Då det var dags att välja praoplats i årskurs åtta valde Elsa Edlund, 14 år, att vara på en bilverkstad. Anledningen var att hon inte kände någon som sysslade med något liknande.
- Jag ville testa om det var intressant och om jag kunde lära mig hantverket. Jag lärde mig om motorn och fick testa mycket praktiskt. Det var inte så svårt som jag trodde. Jag tror att det är bra att försöka själv och fråga när det behövs.

Elsa tycker att barn och ungdomar borde få komma ut mer på arbetsplatser. Genom att praktisera på olika företag redan från elva tolv års ålder får man en bättre inblick i vad man vill jobba med som vuxen, menar hon.
- Jag vill främst lära mig saker för att få ett roligt jobb. Men tiden går så fort. Jag är rädd att bli fast på ett jobb som jag egentligen inte vill ha. Det skulle vara bra om jag får testa både jobb som jag kan tänka mig och jobb som jag inte alls känner till.

Genom praktik lär man sig mycket socialt också, tycker Elsa.
- På alla arbetsplatser blir man olika bemött. Då inser man att alla är olika. Ibland förändras nog ens förutfattade meningar. Det är viktigt att pränta in att alla är lika mycket värda, säger hon.

Även många vanliga ämnen går att lära sig genom att vara ute i samhället eller i naturen. Där kan man använda aktuellt material i stället för omoderna skolböcker, tycker Elsa.
- I samhällskunskap kan man till exempel gå på en rättegång, i historia på museum, och i bild kan man måla av levande fåglar i stället för uppstoppade.

Men det måste också finnas något slags organiserat ställe som man kan gå till, tycker Elsa. Ett stort hus med mycket resurser och roliga grejer som man kan använda för att söka information och lära sig nya saker.

Arbetet där vill hon själv ta ansvar för. Flextid, tillåtelse att lyssna på musik samtidigt som hon målar, eller dricka en kopp te medan hon läser en bok, vill hon gärna ha.

Samtidigt inser hon att det inte är säkert att alla kan lära sig på samma sätt. Därför tycker hon att det borde finnas individuella program där var och en får sätta upp mål för vad han eller hon ska lära sig, och ge förslag på hur det ska gå till.
- Då tvingas man att ta ansvar för sin egen utbildning. Jag tror att alla klarar det, men att det inte syns i dagens skola. Men om någon inte skulle klara av det måste det finnas några slags regler. Det gör det mer rättvist också.

Som stöd vill Elsa ha en personlig mentor som följer henne under flera år. Mentorn ska komma med förslag på hur hon ska uppnå sina mål.
- Men jag ska också kunna prata med mentorn om allt möjligt. Om hur jag mår, hur det är hemma om jag är glad eller ledsen. Inget problem får vara för litet för att ta upp med mentorn, och mentorn måste själv fråga hur det är. Det måste vara en person som jag har förtroende för och kan lita på.