Att bli tonåring tyckte han var stort. Han kände att han mognade, blev mer öppen, fick nya kompisar. Och att föräldrarna släppte lite på kontrollen, han får bestämma mer själv över sin tid och behöver inte alltid ringa och berätta att han ska hem till en kompis till exempel. Han är inte lika bunden till hemmet. Föräldrarna lägger sig heller inte i om han är uppe länge på kvällarna.
– Man får mer frihet, men också mer ansvar. Det går hand i hand, kan man säga. Bäst är ändå friheten, känslan av att man kan styra mer i sitt liv.
Zakarias gillar att vara med vännerna, både de nyvunna på gymnasiet och de gamla barndomsvännerna. De spelar fotboll, tv-spel eller bara hänger tillsammans.
– Vännerna betyder allt, föräldrarna mindre. Men det antar jag är normalt när man är tonåring, säger Zakarias.
Det ansvar han känner och har fått handlar framför allt om att han måste sköta studierna och att han ska hjälpa till hemma.
– Vi har provat med matdag – att jag ska laga mat en dag hemma – men det funkade inte med skolarbetet. Jag försöker i alla fall hjälpa till med disken och lite sånt.
Ibland landar ett stort tvättberg i hans fåtölj på rummet.
– Då får jag ta hand om den till sist, både för att jag vill kunna sitta i fåtöljen och för att de rena kläderna börjar ta slut. Men jag är hyfsat ordningsam, jag stökar sällan ned.
Zakarias vet inte riktigt vad han vill göra som vuxen. Kanske vill han utbilda sig till journalist.
– Det verkar kul, men jag har inte alls bestämt mig. Egentligen borde jag kolla upp lite mer.
Det han kan längta till är mellanlivet under eller efter högskolestudier – åren innan man har hunnit skaffa arbete och familj.
– Jag och mina kompisar brukar titta på en komediserie som heter ”How I met your mother”. Den handlar om det där ”bachelor-livet”, ungkarslivet. Det verkar coolt. Man är inte tyngd av plikter som man blir sen när man binder fast sig i en relation, kanske har barn och jobbar. Det är klart jag vill ha det senare också, men det ligger långt fram i tiden.
Men än så länge trivs Zakarias bra med att bo hemma.
– Jag tycker att mina föräldrar är schysta, vi bråkar sällan och de håller sig på mattan ... ha, ha. Jag inser också att de gör så himla mycket som jag inte ser. De har hand om det mesta av hushållsarbetet, alla räkningar – allt sånt. Det är mycket som ska göras när man är vuxen.
Ibland kan han ha lite dåligt samvete för att han är svår att nå för sina föräldrar.
– Man blir gärna blir mer innesluten som tonåring, mer lättirriterad. Det kanske handlar om hormoner. Man får se till att dela ut någon kram då och då, säger Zakarias.
Kommer du ihåg när dina systrar var tonåringar?
– Jag var ju så liten. Men ja, jag minns en del. Jag brukar få gliringar av dem om att jag gör mycket mindre hemma än vad de gjorde. Det kan hända att mamma och pappa är lite slappare när det gäller mig. De har haft tre barn innan och är lite mer avslappnade nu.
Zakarias minns att han gärna ville vara i systrarnas rum när de hade kompisar hemma.
– Det var så spännande, tyckte jag. Men det tyckte inte de. En gång använde jag en stol som murbräcka för att försöka ta mig in, det blev ett stort märke i dörren.
Zakarias är morbror till Albin och Stella, båda fem år. Nu är det i stället de som vill komma in på hans rum och spana när de är på besök och han har kompis hemma.
Du ger några tips till tonårsföräldrar. Har du några tips till nyblivna tonåringar?
– Ta vara på den goda tiden. Och klaga inte på skolan. Det blir värre, tro mig.