Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Hur kan jag hjälpa min bror att hitta en mening i livet igen?”

Foto: IBL

Brodern hade en strulig ungdom och fick så småningom adhd-diagnos. Under en period när han intresserade sig för kost och träning mådde han mycket bättre. Hur kan man motivera honom att komma i gång igen, eller hitta en annan aktivitet?

Fråga:

Hej! Min bror har haft en strulig ungdom med narkotikaproblem, åtal för skadegörelse med mera som bland annat har lett till stora skulder och en längre tid på häktet. Efter den händelsen fick han en neuropsykiatrisk utredning och diagnostiserades med adhd och lätt grad av autism. På grund av detta lever han nu på bidrag.

Sedan han kom ut från häktet har han gått helt upp i träning och kost och fick i och med detta vissa rutiner som i kombination med bättre fysisk hälsa ledde till bättre psykisk hälsa.

I februari i år åkte min bror på en längre resa utomlands och kom hem först för två veckor sedan. Där kom han av naturliga skäl av sig med träningen och konsumerade även lite mer alkohol än vad som är bra för honom. Nu när han har kommit hem känns det hopplöst för honom att komma igång med träningen då det är så motigt och plötsligt är det som om han inte har något meningsfullt kvar i vardagen, och inget han är bra på.

Jag undrar nu hur man kan motivera honom till att fortsätta med träningen alternativt hitta en annan aktivitet. Vill så gärna att han ska må bra, men vet inte hur jag kan hjälpa till. Vi delar ett litet hus på landet och det är inte så lätt för honom att ta sig ut och göra saker då kommunikationerna är väldigt dåliga. Just nu får han även stämningsstabiliserande medicin mot misstänkt bipolaritet, men det räcker ju inte om man inte ser någon mening i livet.

Syskonet

 

När man är nedstämd och trött minskar både motivationen och den upplevda förmågan att göra det som man tidigare tyckte var roligt och viktigt.

Svar:

Hej! Ditt brev ger mig intrycket av din bror är nedstämd och ganska uppgiven just nu. Du undrar hur du kan hjälpa honom på en praktisk nivå att komma ur sin känsla av hopplöshet.

Du skriver att din bror efter att han kommit hem ”känner det hopplöst” och ”motigt” och därför har svårt att komma tillbaka till den livsstil med kost och träning som han tidigare gick upp i. När man är nedstämd och trött minskar både motivationen och den upplevda förmågan att göra det som man tidigare brukade göra, som man tyckte var roligt och viktigt för en.

Jag vet inte om det här stämmer för din bror, men ett vanligt förlopp i det här läget är att man börjar stanna hemma, ligger kvar i sängen, grubblar över problem och undviker att träffa vänner och familj. Man blir mer passiv och detta kan resultera i en ond cirkel: Man känner sig allt mer nedstämd, och upplever det som allt svårare att göra det som man ändå vet utifrån sin erfarenhet skulle få en att må bättre. Vad säger du, är det kanske som hänt din bror?

Din bror har adhd och en lätt variant av autism. Hans neuropsykiatriska funktionsvarianter är något som du måste vara uppmärksam på när du ska hjälpa honom. Mer information hittar du hos bland annat Attention, intresseorganisationen för personer med npf, anhöriga och yrkesverksamma, deras hemsida finns på: www.attention-riks.se

Adhd märks på olika sätt hos olika personer. Det är vanligt med svårigheter att få saker och ting gjorda och att skapa ordning och struktur omkring sig. Samtidigt lyckades din bror med detta tidigare när han blev intresserad av kost och träning, och jag förmodar att det är utifrån den erfarenheten som du funderar på hur du kan hitta sätt att motivera honom för att återgå till just det som hjälpte honom.

Så låt oss börja där. Jag kommer att berätta för dig om en metod som heter beteendeaktivering, som jag tror kan vara till hjälp för din bror för att återgå till, och på sikt vidmakthålla, den livsstil som han ju så uppenbart mått väl av.

Men låt mig först ge dig ett råd. Berätta om beteendeaktivering som en möjlighet om du finner det intressant för din bror. Men säg också att det förstås är han som ska avgöra om det låter vettigt.

