Rosa eller blått?
Hur skapas könsidentiteten?
Publicerat 2009-04-22 04:00
Moa Karlberg Könsneutralt?
”Vi fostras in i våra könsroller” är en vanlig åsikt. Men vad är det i så fall för osynliga händer som puttar pojkar och flickor åt olika håll? Skilda toaletter, skilda tonfall och skilda förebilder kan vara några svar.
Läs om förskolan Björntomten i serien "Spelar roll" från 2001
Rosa eller blått?
- Fler artiklar
- ”Vi ser det vi förväntar oss”
- Pojke eller flicka? Nej, en Kim
- ”Såklart att man vill uppfostra barnen lika”
- En blomma på overallen betyder flicka
- Läsarreaktioner
- "Barn gör som vuxna gör"
Pojkar slåss mer och flickor pratar mer. Det är skillnader som syns tidigt på barn men vad de beror på är forskarvärlden inte ense om.
– Vid alla studier är barnen redan något år gamla – och vi påverkar dem väldigt mycket under deras första år, säger Lars Jalmert som är mansforskare och barnpsykolog.
Till exempel visar en studie att vuxna håller spädbarn olika beroende på vad de tror att barnet har för kön. De rosaklädda hålls oftare mjukt mot kroppen medan de blåklädda hålls mer rejält, en bit ut från kroppen och med ansiktet utåtvänt.
Läkaren Anna Nordenström som har studerat flickor med onormal hormonbalans ser däremot bevis för att vissa biologiska skillnader finns redan från födseln.
– Flickor med förhöjd testosteronhalt som foster får ett mer manligt beteende. När de blir några år gamla kan vi se att de leker mer pojkigt än sina systrar.
Med pojkigt menar hon tuffa utomhuslekar och bilar. Kopplingen mellan testosteron och leksaksbilar kan hon inte riktigt förklara.
– Kanske kan det ha att göra med ett bättre tredimensionellt tänkande.
Tittar man enbart på hjärnan syns inga större skillnader mellan små pojkar och flickor, berättar hon. Det verkar uppstå först under puberteten.
Även om Anna Nordenström anser att pojkar och flickor har vissa medfödda beteendeskillnader ser hon inga problem med att uppmuntra pojkar till flicklekar och tvärtom.
– Det är väl bra, om man bara inte begränsar barnen från att göra sånt som de tycker om.
Hon ser det som en fördel att uppmuntra båda sidor eftersom mer könsöverskridande personer fungerar bättre socialt än de som helt lever upp till mans- eller kvinnoidealet, enligt en amerikansk studie.
De allra flesta forskare tror på en kombination av biologi och miljö men hur ser miljöfaktorerna egentligen ut? Anette Hellman forskar vid Göteborgs universitet och har följt barn i förskolan under flera års tid, för att studera hur könsidentitet skapas. Hon arbetade själv som förskollärare i femton år och ser att medvetenheten om könsroller har ökat sedan dess. Till exempel tänker många på att inte berömma flickorna extra mycket för deras kläder.
Jämställdhetsarbetet på landets förskolor fick en skjuts i slutet av 1990-talet, bland annat genom föregångarna Björntomten och Tittmyran i Gävle (Insidan skrev om projektet 2001, se länk till höger). Sedan 2004 ska alla kommuner i Sverige ha minst en utbildad genuspedagog i förskolan och skolan. Mot den bakgrunden blev Anette Hellman förvånad över hur många tydliga könsmarkörer som fortfarande finns kvar.
– Dockhörnan är till exempel ofta inredd i rosa med spets, volanger och bilder på ballerinor, medan snickarhörnan är strikt funktionell och marinblå. Det sänder tydliga signaler om vem som hör hemma var.
Miljöns och bildernas makt är stor. Stereotypa budskap är svåra att undvika men hemma och på förskolan är det viktigt att tänka efter vad man sätter på väggarna, tycker Anette Hellman. Hon har också funderat kring toaletterna, som ibland är skilda för flickor och pojkar. På en av de förskolor hon studerade blev det ett problem eftersom pojkarna var i majoritet så att deras toalett ofta var upptagen. Men i stället för att låta dem använda flickornas toalett målade personalen ett streck utanför där de kunde köa.
– Jag förstår dem verkligen, jag har också de här föreställningarna inbyggda, man vill göra lite fint och gör en damtoalett. Det känns så rätt och enkelt. Men eftersom jag var där och antecknade så såg vi det plötsligt alla utifrån och började skratta, säger Anette Hellman.
Det finns också många undermedvetna mönster i hur vuxna talar med pojkar och flickor, berättar hon. Till exempel använder vi ljusare röst till flickor.
