Jag önskar att min bror bett om hjälp. Min storebror begick självmord för sju år sedan och än i dag gör det ont och är jobbigt att tänka på i vissa stunder. Jag önskar att han talat om att han mådde dåligt, men tyvärr verkar killar inte prata så mycket om sådant.

Jag vet inte om det hade förändrat läget, men jag funderar alltid på vad som hänt om han bett om hjälp.

Det är en sorg jag alltid kommer bära med mig, men jag har lärt mig acceptera detta och hantera det.

Ebba

Mobbning förstör ens liv inombords. Många är inte ­medvetna om mobbningens ­följder. Mobbning förstör ens liv ­inombords. I mitt fall gjorde jag ett självmordsförsök efter åtta år av ­plågeri. Vi behöver fler lärare som är ute på skolan, mer ­utbildning för
dem och vi måste alla våga agera!

Björn Hultman, mobbnings­föreläsare

Det ger tröst att veta att man inte är ensam. Det finns många, många drabbade därute. Som själva har mist någon och som i sin sorg själva burit på mörka tankar. Att få läsa om andra och se att man inte är ensam är ibland någon tröst i sig. Att inte vara ensam. Det är ofta tung läsning, men kan också innehålla ett ­ställföreträdande hopp när jag kan se att andra har hittat värden i livet, igen. I ”Trösteboken” utgiven av Columbus förlag finner jag tröst.

Per Björk

Livet är dyrbart — trots depressioner.  Många fler än man tror har varit med om sånt här, livet är inte alltid frid och fröjd. Nu har jag inte varit med om precis samma sak, men min mamma tog sitt liv när jag var i unga tonåren så jag vet ungefär hur det känns i alla fall. Har själv haft ­funderingar på självmord, men inte längre. Nu ser jag livet som något dyrbart, trots dess motgångar och depressioner. Kämpa på alla! Till slut går det mot det bättre.

Martin

Dålig självkänsla har kostat många år. Mina självmordstankar kom i 12-årsåldern, men det visste ingen om. Inte förrän i gymnasiet orkade jag berätta hur jag mådde och det tog mycket kraft och ända till 26 års ålder att hitta en person som var värd att prata med. Helt för sent. Vid det laget hade jag gått igenom ­arbetslösa perioder, blivit uppsagd två gånger och börjat plugga två gånger. Jag hade nu kunnat ha tio års arbetslivserfarenhet och bra självkänsla – men det blev inte så.

Louise

Brödernas självmord splittrade familjen.  Har förlorat två småbröder som begått självmord och jag vet hur det känns att förlora någon.

Men inte ett eget barn.

Min familj splittrades totalt efter första självmordet. Då det andra skedde fanns inget kvar. Och det finns det inte nu heller.

Håll ihop. Kämpa på!

Hanna

Psykvården är inte vad den borde vara. Jag förlorade en mycket god väninna som begick självmord när vi var tjugo år. Dagen innan hade hon blivit hemskickad från psykakuten efter ett självmordsförsök trots att hennes mor bönat och bett om att få henne inlagd. Psykvården är tyvärr inte vad den borde vara. Tyvärr hjälper det inte att lägga för mycket energi på att vara arg över det. Energin behövs för att gå vidare och arbeta med sorgen.

Camilla

Anhörigföreningen Spes är min livlina. Min son tog sitt liv den 14 november förra året och det är naturligtvis en katastrof för familjen. Livet upphör och man får famla i sökandet efter en nytt liv. Adam, som min son hette, gick på Bup i över två år utan att någon diagnos ställdes. En månad innan han dog larmade vi Bup och där frågade man om vi verkligen var säkra på faran. Min verklighet är att han dog på grund av totalt ointresse och fullständig okunskap. Anhörigföreningen Spes är min livlina, en förening där alla mist nära och kära genom självmord.

”B”