Blödande morgonsol
Ibland slår en färg till oväntat, som en tidig morgon på landet nyligen. Jag traskar sömndrucken på väg till utedasset. När jag kommer ut igen blöder husets östra sida i rödaste morgonsol! Jag har aldrig sett mitt hus så. Jag rusar in efter kameran. Men jag hinner inte. Den uppåtgående solen har försvunnit i en molnbank. Husets färg är den vanliga faluröda.
Mirre Hofsten
Välgörare med makt
Jag kliver in i ett rosafärgat rum och känner ett lugn som är välgörande för min sjuka kropp. Färgen omsluter mig likt en mjuk babyfilt. Rummet ska bli min kraftkälla och det är där i det rosa rummet som tillfrisknandet sker. Färg är lika viktigt för mig som luften jag andas. Jag är tacksam över att ha upptäckt färgens förunderliga makt.
Jag minns som i går de orangefärgade högklackade skor som min bästis mor bar på femtiotalet. Jag tyckte hon var den modigaste kvinnan i hela världen, som gick i skor som ingen annan hade. Färgen var så uppkäftig, folk pratade nedlåtande om hennes skor men jag bara älskade dem. Jag förstod aldrig varför de tyckte att hon var underlig, de var de vackraste skor som fanns att skåda.
När jag växte upp så blev användandet av udda färgkombinationer ett sätt för mig att provocera och beröra. Färg har makt.
Tina Camaroff
Rött gör mig gladSvarta festkläder påminner mer om sorg än om glädje. Jag har gått i färgterapi hos Karl Ryberg. Där blev jag belyst av den färg jag just då behövde. Det var blått i en särskild nyans. Numera kan jag sätta mig ner och måla i blått när jag vill somna lättare. Om jag känner mig lite låg tar jag medvetet på mig röda kläder. Jag tycker också att det är viktigt vad folk i min närhet har på sig för färger. Gråa träningsbyxor har jag bett att slippa få se.
Inga Hesse
Uppfylld och berusad
När jag var yngre kunde jag känna oerhört starkt när jag såg vissa färger och färgkombinationer. Om någon bär färger jag njuter av att se kan jag även i dag ha svårt att koncentrera mig på vad de säger. Att uppleva färg känns minst lika starkt som att njuta av god mat eller vacker musik och för min del tror jag att färgupplevelserna är det som påverkar mitt sinne starkast. Jag förstår van Gogh som åt gul färg. Man blir så uppfylld och berusad av färgen att man inte vet riktigt var man ska göra av sig.
Det jag ser i mitt huvud när jag ska inreda mitt hem är magiskt och fantastiskt vackert men det blir inte alls så. Den planerade vibrerande syrenlila väggfärgen blir i stället grisskär och skär sig med möblerna. Jag har accepterat att mitt hem inte kan bli den färgupplevelse jag önskar men jag står inte ut med att det är fult. Därför målar jag om och ändrar flera gånger per år ibland. Jag upplever det nästan överjordiskt vackert och magiskt när solen skiner igenom fönstren och försvinner in i ett mycket behagligt tillstånd. Detta har dämpats med åren, jag känner mig mer avtrubbad numera. Fast jag har insett att jag måste ha mycket färg i mitt liv för att må bra.
Emelie Jansson
Rogivande rubinrött
I mitt vardagsrumsfönster hänger en lampa med sex rubinröda prismor. Det är många mörka kvällar och nätter som jag har suttit och tittat på det rubinröda skenet som strålat ut. Känt hur ron och glädjen sakta kommit tillbaka.
Kan en färg, ett ting betyda så mycket? Nej, inte i sig enbart. Allt har en början. Min historia sträcker sig många år tillbaka i tiden. 1962 kom jag som nyutexaminerad internatföreståndare till Hola folkhögskola som deras första heltidsanställda husmor. Jag möttes av Eva. Vi blev vänner. Hon stannade hela sitt liv på skolan, jag flyttade. Kontakten bar vi med oss.
Sommaren 1991 for jag upp till Ångermanland. Vi fick en underbar vecka i den varmaste vänskap. En dag for vi på bonnauktion. Där, i en kartong med blandat innehåll, låg den - lampan med de rubinröda prismorna. Jag ropade in den för ett par tior. Sen dess har den hängt i mitt fönster, så får det bli så länge jag kan tala för mig.