– Man kan stå i köket och lyssna på treans barnreklam och det hörs direkt vilket kön de riktar sig till. Nu är det en oerhörd karikatyr, men tendensen går igen hos de flesta.
Anette Hellman har också sett hur ordet bebis används olika mot pojkar och flickor. Barn tar ofta väldigt illa upp av att bli kallade ”bebis” och vuxna använder det för att säga åt dem på skarpen. ”Sluta nu, var inte en sån bebis”, fick flickorna oftare höra när de hade stökat till eller smutsat ner sig medan pojkarna fick höra det när de gnällde eller inte orkade.
– ”Bebis” är könsneutralt och ställs i motsats till att vara ”en stor pojke” eller ”en stor flicka”. Eftersom barn i allmänhet vill växa och bli stora är det ett effektivt sätt att lära in könsroller, förklarar hon.
Utgångspunkten i Anette Hellmans forskning är att pojkar och flickor föds ganska lika och att könsrollerna är ett resultat av miljön de växer upp i. Som stöd för det nämner hon många nordiska studier av barn visar att ökad jämställdhet påverkar leken direkt. Att svenska pappor är hemma mer med sina barn skapar nya förebilder att prova.
På en av förskolorna som Anette Hellman återkom till var den populäraste leken att vara Batman. Pojkarna växlade ofta från en Batmanlek med brottning och jaktlekar till en lek där de tog hand om Batmanbebisar och lagade mat. I den mer omsorgsinriktade leken var rörelserna lugnare, pojkarna lekte ofta tätt tillsammans, talade med låga röster och använde mer språkligt utvecklade meningar. I boken ”Maskulinitet på schemat” citerar Anette Hellman två Batmanpappor:
Jimmy: Nu behöver min robot ett litet täcke. Sov så gott nu sa Batmanpappan till den lilla roboten. Ahhh, sa han, jag fryser lite pappa. Vänta så ska jag stoppa om dig, sa Batmanpappan då. Nu så ska du se att du blir varm och kan sova gott. God natt, god natt.
Lukas: Ska vi sjunga för våra robotar?
Jimmy: Ja, lite tyst, min sover nästan.
Lukas: Det gör min med.
Jimmy: När trollmor har lagt de elva små trollen …. Nu sover dom!
Anette Hellman tolkar Batmanpapporna som att barn gärna testar många olika roller. Det ger föräldrar och pedagoger många chanser att uppmuntra olika sätt att vara pojke och flicka.
Särskilt yngre barn på förskolan kastade sig snabbt mellan olika roller. För tre–fyraåriga pojkar var det inget konstigt att leka prinsessor eller mammor. Men medan flickorna fortsatte leka både Batman och prinsessa begränsade sig pojkarna mer ju äldre de blev.
De pojkar som höll fast vid att ta flickiga roller kunde bli angripna av andra. Ett sätt att undvika det är att finnas i närheten och ingripa om någon blir retad som inte kan försvara sig, tycker Anette Hellman.
– Ofta låter vi pojkarna leka längre bort. Det gäller redan på BVC, man kan mäta hur många meter bort småbarnen får krypa från sina föräldrar. Därför är det bra att byta plats och vara mer närvarande även i pojkarnas lek.
Läs mer: Pojke eller flicka? Nej, en Kim
Visar 1-10 av 47. Per sida:
Självklart ska man inte tvinga in barnen i stereotypa könsroller. Men allt är en höna/ägg-diskussion. Skillnaderna bottnar i något och det är könsidentitet (skilj på könsidentitet och könsroll). Det är skillnad och den är medfödd. Se fallet David Reimer.
Daniel, 20:06, 26 april 2009. Anmäl
Ett tips:
Låna hem 10 tecknade Hollywoodfilmer från 70-tal fram till dags dato och se de i ett svep. När min fru var gravid mådde hon så dåligt att enda tröst hon hade under sjukskrivningen var film. En kväll sa hon att hon var tvungen att sluta se på barnfilmerna eftersom de var så stereotypa. Själv viftade jag bort hennes prat som smörja tills jag själv tagit mig igenom ett par tre filmer... Fasligt! Tänk er sen att er dotter sitter och tittar på dessa...
Det skrämmande är det behövdes denna konstiga kombination av händelser för att det skulle klarnade för mig (det tog 35 år). Plötsligt ser jag de grundmurade "pekpinnarna och riktmärkena" vi alla påverkas av i samhället. Tidningsartiklar, reklam, kläder, böcker, arkitektur, teknik, radio, tv, internet, överallt! Jag är oerhört glad att jag fått bli berikad med dessa "stereotypglasögon", men känner mig samtidigt sorgsen över att inte kunna göra mer för att låta de små individerna skapa sig själva utifrån helt egna val.
