När Martin Quist i Lund var föräldraledig med fem månader gamla sonen Anton tyckte nästan alla att han var ”världens bästa pappa”. Däremot fick mamma Anna, som tyckte det var jätteroligt att börja arbeta igen, höra att hon inte brydde sig tillräckligt om sin lille son.
– För mig är det något naturligt att föräldrar ska vara hemma lika mycket med barnen. Jag förstår inte riktigt pappor som resonerar annorlunda, säger Martin.
I dag går Anton, som hunnit bli fyra och ett halvt år, i förskolan och han har fått en lillasyster. Hon heter Alice och är sju månader. Först var Anna föräldraledig på heltid i sex månader. Nu är hon och Martin hemma halva veckan var i några månader innan det sedan blir hans tur att ta huvudansvaret.
De delade lika på föräldraledigheten även när Anton var liten – men omgivningens reaktioner skiftade då liksom nu. Medan Martin möts av uppmuntran, respekt och välvilja har Anna känt att många tycker att hon inte gör som en ”riktig” mamma ska göra.
Martin, som är 39 år, har mötts av övervägande positiva reaktioner från sina arbetsgivare när han berättat att han ska vara föräldraledig. I dag är han vice vd på ett företag där de flesta anställda är män.
– Jag tror att arbetsgivarens inställning betyder mycket för om pappor tar ut föräldraledighet. Samtidigt måste mäns attityder till att vara hemma med barnen förändras. De flesta män på min arbetsplats menar att de inte kan dela rättvist på föräldraledigheten för jobbets skull. Fast det tror jag inte stämmer. Det mesta går att lösa på ett praktiskt sätt om man bara vill.
En del av Martins och Annas manliga vänner påpekar att de tjänar mer än sin maka eller sambo. Därför anser de sig inte ha råd att vara hemma så länge med sina små barn.
– Men om man går lite mer på djupet tror jag att de flesta män jag möter ändå verkar vara en smula avundsjuka på mig, säger Martin.
På de ställen där Anna, som är 33 år, arbetat har reaktionerna varit något mer kärva. En del äldre kvinnor menar att det inte är bra för barnen att en mamma börjar arbeta så tidigt. Och en del yngre kvinnor tycker att Anna borde ta chansen att vara hemma mer.
– Jag trodde kanske inte att könsrollerna satt så fast. Martin är världens bästa pappa som vill vara hemma så mycket, medan jag, som tycker det är kul att arbeta, inte ses som ansvarsfull och kanske till med som en dålig mamma, säger Anna.
Middagen hemma hos familjen Quist i lägenheten i centrala Lund är snart avslutad. Anton vill gå till sitt rum och leka med lego. Alice sitter mätt och belåten i sin barnstol. Anna har också ätit klart, medan pappa Martin har lite kvar på tallriken. Han kom hem lite senare än tänkt från jobbet.
– Att dela på föräldraledigheten var något vi planerade redan när Anton låg i magen. En graviditet varar ju ganska länge och vi hade tid att fundera över hur vi ville ha det. Det blev aldrig någon diskussion eftersom bägge två ville vara hemma med våra barn, fortsätter Anna.
För Martin har det alltid varit en självklarhet att hans barn ska bli lika trygga med honom som med sin mamma. Därför är det så viktigt att få vara hemma med dem när de är små.
På 1970-talet myntades begreppet ”velourpappa” om män som tog ansvar för att diska, städa, tvätta kläder, laga mat och ta hand om barnen. Är du en sådan?
– Nej, inte någon velourpappa. Det är ett ganska fånigt begrepp som inte betyder något i dag. Jag tycker om att leka med mina barn och att lära dem saker, allt från att Alice ska krypa till att Anton vill bygga lego efter ritningar. Nu på våren planterar vi blommor, snickrar eller bara är ute. Jag försöker vara en närvarande pappa.
– När Alice ger mig ett leende, eller när Anton kommer upp i knät för att fråga om något han tycker är viktigt, är det värt varenda utspilld mugg och varje stund när de gråter eller gnäller.
Anna är uppväxt i Tomelilla i Skåne där papporna tar ut minst föräldraledighet. Nu bor hon och Martin i Lund som är den mest jämställda kommunen i vår södra landsända. Lund är också en av landets största studentstäder och med flera högteknologiska företag. Många män – betydligt färre kvinnor – har höga löner.
– Det verkar finnas två typer av familjer här. Endera är pappan inte hemma alls när barnen är små eller så delar man rättvist. Något mellanting verkar inte finnas, säger Anna.
Hon retar sig ofta på pappor som säger att de inte ”har råd” att vara föräldralediga. Ofta bor de och deras familjer i en dyr villa och har en stor och dyr bil.
– Jag håller med, inflikar Martin. Valet mellan att konsumera och att satsa på barnen borde vara enkelt. Jag och Anna tjänar bra och vi bor i en bostadsrättslägenhet. Ett tag funderade vi på att skaffa något större, men då minskar samtidigt valfriheten för hur vi kan leva våra liv.
När Martin och Anna var små arbetade deras pappor heltid. Då var inte föräldraförsäkringen utbyggd på samma sätt som i dag.
– Båda våra pappor har stöttat oss i vårt val. På 70-talet var det inte lika naturligt för pappor att vara hemma med barnen och det var inte så lätt att bryta mot normerna – fast det verkar det ju inte vara i dag heller, säger Anna.
Morgonen efter att vi träffats ska hon åka till Berlin och vara borta i fyra fem dagar.
– Inga problem, säger Martin. Barnen har vant sig vid att ha två föräldrar som tar ansvar för dem. Jag är jätteglad över att Anna och jag varit så eniga om hur vi ska dela föräldraledigheten.