En majoritet av landets kommuner har infört rökfri arbetstid. Några av dem har också beslutat om ett totalstopp för all tobaksanvändning – det vill säga att det heller inte längre är tillåtet att snusa på jobbet.

Umeå kommun har tidigare vid flera tillfällen försökt införa ett totalt tobaksförbud för alla anställda – att de inte längre ska få vare sig röka eller snusa på jobbet. Men högljudda protester har lett till att förslagen dragits tillbaka.

Vid årsskiftet införs nu i stället målet att Umeå ska bli en rökfri kommun, samt att barn och ungdomar har rätt till tobaksfria möten med vuxen personal.

Det innebär att all rökning ”förbjuds” under arbetstid – med undantag för luncher. Samtidigt får personalen vid bland annat skolor och förskolor inte längre använda snus. De som ”bryter” mot förbudet – eller målsättningen – ska dock inte straffas.

Keijo Perkiö är idrottsplatsarbetare i Umeå och sedan länge en inbiten snusare.

– Visst är det vettigt att arbetsgivare bryr sig om sina anställdas hälsa, särskilt gäller det alla som sitter med krökt rygg dagarna i ända framför datorn. Men snus ... jag tycker det är fånigt att förbjuda människor att snusa. Den som snusar skadar ju inga andra, som med rökningen.

Enligt Keijo Perkiö håller i dag en hälsohets eller en hälsofascism på att breda ut sig i det svenska samhället. Det gäller att vara snygg, vältränad och leva ett genomsunt liv. Han talar om ett samhälle som blir mer och mer individorienterat, där den som blir sjuk eller gammal alltid måste skylla sig själv och ta ansvar för sin ohälsa.

– Det känns som om det hela tiden hackas på personer som är lite överviktiga eller inte tränar som besatta. Samtidigt lämnas sjuka och äldre åt sitt öde, människor som verkligen är i behov av stöd och hjälp. Vi riskerar att få ett hårt samhälle där den som inte alltid är fullt frisk och på topp sorteras bort.

Keijo Perkiö är 53 år och yngst på sin arbetsplats. Han upplever inte att kommunen utövar någon press på att han och kollegerna ska motionera. Snarare är det han själv och hans fru som tycker att han kanske har något kilo för mycket runt magen.

– Jag går uppemot en mil varje dag och lyfter också en del. För några år sedan besökte jag en sån där hälsonisse. Han frågade bara vilka problem jag hade, men eftersom jag upplevde att jag inte hade några träffade jag honom endast en gång.

Keijo har hört talas om andra arbetsgivare som är betydligt tuffare, som kräver att de anställda ska motionera och leva sunt. Det tror han kan leda till att en del känner sig väldigt pressade att jogga, gymma eller träna som besatta – och att de börjar må dåligt av att inte kunna leva upp till alla krav.

– Jag tror även att det kan uppstå en viss press kolleger emellan. Särskilt om det förekommer olika former av motionstävlingar på gruppnivå eller avdelningsnivå. Den som är ”sämst” gör ju att gruppens chanser att ”vinna” minskar.

Keijo Perkiö är 173 centimeter lång och väger 73 kilo, samma mått har han haft sedan lumpen. Han känner sig pigg och kry, även om det ibland kanske känns i leder och muskler att han passerat femtioårsstrecket.

– Om det på många håll råder en hälsohets, kan man verkligen tala om en åldersfascism på svensk arbets­marknad. Jag skulle inte kunna omskola mig och få ett nytt jobb, där är jag körd. Fast är inte livserfarenhet något som borde värderas högre än i dag?

– Jag tänker också på den som väger lite för mycket och söker jobb. Arbetsgivarna rynkar nog på näsan och tänker ”överviktig, har nog högt blodtryck, risk för att bli sjukskriven, nej tack”. Men även unga kan ju ha sjukdomar som inte syns på ytan.

På Gammliahallen, idrottscent­ret där Keijo Perkiö arbetar, är det ingen som röker. Det är bara han som snusar.

– Alla utom jag har idrottat och fortsätter att vara aktiva. En som är 65 år går stavgång, en annan är 60 år och åker Vasaloppet medan han som är 56 år spelar innebandy. Själv är jag med i ett band där jag spelar gitarr och sjunger. Jag tror att man ska syssla med det man tycker är skoj, då blir också hälsan bra.

– Information om sätt att få en bättre hälsa är givetvis bra. Men om politiker och arbetsgivare toklägger sig i skapar det bara stress och ilska. Som om jag inte längre skulle få snusa under arbetstid. Att jag snusar påverkar ju ingen annan.