Förr var det nog mer självklart att barn och unga hjälpte till hemma, tror Louise Carlstedt och Janina Stjernqvist, båda 17 år.
– I dag är det mer ett plus om man gör det, säger Louise. Visst är det fler som är ”bortskämda” i dag.
– Men familjer är väldigt olika, säger Janina. Vissa unga gör ingenting hemma, andra gör mycket. Det kan ha med många olika saker att göra. Finns det många barn i familjen, blir det mer nödvändigt att hjälpa till. Som förälder är det nog lättare att skämma bort ett endabarn och inte tänka på att barnet växer upp och kan hjälpa till mer.
Även det yngsta barnet i en syskonskara kan lätt bli lite bortskämt, menar Janina. Men äldre syskon kan också sporra de yngre att hjälpa till, säger Louise:
– Så var det för mig. När jag hörde mamma berömma min storasyster och säga att hon var duktig, då ville jag själv också vara duktig.
Att föräldrar passar upp på sina barn för mycket och för länge kan också ha att göra med att föräldern själv hade en jobbig barndom, tänker Louise och Janina.
– Då vill man ge så mycket till sina barn, göra livet lätt för dem. Min mamma hade många syskon och fick hjälpa till mycket när hon var liten. Jag blev nog ganska bortskämd, men jag började ändå göra mer hemma i 14-årsåldern, säger Janina.
Ytterligare ett skäl till att föräldrar skämmer bort barnen kan vara att barnen själva har det svårt på olika sätt, tror flickorna.
– Föräldern vill skydda sitt barn. Men det kan ju bli tvärtom i stället, barnet får svårare att klara sig självt, säger Louise.
Janina och Louise går andra året på gymnasiet och bor i Stockholm. Båda hjälper till ganska mycket hemma, tycker de.
– Mina föräldrar är skilda så jag bor omväxlande hos mamma och pappa, säger Louise. Hos pappa hjälper jag till lite mer. Det blir naturligt eftersom min lillasyster finns där, och både pappa och hans fru jobbar mycket. Men jag hjälper till när jag är hos mamma också, för att jag vill göra det.
Hur ska man göra som förälder för att dels stötta barnen, dels inte skämma bort dem för mycket?
– Att göra saker hemma ska aldrig vara som ett straff, säger Louise. Man ska ge respons, beröm, också inför andra när barnet hör det. Man ska inte skälla, ”nu tar du genast och dammsuger” eller ”du får inte gå ut förrän du har diskat”. Det gäller att få barnen att vilja själva genom att visa att det lönar sig att hjälpa till. Så har det varit för mig, och det har funkat.
Man ska börja tidigt, tycker Louise.
– Föräldrar ska visa barnen att det är något bra att hjälpa till, och självklart, redan från början. Man kan göra saker tillsammans med barnet, som att diska. Inte säga ”nu ska mamma diska, så nu kan du titta på teve”. Det ska vara naturligt; i en familj hjälper man varandra, föräldrarna hjälper barnet och barnet hjälper föräldrarna.
Men även den som inte hjälpt till så mycket hemma brukar ändå få en önskan om att börja klara sig själv i sena tonåren, påpekar Janina.
– Det är en sådan känsla man får i vår ålder, det känns viktigt att vara självständig och inte vara så beroende av föräldrarna längre.
Felix Josephson är 20 år och bor i Stockholms innerstad med sin lillasyster. Storasyster har flugit ut, föräldrarna bor mest på landet men kommer hem och bor i lägenheten av och till.
– Det måste vara kluvet för föräldrar, de älskar sina barn men ska inte skämma bort dem för mycket. De vill inte vara för hårda. Det är svårt att hitta en bra balans, tror Felix.
Han och hans syskon fick tidigt hjälpa till hemma, de hade olika städdagar med mera.
– Det var egentligen inte hårt alls, vi syskon delade upp det mellan oss och bytte om det behövdes. Fast då tyckte jag inte alltid att det var bra. Jag kunde vara sur när föräldrarna bad mig göra något, och vi hade en del konflikter. Nu i efterhand tycker jag att det var jättebra. Jag fick den pushen som jag behövde. Tack vare min uppväxt har jag lite koll både på ekonomi och vardagssysslor.
Även om Felix fick hjälpa till hemma var han ändå lite bortskämd, säger han. Det förstod han när han började i gymnasiet utanför Stockholm.
– Jag hade växt upp i ett skyddat område där de flesta hade det bra, och många kompisar gjorde väldigt lite hemma. Nu träffade jag på polare som fick klara sig mer eller mindre själva så fort de fyllt 18, de fick betala för maten hemma, föräldrarna hade inte råd. Då insåg jag att det inte var ett världsproblem om jag måste dammsuga hemma någon gång ibland.