Ibland kan omsorg och vårt stora hjärta göra att vi närmaste försöker övertala en person att börja med något. Det är en fälla, ofta utlöser det motstånd hos den andra. Vi vill inte bli ”styrda och ställda med” av någon annan, inte ens då vi märker den goda viljan.

Beteendeaktivering är en metod som bygger mycket på egenvård. Den hjälper enligt forskning att bryta den passivitet som kan vara så uttalad när man inte mår bra. Du kan läsa mer om beteendeaktivering på kbtiprimarvarden.se, titta på behandling-manualer-depression. Där finns arbetsblanketter att ladda ner för de olika stegen, som jag beskriver här under.

Steg 1 är att skriva en aktivitetsdagbok för en vanlig vecka. Målet är att bli uppmärksam på hur olika beteenden påverkar sinnestämningen. I aktivitetsdagboken ska man anteckna vad man gör så ofta som möjligt, helst varje timme! För att sedan fundera på hur aktiviteten påverkade sinnesstämningen: lättade den, var den densamma, eller försämrades den? De aktiviteter som lättar kallas gröna, och de som försämrar röda.

Kartläggningen av en vecka används för att fundera på två viktiga frågor: 1) När mår man som sämst? Vilka röda aktiviteter skapar onda cirklar och sänker energinivån och sinnesstämningen? 2) När mår man som bäst? Vilka gröna aktiviteter bidrar till det, och har de något gemensamt?

Steg 2 är att gradvis öka antalet gröna aktiviteter under kommande veckor. I en tom aktivitetsdagbok skriver man in fler gröna aktiviteter som kan göra att man mår bättre. Och börjar ta bort röda som upprätthåller passiviteten. De gröna aktiviteter som man ska börja med är de som man bedömer att man har störst chans att lyckas med. Kom ihåg, steg 2 är ett beteendeexperiment.

Aktivitetsdagbokens schema kommer att förändras allteftersom man lär sig vad som fungerar bäst för en. En bra tumregel är att prova en aktivitet flera gånger, och bli allt bättre på att göra den innan man utvärderar den.

En uppgift i steg 2 är också att skriva in aktiviteter som man vet av tidigare erfarenhet bättrar på sinnesstämningen, och börja ge dem plats i vardagen återigen. I din brors fall skulle det förstås kunna vara kost och träning.

Steg 3 är att under en tid framåt göra aktivitetsscheman inför varje vecka. För att fortsätta utvärdera, finslipa och vidmakthålla de förändringar som man märker hjälper en att bättra på energin och sinnesstämningen. Efter ett tag, när förändringarna blivit till vanor, och sinnesstämningen är bättre, slutar de flesta med att skriva scheman. Det känns som om en ny livsstil är på plats.

Det finns hjälpmedel för att organisera vardagen för personer med adhd, som appar i mobilen med veckoscheman. Kontakta närmaste hjälpmedelscentral och fråga.

En mycket viktig sak: Värna också om ditt eget mående. Beteendeaktiveringsprinciper kan tillämpas som självhjälp. Andra saker som skulle kunna hjälpa dig är att delta i en anhörigkurs, läsa mer om vad man kan göra som anhörig med mera. Hitta ett sätt som passar dig.

Det finns ett nationellt kompetenscentrum för anhöriga, där finns mycket bra material och förslag till anhöriga till personer med psykisk ohälsa, adhd med mera. De har också ett digitalt bibliotek med litteratur inom olika anhörigområden. Deras hemsida är: www.anhoriga.se

Lästips: ”Föräldraboken om adhd” av psykologen Lena Westholm (Gothia Fortbildning).

Fråga Insidans experter

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring och parrelationer. Legitimerade psykologen och forskaren Martin Forster, Karolinska Institutet, svarar på frågor om familjeliv, barn och ungdomars utveckling, föräldraskap, skola och förskola. Du kan vara anonym. Utvalda frågor och svar publiceras här och eventuellt i papperstidningen. Mejla till: fragainsidan@dn.se