Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Hur smart är det att ha hög IQ?

Foto: Fredrik Funck

Varför vill man mäta sin IQ? Journalisten Linda Leopold testade sin, blev förvånad och skrev en bok om om ”smarta” människor.

En snöig februarikväll för fyra år sedan vandrade Linda Leopold längs Valhallavägen i Stockholm. Hon hade redan gjort ett intelligenstest på prov – på nätet. Men nu var det på riktigt. Under tjugo minuter skulle fyrtiofem uppgifter lösas.

Efteråt drömde Linda om kvadrater, prickar och ränder. De vred sig motsols, bytte skepnad, form och plats för att till slut smälta samman i ett slags IQ-testernas myrornas krig, som hon uttrycker det i dag. Varför ville en ung kvinna i trettioårsåldern ha bevis för att hon är intelligent – eller inte?

– Jag vet inte riktigt varför jag anmälde mig till det där testet. Kanske ville jag utmana mig själv. Kanske berodde det på en begynnande trettioårskris eller på att jag var gravid och hade hört att kvinnor på smällen kan bli lite sega i huvudet, säger Linda Leopold när vi träffar henne på Stockholms stadsbibliotek.

Då, under vandringen längs Valhallavägen, visste hon inte att testet hon snart skulle genomföra innebar början på en häftig resa. Den förde henne runt i Sverige, Europa och USA – där mötte hon intelligensforskare och medlemmar i olika IQ-sällskap. Resultatet av samtalen med alla intelligenta män och kvinnor finns samlat i Linda Leopolds nya bok ”Smartast i världen – IQ-sällskapen från insidan”.

– Ibland publicerar tidningar topplistor över världens genom tiderna smartaste människor. Här brukar man hitta namn som Albert Einstein och Mozart, men även sådana jag aldrig tidigare hört talas om. Som Marilyn vos Savant, känd enbart för sin höga IQ. Jag bestämde mig för att ta reda på vilka de var, berättar Linda Leopold.

Kan man se att någon är superintelligent?

– Nej, skrattar Linda. Bland dem jag skriver om finns allt ifrån före detta manliga strippor i Los Ange­les till forskare vid Harvard och ett medium i Tasmanien som levererar spådomar via telefon.

Linda Leopold är född och uppvuxen i förorten Akalla i norra Stockholm. I gymnasiet läste hon det naturvetenskapliga programmet med musikinriktning. Sedan studerande hon journalistik och är i dag chefredaktör för Bon, en tidskrift om mode och kultur.

– I skolan gillade jag matte, ett ämne som hade lite av en töntstämpel över sig. Jag tyckte att det var coolare att hålla på med humaniora. Men jag slutade aldrig tycka att det var spännande med matematik.

Olika subkulturer har alltid väckt Linda Leopolds nyfikenhet.  

– Att jag ville tränga in i IQ-världen är nog ett tecken på det intresset. Jag var nyfiken på vilken typ av gemenskap som uppstår mellan männi­skor när den enda gemensamma nämnaren är att man har presterat över en viss nivå på ett IQ-test.

Efter att ha svarat på frågorna i intelligenstestet, som skedde i Mensas regi, fick Linda Leopold veta att hon har ett IQ på 135+, det vill säga högt över genomsnittet. Blev hon stolt?

– Snarare något förvånad, svarar hon. Jag trodde först att det blivit något fel i rättningen. Men jag tyckte också att testet i sig var intressant. Vad mätte det egentligen? Hur mycket kan man säga om en person baserat på ett tjugo minuters test?

Några veckor senare anlände en medlemsförteckning, ”Matriculum Mensae”, där Lindas kontaktuppgifter fanns med. Då bestämde hon sig för att gå ”all in”, som hon uttrycker det i sin bok. Hon ville ta reda på vilka som är med i Mensa och hur föreningen fungerar.

– Jag trodde att det i princip bara var matematiker och tekniska fysiker som sökte sig dit. Men när jag började gå på möten märkte jag att medlemmarna hade vitt skilda bakgrunder och yrken. Mer och mer kände jag att det fanns en historia att berätta.

I augusti 1945 möttes två främlingar på ett tåg i sydöstra England. Den ene experimenterade med intelligenstester, den andre var intresserad av om det skulle gå att utläsa en människas karaktärsdrag genom att studera utsidan av kraniet. Ett drygt år senare var de två med om att bilda Mensa. Visionen var att några ”skarphjärnor” skulle fungera som en oberoende panel och hjälpa regeringar att fatta bättre beslut. Men föreningen kom snarare att bli ett socialt sällskap för personer med ett högt IQ.

