I bok efter bok har hon skrivit om det svåra – lyft fram de känslor vi inte gärna vill kännas vid, som skam och skuld. Hon har analyserat vår vacklande självkänsla och borrat sig ner i de barndomstrauman som får många av oss att gå omkring och huka i livet. I sin nya bok, som kommer ut i dagarna, tar psykologen och psykoterapeuten Marta Cullberg Weston upp ännu ett tabuämne som vi sällan vågar tala högt om – avunden. Och då särskilt den avund kvinnor känner mot varann.

Avunden är en svår känsla, som slår tillbaka mot oss själva och sätter krokben för oss, menar Marta Cullberg Weston. I värsta fall kan den undergräva vår självkänsla och förstöra relationerna till andra.

– Men så behöver det inte vara. Vi kan lära oss en hel del om oss själva av våra avundskänslor. Och i många fall kan avunden omvandlas till en kraft och inspirationskälla.

Det är i Marta Cullberg Westons radhus i Nacka vi träffas. Det är här hon tar emot sina klienter. Att någon söker hjälp för sin avundsjuka är sällsynt, det är en känsla vi helst vill undertrycka och därför döljer för oss själva. Däremot möter hon ofta i sina terapier den destruktiva effekt som avunden haft på personer som utsatts för den, till exempel på jobbet.

Avstamp för boken tar hon därför i den tävlan som finns på våra arbetsplatser. Och i kvinnors avund mot varann. För det var när två unga kvinnor som hon kände väl beskrev hur de utsatts för avundsutspel på sina jobb som Marta Cullberg Weston började fundera kring avundens roll i våra liv.

– De var kompetenta, duktiga kvinnor, som båda tvingats lämna sina jobb, nedbrutna på grund av avundsjuka personers agerande – skvaller och förtalskampanjer.

Idén om arbetet som en plats för systerskap är i många stycken en myt, menar hon.

– Många kvinnor som förväntat sig att de skulle få hjälp och stöd av sina kvinnliga kolleger på jobbet har blivit grymt besvikna.

Ämnet är laddat, det är hon medveten om.

– Jag är självklart feminist. Men vi gör oss själva en otjänst om vi inte öppet talar om den avundsproblematik som finns, särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser med en traditionellt manlig struktur.

– Kvinnorörelsen röjde mark för oss kvinnor, och vi har varit väldigt bra på att stötta varann när det går dåligt. Vi måste bli lika bra på att stötta varann när det går bra.

En del avund har sin grund i situationer där föräldrar inte har hanterat konkurrens mellan syskon på ett klokt sätt.

– Bakom avunden finns ofta ett litet förfördelat barn, menar Marta. Den moderna styvfamiljen till exempel är en veritabel härd för avund.

Oförklarligt starka reaktioner på till synes små saker kan utlösas när något hakar i en negativ självbild och som en metkrok river upp de frustrerade känslorna hos det sårade, inre barnet. Och den känslan kan finnas kvar i större utsträckning än vi anar. Men all avund är inte destruktiv:

Den stimulerande avunden är främst ett sätt att ge komplimanger, av typen ”jag är så avundsjuk på din fina trädgård”.

Den konkurrerande avunden kan också ha positiva effekter, den kan få oss att pröva nya saker i livet.

Den avund som är riskabel är den missunnsamma avunden, den som vi inte erkänner för oss själva. I stället förklarar vi bort den med att den person vi är avundsjuk på är stroppig eller vidrig.

– Avund är inte farlig om vi erkänner den, säger Marta. Det är när vi ljuger för oss själva den blir farlig. För en sådan avund fyller oss med en känsla av djup orättvisa och inre, frätande vrede.

I ett konkurrenssamhälle är avund en ofrånkomlig känsla – den får oss att prestera mer och konsumera mer. Men om konkurrensen mellan medarbetarna på en arbetsplats blir alltför hård förlorar den sin positiva effekt och leder till sämre prestationer, visar studier.

– När det enbart är individuella prestationer som premieras och belönas tvingas kolleger att betrakta varann som motståndare. Det gör att de inte delar med sig av sina kunskaper och färdigheter. Kreativiteten avtar, diskussioner lyfter inte, idéer punkteras.

– Omorganisationer kan därför ställa till förfärligt mycket elände. Genom att de skärper konkurrensen och utsätter människor för osäkerhet aktiverar de avunden och utlöser destruktiva mönster. Som kan leda till isolering, intriger, mobbning och förtalskampanjer. Och den individuella lönesättningen är en formidabel grogrund för avund.

Män och kvinnor hanterar avund på delvis olika sätt, menar Marta.

– Killar kan bedriva en öppen revirkamp, medan tjejer tidigt grundlägger ett mer indirekt avundsmönster och spelar ut väninnor mot varann genom utfrysning, baktaleri och sabotage. Tyvärr försvinner inte de här relationsutspelen när vi kommer ut i arbetslivet, utan följer med oss kvinnor in på arbetsplatsen och utlöses när en annan kvinna har framgång.

Amerikanska studier visar att när mobbarna är män drabbas deras manliga och kvinnliga kolleger i ungefär lika stor omfattning. Men kvinnliga mobbare ger sig i betydligt större utsträckning på sina kvinnliga kolleger. Medan män som klättrar på karriärstegen fortsätter att vara populära, riskerar kvinnor som klättrar att drabbas hårt genom att uteslutas ur gemenskapen. Och kvinnliga medarbetare motarbetas i högre grad av kvinnliga chefer än av manliga.

Förklaringarna är flera. Dels jämviktsmodellen, enligt vilken kvinnor inte står ut med något som förändrar jämvikten mellan dem och arbetskamraterna. Dels är det så få kvinnor som verkligen nått toppen att de som finns där kan vara ovilliga att hjälpa andra kvinnor som potentiellt kan ersätta dem. Kanske spelar det också in att de kvinnor som tagit sig upp anser sig ha fått göra det helt av egen kraft, och därför tycker att andra gott kan göra samma sak.

Amerikanska självhjälpsböcker för kvinnor i karriären råder kvinnor att inte visa att de är glada och stolta över en befordran utan i stället ”skriva ner” sina framgångar.

– Lyft upp konflikterna till ytan på ett tidigt stadium i stället, råder Marta Cullberg Weston. Konfrontera dem som skvallrar och saboterar. På lång sikt tror jag det vore bra med workshops, där kvinnor får lära sig att lämna jämviktsmodellen bakom sig och bättre stå ut med olikhet. Livet är inte rättvist.

Män har ett sätt att omformulera avunden, där de kallar den för maktkamp.

– Män iakttar det som fungerar hos en person och försöker efterlikna och överträffa detta. När den andres fördelar känns omöjliga att matcha sätter de i stället en ny etikett på den avundsvärde, som gör att de kan avfärda honom. De markerar att de spelar i en annan division, och då behöver de inte känna sig i underläge.

– Det vi kvinnor behöver lära oss är att ekvivalera, det vill säga att se avunden som uttryck för något som vi också kan åstadkomma, i stället för att känna oss förfördelade. Grundfelet vi gör är att tro att andras framgång berövar mig något och begränsar min framgång. Sanningen är att andras framgångar inte tar någonting alls ifrån mig. Uttrycket ”du behöver inte släcka någon annans låga för att din egen ska lysa starkare” ligger det djup visdom bakom. Att vara tacksam för det man har och nöjd med sitt liv är det viktigaste vaccinet mot avundsjuka.