Det är ett sk
Pappa till en dotter, 23:10, 24 april 2009. Anmäl
Triton,
Det kan hända att intervjun är överdriven och att boken ger en mer nyanserad bild. Hur ofta händer det inte att journalister är subjektiva och förvränger saker och ting! Och visst, biologin spelar roll. Men jag är kritisk till en del av Prof. Dahlströms fem punkter som radas upp i intervjun. Tex doften och rösten. Vad finns det för belägg att barn inte tycker om sin pappas "konstiga doft"??? Och synfältet. Även om jag skulle ha en grad mindre synfält än min hustru så kan jag fortfarande hålla koll på vår dotter. Och örat. Ofta är det jag som hör när vår dotter vaknar till sent på kvällen, före min hustru hör det.
Så visst, snacka gärna om biologiska skillnader, men snacka om de skillnader som är relevanta och dra de rätta slutsatserna. Hormoner tex kan vi gärna diskutera, hormonella skillnader hos kvinnor och män leder ofta till vissa, små generella gradskillnader i beteende.
Dennis, 14:43, 24 april 2009. Anmäl
Dennis: Om man har läst boken så framgår det ganska tydligt att journalisten ifråga har läst den på samma sätt som "min gamle bekant" läste Bibeln. Om du dessutom är biolog till ämbetet rekommenderar jag verkligen boken. Om inte annat för att skänka eftertanke till ditt påstående om att det hon framför är horribelt. I intervjun låter det onekligen illa, men forskarplikten kräver väl annat?
Triton, 12:35, 24 april 2009. Anmäl
Larry och Trition,
Den där intervjun är något av det mest patetiska jag någonsin läst. Funderar på om det finns grund för polisanmälan mot den där Annica Dahlström. Jag var ensam hemma med min dotter från det att hon var 3,5 månader, och jag har aldrig ryckt hennes axel ur led, och hon är dessutom nu en mycket självsäker och trygg flicka.
Men vad jag framförallt vill framföra är att jag hoppas att inte alla biologer nu blir dragna över en kam. Jag är biolog till yrket och är helt övertygad om att där finns generella skillnader mellan kvinnor och män både fysiskt och beteendemässigt. Men konsekvenserna blir inte de som Prof. Dahlström påstår, det är helt horribelt det som hon framför. De flesta biologer/biologister håller inte med henne!!
Dennis, 12:09, 24 april 2009. Anmäl
Det snackas så mycket om hur typiska könsroller cementeras på dagis, och visst hade jag och min hustru våra funderingar när vår dotter skulle börja för några månader sedan. Men vi har tack och lov inte sett ett spår hittills av det som alla talar om: att flickor bara får leka med rosa dockor och sitta still medan pojkar bara får plastgevär och bollar och uppmuntras att springa runt. Den bilden stämmer inte. Kanske har vi haft tur med vårt dagis, kanske är det ett undantag, men där är alla leksaker tillgängliga för alla barnen, de leker tillsammans pojkar och flickor, vår flicka älskar att leka med bilar och gräva i sandlådan och det får hon lov att göra. Jag tror att vi numera måste börja ifrågasätta den gängse bilden att typiska könsroller är så totalt inrotade hos alla människor. Det är inte riktigt så längre.
Dennis, 11:36, 24 april 2009. Anmäl
Re:Larry
Har Du läst boken av prof. Dahlström? Det har jag, och det är helt klart beaktansvärd forskning. Genus"forskarna" tycks glömma att det är människor vi har att göra med. Hur otroligt komplex är inte en människa? Självklart ar det flertalet faktorer som spelar in, både miljö och biologiska förutsättningar, dock är detta något som GF inte vill erkänna. Oerhört korkat, enligt mig. Att man inte ens vill lyssna, rent av hånande (som journalisten i ABs artikel gör), bara för att det är obekvämt tycker jag diskvalificerar en för ganska mycket...inte minst att utge sig för att vara en tänkande människa.
Trition, 09:25, 24 april 2009. Anmäl
Artikelförfattaren blandar ihop könsroller och könsidentitet. Könsroller kan man fostra och ändra, könsidentiteten är den den är från man är ett par veckor gammalt foster.
Alexander, 08:50, 23 april 2009. Anmäl
Pojkar är och förblir pojkar...flickor är och förblir flickor...skada inte barns sökande efter sin manliga eller kvinnliga identitet...allt annat ger förvirring...och skadade barn!
Biggan, 20:41, 22 april 2009. Anmäl
Att kön är skapat är en radikalfeminstisk våt dröm och har således inget med verkligheten att göra. Har man barn så vet man.
Erik, 20:17, 22 april 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Läs engelska i London
Utmana dig själv med en av Språkpunktens roliga kurser!
-
Boka billigt hotell här
BOKA - Vi hjälper dig hitta det bästa hotellet i ditt resmål.
