En helt vanlig lördagsförmiddag hemma hos Jonas och sambon Cecilia. Barnen Melker och Agnes leker med varandra. Plötsligt vill de att pappa ska läsa något för dem, kanske om Pippi Långstrump eller Emil.
För Melker, som är fem år, lockar riktiga böcker med kapitel. Men först tar Jonas fram en bilderbok ur hyllan. Då känner sig också Agnes, som är tre år, nöjd.
Sedan sätter de sig alla tre i soffan eller lägger sig i sängen. Då brukar barnen ligga på var sin sida om honom med huvudet mot hans axel. Precis som han själv och hans syster gjorde tillsammans med sin pappa när de var små.
För två år sedan deltog Jonas Larsson i kursen "Läs för mig, pappa!" i Stockholm. Flera fackförbund och ABF ville locka arbetarpappor att läsa för sina barn. Kursen varade i en dag. Deltagarna fick träffa en författare som berättade om skaparprocessen, de fick tips om bra barnböcker och så besökte de stadsbiblioteket vid Odenplan.
- Flera pappor hade aldrig varit där. Kursens syfte var att väcka ett intresse för hur viktigt det är att vi pappor läser för barnen. Både med tanke på läsupplevelsen och för att vi får en bättre kontakt med våra barn.
Jonas Larsson berättar att han läste en hel del för sonen Melker redan före kursen, men under den insåg han ännu mer hur viktigt det är att läsa högt för barnen.
Han och sambon Cecilia har köpt en del böcker, men lånar mycket på biblioteket. Det kan vara bättre än att köpa nya böcker som kanske bara läses ett par gånger för att sedan samla damm i hyllan, säger han.
Som barn och ung läste Jonas Larsson ganska mycket. Han minns böckerna i Skattkammarserien och om Pelle Svanslös, och självklart Astrid Lindgrens alla böcker. Han kommer också ihåg berättelserna om George, Anne, Dick och Julian i Femböckerna.
- Jag minns inte den första bok som jag läste själv och inte heller den första bok som pappa läste för mig. Men berättelsen om pingvinen Pablo som hatade kyla finns där i bakhuvudet. Han byggde en igloo på ett isflak och seglade i väg. Det måste vara en av de första böcker jag kom i kontakt med.
Jonas Larsson tycker att det är mycket viktigt att läsa för barnen. Inte för att de själva ska börja skriva och läsa så tidigt som möjligt. Men när en förälder läser högt lär sig barnen mycket, de kan känna igen sig i hur andra har det.
- Jag tror även att högläsandet gör barnen trygga. De upplever en samhörighet med sina föräldrar. Man delar samma upplevelser och när man ligger eller sitter intill varandra uppstår även en kroppslig tillit.
Jonas Larsson är född 1967 i Göteborg. När han var tio år flyttade familjen till Stora Levene utanför Lidköping, där han också gick i gymnasiet. Bägge föräldrarna arbetade inom vården, pappa Bengt som mentalskötare och mamma June som undersköterska.
- Pappa läste mycket, både själv och för oss barn. Böcker var viktiga, även om barndomsmiljön inte var akademisk. Det var främst pappa som läste för oss, han var den som förde mig in i böckernas värld.
I hemmet fanns ingen särskild läshörna. Ibland satt Jonas och hans syster i pappans knä i en fåtölj, ibland låg de i sängen. Det var mysiga stunder - och spännande.
Jonas minns att han brukade titta i olika serietidningar när han var drygt tre år gammal. Kalle Anka bland annat. Han var oerhört fascinerad av bokstäverna, kände att de rymde en gåta, en nyckel till något viktigt. När han var fyra och ett halvt år kunde han läsa Kalle Anka på egen hand.
- Jag kommer ihåg första dagen i skolan när jag sa till fröken att jag redan kunde läsa och därför inte behövde gå i skolan.
Efter lumpen började Jonas Larsson arbeta på Posten. Där har han varit brevbärare, sorterare, paketutkörare med mera. För sju år sedan började han studera på Lärarhögskolan, men gjorde ett avbrott när han fick barn. För ett par veckor sedan återupptog han studierna igen. Siktet är inställt på att i framtiden arbeta med yngre barn.
Han har alltid tyckt om att arbeta med barn. I många år var han aktiv som ledare i scouterna, och efter att ha slutat tävlingssimma arbetade han som tränare och simlärare på fritiden.
Jonas Larsson tror att den tid han lägger ned på att läsa högt för barnen gör att de senare i livet själva lockas att läsa böcker, och att de kanske lättare lär sig att skriva och läsa.
- Det är viktigt att lära sig läsa, skriva och att räkna hjälpligt. De färdigheterna hjälper oss att förstå hur samhället fungerar, ja hur själva livet fungerar. Men jag tror inte att man ska tvinga barn att lära sig läsa, det är något som måste komma ur lusten och nyfikenheten.
Alla barn är olika, säger Jonas Larsson. Barn lär sig läsa på olika sätt och vid olika tidpunkter. En del tittar på vägskyltar och börjar stava sig fram, andra sjunger mycket och många tittar i böcker.
- Som lärare tror jag att det är viktigt att se alla barn som individer, med deras egen personliga förhistoria. Man måste se var barnen befinner sig i sin utveckling, i sin mognad. Om man pressar ett barn att lära sig läsa kan det lika gärna slå bakut och över huvud taget vägra att befatta sig med bokstäverna.
Sonen Melker kan inte läsa, men han känner till bokstäverna och kan skriva sitt namn. Dottern Agnes är kanske ännu för liten för att känna sig nyfiken på att utforska bokstävernas magi.
Jonas Larssons föräldrar bor i dag kvar i Stora Levene. På vinden i deras hus finns en kartong med böckerna som pappa Bengt läste för sina barn, och de böcker Jonas läste på egen hand. I höst hoppas han kunna åka dit för att titta igenom kartongen, kanske finns det något som passar hans egna barn.
På vardagarna blir det mindre tid för högläsning hemma hos Jonas och hans familj. Då är dagarna fyllda med rutiner: stiga upp, äta frukost, gå till förskolan, komma hem, äta middag, barn-tv och kanske en kort stunds läsning. Under helgerna däremot tar Jonas ofta fram en bok och läser för barnen.
- Min pappa har nog påverkat mig mycket. Han och pingvinen Pablo...