Agneta Wernqvist minns hur en kick-off på företaget där hon arbetade skapade oro och obehag hos henne och flera av de anställda.
– Vi visste inte i förväg vad som väntade. Men det visade sig att vi skulle cykla en lång sträcka och på kvällen, när det var becksvart ute, väntade fler ansträngande utomhusaktiviteter – hela tiden i ösregn.
– Aktiviteterna tilltalade kanske de hurtiga, men inte flera av oss andra som var över femtio. Med det där upplägget kändes det som om målet att skapa en större teamkänsla via kick-offen inte uppnåddes.
Agneta Wernqvist berättar om en bekant, en mycket erfaren person, som var något överviktig. Kollegerna ifrågasatte att han med trovärdigheten i behåll kunde ge hälsoråd till sina patienter.
– I hans fall spelade vikten inte särskilt stor roll för hur han utförde sina arbetsuppgifter. Jag förstår att det i andra yrken kan finnas andra krav. Men nu dras alla över en kam.
Var går gränsen för när arbetsgivarna ska kunna lägga sig i vad anställda äter och vad de gör på sin fritid? Och vad är egentligen en osund livsstil? Agneta Wernqvist är utbildad beteendevetare och känner ett obehag inför en begynnande hälsomoralism.
– Visst är det mycket angeläget att röra på sig, att sova tillräckligt många timmar och att äta varierat och lagom. Men nu är gränsen mellan jobbet och det privata livet på väg att suddas ut. Tänk om allt fler arbetsgivare börjar kräva att de anställda motionerar och äter hälsosamt för att de ska få ha jobbet kvar.
Erik Helmersson på DN:s ledarsida tog tidigare i höstas upp det han kallade en växande hälsofascism – något som enligt honom skapar nya möjligheter att dela in anställda i a- och b-lag. Många läsare hörde av sig efter hans inlägg, bland annat Agneta Wernqvist. Hon håller med honom i stort och hoppas att debatten ska leda till en större insikt om hur en vettig satsning på friskvård och hälsa kan se ut.
– Råd om träning måste alltid anpassas efter den enskildes förutsättningar. Alla kan inte jogga som galningar eller delta i tuffa fysiska aktiviteter på en kick-off, och alla som är lite överviktiga är inte sockerberoende. Jag ifrågasätter likriktningen och det ensidiga fokuset på fysisk hälsa och livsstil när det gäller synen på vad som är en bra och effektiv medarbetare.
Agneta Wernqvist är 61 år och arbetade i nästan tio år på ett företag som bland annat sysslar med företagshälsovård. Dessförinnan hade hon en anställning på ett bemanningsföretag och hon har även lång erfarenhet av olika chefsbefattningar. I dag söker hon ett nytt arbete.
– Jag tycker att jag har en ganska bra bild och erfarenhet av hur attityden till det här med hälsa och sundhet förändrats i det svenska samhället och arbetslivet. Människor känner sig jagade från flera håll. Myndigheter, politiker och nu även arbetsgivarna kommer med allt fler råd, och till och med krav, om hur vi ska leva vårt liv även på fritiden.
Agneta Wernqvist talar om en framtid där bara vackra, sunda och vältränade människor passar in. Alla andra – de som är lite överviktiga, som inte kan jogga i högsta tempo och som gillar en kanelbulle till fikat på fredagarna – får stå och skämmas i skamvrån.
I sitt arbete inom företagshälsovården hade Agneta Wernqvist många stöttande samtal med män och kvinnor som kände sig stressade på jobbet. Bland annat av kraven på att ständigt vara i fysiskt toppskick, och att alltid äta och laga nyttig mat.
– Alla människor blir någon gång sjuka och med åldern kommer en del krämpor. Höfterna, knäna, ryggen ... Kroppen är inte i lika bra skick som tidigare. Men det innebär inte automatiskt att arbetsprestationen blir sämre.
I dag används konditionstest i samband med rekrytering inför nyanställningar på en del håll, berättar Agneta Wernqvist.
– Och senare kan det vara så att konditionen och den fysiska hälsan följs upp med individuella hälsoprofiler. Många gånger kan det vara en press för en anställd att gå igenom sådana här tester, särskilt om han eller hon inte passar in i den rådande fysiska normen.
Pressen kan i värsta fall orsaka stress som tar mycket energi från arbetet och ibland leder till sjukskrivningar, enligt Agneta Wernqvist. Hon säger att så länge den enskildes hälsoprofiler inte lämnas ut till arbetsgivaren utan bara presenteras på gruppnivå är det ingen fara.
– Men om resultaten av tester och hälsoprofiler blir bärande delar i företagens behandling av anställda är vi inne på en farlig väg.
– Konditionstester är lätta att genomföra, liksom att kolla längd och vikt. Resultaten går att jämföra med varandra, och jag undrar vad som händer om tester och mätningar blir den viktigaste faktorn vid till exempel nyanställningar?
Agneta Wernqvist förvånas över att många ensidigt tittar på individens livsstilsfaktorer – som kost, motion, sömn, alkohol och rökning – som den viktigaste anledningen till företagens effektivitetsförluster. Det har medfört att fokus minskat på bristerna i den psykosociala arbetsmiljön, något som kostar mycket pengar för arbetsgivarna.
– För att inte tala om lidandet för de enskilda individerna. När allt enbart handlar om vilken kondition och vilka BMI-mått de anställda har glöms en viktig del av arbetsmiljön bort.