De flesta lärare är väl medvetna om glappet mellan högpresterande tjejer och slappare killar i skolan. Det säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund.

– Och detta är ett allvarligt problem. Både de tysta, duktiga tjejerna och de stökigare killarna vill bli sedda – och alla har rätt till bekräftelse i skolan.

I varje högstadieklass skulle Metta Fjelkner vilja införa ett tak på högst 24 elever. I stora klasser försvinner ofta de högpresterande tjejerna och de stökigare killarna tar plats. Mindre klasser skulle ge läraren en möjlighet att se och prata med alla, enligt Metta Fjelkner. Hon berättar om en lässtudie som gjordes i grundskolan för några år sedan. Den visade att många flickor läser böcker tidigt. Många pojkar däremot tycker att böcker är någonting påtvingat och tråkigt; i studien hamnade de i kategorin ”tvångsläsare”.

– För en lärare handlar det om att fånga upp var den unika eleven befinner sig. Vad behöver pojken som är en ”tvångsläsare” för hjälp?

Det är den processen som sker i klassrummet och som lärare är bra på, säger Metta Fjelkner.

– Och det måste lärarnas arbetsgivare vara medvetna om – att lärarna behöver tid att klura ut vad det är just den specifika eleven behöver. Det är inget man lär sig i en manual – det handlar om relationer.

Skulle pojk- och flickklasser vara en lösning på glappet mellan killar och tjejer?

– Nej, absolut inte. Det skulle vara oerhört stigmatiserande att återinföra den formen, tror jag. Däremot kanske man kan jobba mer i könsuppdelade grupper i skolan – men det är upp till varje skola.

Är kön ett större problem än klass i dagens skola?

– Frågan är svår. Det finns ju inte bara en skola. På en skola på Östermalm i Stockholm är klassproblematiken kanske inte så stor – men däremot könsproblematiken. I förorter som Rosengård i Malmö och Bergsjön i Göteborg – finns både klass- och könsproblematiken vilket gör frågan mer komplex, säger Metta Fjelkner.