Nu är Eva borta, sjukdom tog hennes liv i förtid. När jag sitter i mörkret och enbart lampan lyser, de rubinröda prismorna glöder, kommer hennes "vi människor är till för varandra" till mig, stärker mig, ger åter glädjen. Den är besjälad. Det rubinröda ger liv."
Gudrun Wiklund
Svart symbol för fest
Den svarta färgen begränsas om den bara framhålls som dyster, ond, dödlig, sorglig och så vidare. I svensk tradition har den svarta färgen alltid varit symbol för högtid och fest. När vi i dag i dödsannonser ser "gärna ljus klädsel" så sätts det in som motvikt mot att svart är sorglig klädsel. Går vi tillbaka till tiden före första världskriget, så hade den svarta färgen fortfarande kvar sin ursprungliga ställning som uttryck för högtid. Konfirmandflickan bar vid sin konfirmation svart klänning, och bruden gifte sig i svart klänning. Den svarta färgens riktiga innebörd lever i dag bara kvar i den svarta fracken hos mannen, liksom i den mörka kostymen.
Prästens dräkt är också svart, den så kallade kaftanen, ett tecken på att den används vid högtider, både kyrkoårets som jul eller påsk och livets högtider som dop, konfirmation, bröllop och begravning.
Alltså: Svart färg erinrar om högtid och fest lika mycket som om fest och oro.
Magnus Magnusson
Gult ger självkänsla
Jag minns att man som barn inte samtidigt kunde ha blått och gult eftersom det var svenska flaggans färger. En annan föreställning var att grönt och blått kunde man inte ha samtidigt i sin klädsel eftersom det skar sig. Så mina kläder kom aldrig att ha dessa färger. Även om färgen lila fanns en uppfattning, det var skökornas färg.
Det är först som vuxen jag kom att välja dessa färger ihop eller var för sig i val av kläder, vävning och målning. I dag väljer jag varma färger, antingen gult, rött, grönt eller en mjuk färgton av blått. Under mitt vuxna liv börjar jag väva mattor och jag minns första gången jag valde trasor som var lila. Jag blev överraskad av den lila färgens möjligheter till att passa ihop med andra färger som var bortglömda för mig.
Till mitt bröllop kom jag att välja en varm röd, långärmad ylleklänning med muddar och krage i ett benvitt sidentyg. Jag kan framkalla bilden av denna klänning än i dag fast det är fyrtio år sedan och det ger mig en varm känsla av hur vacker jag kände mig i den.
För mig är det viktigt att färger är ljusa och utstrålar värme, då förgyller de min vardag. I mitt yrkesverksamma liv som lärare kom jag ofta att välja något klädesplagg som var gult för det gav mig en ökad självkänsla när jag skulle föreläsa inför en större grupp studenter till exempel.
Stina Boström
Det mörka tog över
Ordet färg har nog alltid varit ett positivt ord för mig tills för ett år sedan. Då förändrades allt. Ljuset blev svart. Mörkt hela dagarna, det fanns inga färger i mitt sinne. Depressionen medförde att dagarnas ljus inte existerade för mig. Så mörkt att färgen svart ser jag nu som en ljusets färg. Att kunna vara i detta svartaste svart kräver tid och tålamod.
Sakta, sakta kunde jag åter ta till mig dagarnas ljusa timmar. Först var det tungt med solens ljus som så väl ville fram till våren. Men efter många dagars lidande såg jag himlen så klarblå som jag aldrig uppfattat den tidigare. Mitt liv fick en ny mening...
Katja A
Rosa - till sist
När jag föddes lär mormor ha utropat: "Herregud, har du fått en rödhårig onge " Ja, jag är född med rött lockigt hår och när storasyster fick röda kläder, fick jag blå, gröna eller turkos. Som barn var jag med i en teatergrupp och fick till min stora lycka spela prinsessan i "Lillepers vandring". "Nu går jag bort till slottet", sa Lilleper. Och där stod jag i rosa prinsessklänning och peruk med gula långa flätor. Gissa om jag var lycklig, annars retades jag som "Pissemyra" eller "Vi ringer brandkåren, det brinner " I dag är jag klädd i rosa och sköljer mitt begynnande vita hår i henna då och då.
Elisabeth Gardell