi försöker sitta ned och prata med kvinnan för att tillsammans komma fram till rätt lösning för just henne.

Ett snitt är ett bukingrepp som kan ge konsekvenser som är svåra att förutse. Varje gång man ser en allvarlig komplikation efter ett snitt så känns det bra att veta att det var nödvändigt att göra, menar Charlotta Grunewald.

 

Fakta. Vanligaste ingreppet bland fertila kvinnor

• Förlossning med hjälp av planerat kejsarsnitt ökar dramatiskt i hela världen och kejsarsnitt är i dag det vanligaste kirurgiska ingreppet bland kvinnor i fertil ålder.

• I Sverige har antalet kejsarsnitt ökat mycket sedan 1970-talet. Då förlöstes endast 5 procent av kvinnorna med kejsarsnitt, i dag är det 17 procent. Även sedan år 2000 har kejsarsnitten ökat i hela landet.

• De regionala skillnaderna är stora. Siffror från 2014 visar att 21 procent av förlossningarna sker med kejsarsnitt i Stockholm och på Gotland. I Östergötlands och Kalmar läns landsting är siffran knappt 13 procent.

• Linköping har lyckats halvera kejsarsnittsfrekvensen på nio år, från 20 procent till 10 procent.

Källa: Socialstyrelsen, DN.se, WHO, KS

Monica RytkönenÅlder: 31 årBor:

Monica Rytkönen

Ålder: 31 år

Bor: Kista

Yrke: Väktare, jobbar som receptionist.

Familj: Arto och Nova, 4 månader, samt Artos dotter Maja, 5 år.

Mer om barn och föräldrar

Läs fler artiklar i serien om barn och föräldrar. DN Insidan