Andreas Kleerup, musiker, pappa till ett barn:
”Att bli pappa kändes som en naturlig fortsättning på det 30-åriga underbara, kaotiska, öppna, mörka, märkliga krig som har varit mitt liv. Har aldrig tänkt på faderskap som något man behöver ha beröm för. Det ska ju bara göras på bästa sätt, för 15 år senare kommer förmodligen ens lilla guldklimp ändå skrika ’gubbjävel’ till en. Att bli far kändes inuti som en utmaning och det är ju sådana jag har levt för. Jag har gått igenom en hel del ganska fort och jag tänkte att gulla med en bebis var det nya rock. Någonstans kanske jag trodde att det skulle bli den slutgiltiga räddningen från mig själv.
Men faan.
Jag har ingen aning om hur man gör.
Jag kände inget speciellt under eller efter förlossningen. Helt klart är att om vi fött någon annanstans än i Sverige hade vi garanterat känt något, troligtvis skräck och ångest. Men nu gick det kanon vilket jag tackar vår fantastiska barnmorska för.”