Kolmårdens vårdcentral i Östergötland deltar i ett genusprojekt som förhoppningsvis ska ge en mer jämställd vård.
– Vi hade anat redan innan att det fanns en olikhet i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen, säger David Ring, psykiatrisjuksköterska och samordnare för det arbetslag som möter patienter som har varit sjukskrivna mer än fyra veckor.
Genom att skapa en ”processkarta” som visade hur patienterna rörde sig genom vården, identifierade teamet på Kolmården snart flera olika delar som kunde vara påverkade av genus.
– Först ut var det telefonmottagningen. Glädjande nog kunde vi konstatera att det var lika många kvinnor som män som fick träffa en läkare och lika många kvinnor som män som rekommenderades egenvård, säger David Ring.
Det var dock fler kvinnor som ringde och problemen handlade ofta om andra familjemedlemmar. Det vill säga barnen eller männen.
När det kom till dokumentation i journalerna såg situationen däremot helt annorlunda ut.
– Vi talar med män och kvinnor på helt olika vis även om de lider av samma sjukdom, konstaterar Kjell Olofsson, allmänläkare, som också ingår i teamet på Kolmårdens vårdcentral.
Informationen om kvinnorna var ofta detaljrik och tog ofta – eller så gott som alltid – upp familjesituation och påfrestningar hemma. När det gällde männen fanns det helt enkelt inte så mycket nedskrivet.
Och statistiken talar sitt tydliga språk. Kvinnor förblir i mycket högre grad sjukskrivna och är ofta svåra att rehabilitera. Medan männen är mindre sjukskrivna och har större motivation att komma tillbaka till arbetet.
David Ring och Kjell Olofsson antog att det hade att göra med att de långtidssjukskrivna kvinnorna hade trista och tunga jobb.
– Men så var det inte. I stället var det övervägande utbildade kvinnor eller arbetslösa vi mötte. Det ansträngda läget i livet hade att göra med dubbla roller. Dessutom var kvinnorna redan från början sämre förankrade i yrkeslivet genom att de jobbade deltid eller halvtid – och tog större ansvar för hemmet.
Ändå kunde inte det vara hela förklaringen till den stora skillnaden mellan könen, resonerade arbetsgruppen. För även om männen var friskare så anade teamet att man missade många deprimerade män. Något som i sin tur kan ge upphov till både familjevåld och alkoholmissbruk – eftersom många deprimerade män reagerar med ilska och försöker döva sina känslor med alkohol.
– Vi hade sett i journalerna att vi hade mindre fakta om männen. Vi tror att en del av förklaringen ligger i att många killar har svårt att sätta ord på sina känslor och därför är mer ”hemliga” med hur de egentligen mår. Att må dåligt ingår inte i den traditionella mansbilden, säger David Ring.
Det är vanligare att en man hänvisar till ryggont än att han erkänner att han har ont i själen. Och utan att riktigt tänka på det så blir männen bemötta likadant tillbaka.
– Det verkar alltså vara så att läkaren sällan fördjupar samtalet med en man. Läkaren är mer benägen att acceptera förklaringen om ryggsmärtor och andra fysiska symtom hos en man än hos en kvinna, säger Kjell Olofsson.
genusanalysen visade också att män i större utsträckning endast fick antidepressiv medicin och inte en kombination av tabletter och samtalsterapi, som kvinnorna. Männen varken frågade efter eller blev erbjudna terapi.
Resultatet då?
–Vi har gjort en checklista som ligger till grund för hur man ska gå till väga i samtal med patienterna och som är lika för båda könen. I det ingår att fråga männen om familjesituationen och att erbjuda andra former av hjälp än bara antidepressiv medicin, summerar David Ring första etappen i Kolmårdens vårdcentral genusarbete.
I dag använder Kolmårdens vårdcentral ett depressionstest, Montgomery Åsberg depression rating scale, MADRS, för alla som varit sjukskrivna mer än fyra veckor.
Att göra vården mer jämställd är viktigt, tycker Kjell Olofsson och David Ring.
– Det är ju inte meningen att vi ska förstärka gamla mönster. Det vill säga att vi inte når fram till männen och att kvinnorna blir fastlåsta i hemmen genom långtidssjukskrivningar, säger David Ring.