Man talar mycket om "brukarinflytande" i psykiatrin. Mer sällan om vad det egentligen innebär på en individuell nivå, säger Lennart Lundin, psykolog och chef för psykossektionen vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
- När det handlar om att den enskilda patienten ska ha inflytande över sin egen vård, då behövs en struktur i vården som verkligen stödjer det. Annars blir det lätt bara prat. Vår utgångspunkt är att man ska kunna ha kommandot över sitt eget liv även om man är mycket sjuk i psykos, säger Lennart Lundin.
Sedan länge är det känt att den bästa behandlingen vid schizofreni är en kombination av många olika åtgärder - som individuell medicinering, utbildning för både patienter och anhöriga, sociala träningsprogram och kognitiv beteendeterapi.
"Integrerad psykiatri" är en metod som bland annat bygger på den forskningen, och som man arbetat med vid Sahlgrenskas psykosenhet i mer än tio år. En grundidé är att patienten ska styra sin egen behandling.
Arbetssättet kan kortfattat beskrivas så här:
Alla patienter får en så kallad case manager (vård- och stödsamordnare), som ingår i ett arbetslag med personer från både vården och socialtjänsten. Patienten och case managern gör tillsammans en utredning om läget. De bildar också tillsammans med psykiatern en så kallad resursgrupp, där patienten bestämmer vilka övriga som ska vara med, till exempel närstående.Patienten formulerar sina individuella mål, både lång- och kortsiktiga. Det kan exempelvis handla om att minska sin medicin, om att betala räkningar i tid eller om att försöka träffa en partner. På regelbundna resursgruppsmöten planerar man för vilka delmål som ska uppnås de närmaste månaderna, och bestämmer vem som ska göra vad. Patienten beslutar var mötena ska hållas och vem som ska leda dem. Case managern ska se till att planeringen genomförs.- Det viktigaste, men också det svåraste, är att hela programmet går ut på att det är patienten som bestämmer, säger Susanne Landqvist-Stockman, sjuksköterska och enhetschef. Har man inte patienten med sig så fungerar ändå inte vården, det är korkat att tro att vi kan bestämma.
- Ibland hör man att "det där är väl inget nytt, så jobbar vi redan". Så tänkte en del av oss också i början. Sedan inser man att man nog inte gör det som man tror att man gör. Som personal är det så lätt att ta över och tycka att man vet bättre. Vi har väldigt mycket struktur, det kan verka tråkigt men annars skulle det inte fungera. Vi har checklistor för att se att vi inte börjar planera över huvudet på patienten, säger Susanne Landqvist-Stockman.
Att bygga en arbetsallians med patienten kan, och får, ta tid. Utredningen börjar alltid med hembesök, om patienten vill det.
- Det är viktigt att vi är någonstans där patienten känner sig trygg, han eller hon väljer plats. Vill patienten att vi ska promenera eller spela tennis så gör vi det. Vi försöker få en så bra och unik bild av patientens situation som möjligt, men hela tiden utifrån patientens vilja, säger Susanne Landqvist-Stockman.