I dag har Mensa runt 4 400 medlemmar i Sverige – dubbelt så många som när Linda Leopold gick med för fyra år sedan. Vad kan det bero på?

– Sociala klubbar över huvud taget tycks växa. Internet har gjort det lättare att hitta och hålla kontakt med människor med liknande specialintressen eller egenskaper.

Varför är det så viktigt att mäta sin intelligens?

– Det är inte viktigt att mäta sin intelligens. Ibland kan ett högt resultat säkert stärka självförtroendet. Men jag tycker inte man ska låta sig begränsas av ett IQ-testresultat.

Linda Leopold säger att det nog även ryms ett visst mått av fåfänga i att kunna visa att det gick riktigt bra på IQ-testet, att man i en mening är lite ”smartare” än andra.

– Jag brottades själv med det när jag skrev boken. Hur skriver man om det här ämnet utan att framstå som dryg och självupptagen?

Ja, hur känns det att vara smartare än de flesta andra?

– Jag tror inte att IQ-tester fångar upp allt det vi brukar mena med ordet ”smart”. Jag tycker att läkaren Evangelos Katsioulis gav ett bra svar på den frågan när jag träffade honom i Thessaloniki: Att vara smart eller inte handlar om vad man gör av sin förmåga. Man kan inte kalla sig smart bara för att man fått höga poäng på ett test.

Evangelos Katsioulis är kanske världens intelligentaste man. Han har ett IQ på 198, dubbelt så högt som en genomsnittsmänniska.  

– Många i sällskapen gör IQ-tester som en form av hjärngympa och ett sätt att utmana sig själva. Så blev det för mig också. I boken jämför jag det med långdistanslöpning. Det är roligt att få högre och högre resultat på testerna, på samma sätt som det är roligt att springa längre och längre.

När Linda Leopold fortsatte sin vandring i IQ-världen stötte hon på sällskap som Mega society och Giga society. I det förra är intelligensnivån som måste uppnås satt så högt att en på miljonen teoretiskt sett klarar ett test – i den senare är nivån så hög att bara en av en miljard klarar testet.

Finns det någon fara med IQ-tester?

– Testerna i sig är ju inte farliga. Men genom historien har IQ-begreppet missbrukats. Främlingsfientliga politiker hävdar fortfarande att det finns genetiska intelligensskillnader mellan folkgrupper och använder det som argument mot invandring. Därför är det viktigt att känna till hur IQ-tester fungerar.

– I min bok vill jag ta människorna jag träffar och deras berättelser och känslor på allvar, men problematisera IQ-begreppet. Ett tag funderade jag över om man kan vara IQ-agnostiker och medlem i Mensa. Är det som att gå i kyrkan utan att tro på Gud?

Fakta: Linda Leopold

Ålder: 34 år.

Familj: Man och dotter.

Bor: Kungsholmen i Stockholm.

Yrke: Chefredaktör för tidskriften Bon som tar upp mode, konst och kultur.

Aktuell: Med boken "Smartast i världen – IQ-sällskapen från insidan" (Norstedts).

Fakta: Vad är intelligens?

Går det att sätta likhetstecken mellan att vara intelligent och att vara klok? Nej, svarar hjärnforskarna. Klokhet syftar på kunskap och andra förmågor som en person har – intelligens däremot handlar om förmågan att skaffa kunskap och att sedan använda sig av den.

Till intelligensen räknas vanligen förmågorna att resonera, planera, lösa problem, associera, tänka abstrakt, förstå idéer och språk, komplicerade orsakssammanhang samt förmågan till inlärning.

Intelligensen, liksom de flesta personliga egenskaper, bestäms av en kombination av arv och miljö.

Hur hjärnan hanterar problem, drar slutsatser och uttrycker tankar i ord var länge en gåta. Med skannrar går det att se exakt vilka centrum i hjärnan som aktiveras när försökspersoner löser olika problem.

Eftersom intelligens handlar om att kunna använda hela hjärnan kritiseras ofta IQ-tester. Men forskningen visar att den som får höga poäng i en form av test, även får det i andra typer av intelligensprov.

Harvardprofessorn Howard Gardner talar om de "nio intelligenserna", som bland annat omfattar språklig, musikalisk, spatial, social och existentiell intelligens.

Källa: NE, Wikipedia och Illustrerad Vetenskap.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.