När Alf Carlsson fått veta att han hade prostatacancer ringde han hem till sambon Janet och berättade.
– Du skämtar, sa hon.
– Nej, det är sant, svarade Alf.
– Men du låter ju helt normal! sa Janet.
Och just så var det, berättar Alf. Janet blev mer chockad än han själv över beskedet, han kände sig lugn.
– Jag var förberedd, tror jag. Jag hade gått på kontroller i fyra år och hade gjort fyra biopsier som inte visat på cancer. Läkaren hade sagt att han inte ville släppa mig, och jag visste att risken fanns där.
För Alf började det med problem med ”pinkeriet”, som han säger. Men det får ju många män med åldern. Han var 58 år när han sökte urologen första gången. Redan då var det så kallade PSA-värdet, som kan tyda på prostatacancer, lite förhöjt och Alf fick gå på kontroller ett par gånger om året.
– Jag kanske är ovanlig där, men jag kände ingen ångest över kontrollerna. Jag tänkte mer offensivt, att det var bra att jag blev kollad, att man skulle upptäcka en eventuell tumör i tid.
När Alf fick cancerbeskedet kom han och läkaren också överens om vad som skulle hända. Alf hade en lokaliserad tumör som inte spritt sig och läkaren föreslog operation.
– Själv kände jag ”bort med det”, jag ville bli av med tumören så fort som möjligt.
Det har han aldrig ångrat. Men läkaren tonade kanske ner riskerna för följder av operationen lite, säger Alf.
– Det är viktigt att man känner till att många får problem med impotens och urinläckage. Samtidigt tycker jag att det pratas så mycket om hur eländigt det är, men väldigt lite om att man faktiskt kan ha en bra livskvalitet även med sådana problem.
Det är också viktigt att få mentalt stöd efter operationen. Med en bra dialog med sin partner kan man leva ett gott liv, säger Alf.
– Hade jag varit femtio år och singel när jag blev sjuk hade jag kanske tyckt att det var svårare.
Alf är aktiv i Prostatacancerförbundet och är för en allmän screening med PSA-prov. Fördelarna överväger nackdelarna, att fler får chansen till tidig upptäckt och behandling är viktigast, menar han.
– Och så hoppas jag att fler ska våga tala om sin prostatacancer och inte stänga in sina känslor och tankar. Många skäms, ”manligheten” är så känslig. Men det finns ingen anledning att skämmas över att man drabbats av en sjukdom, säger Alf Carlsson.