Det skulle bara bli ett glas. Men det blev ett till, och efter det ytterligare ett till. Sedan blev det alldeles för många.
”Kontrollförlust” när det gäller alkohol är ett ganska vanligt symtom som man ska se upp med, säger Johan Franck, professor i psykiatri vid Karolinska institutet.
Att man inte kan styra sin konsumtion, och dricker mer än man tänkt sig, är ett typiskt symtom vid alkoholberoende. Men det kan också vara ett tidigt tecken på att man är i riskzonen för att utveckla ett beroende.
Och det är många som är i riskzonen för en beroendesjukdom. Enligt regeringens alkoholutredare Gerhard Larsson finns cirka 330 000 alkoholberoende personer i Sverige, och nästan 30 000 tunga narkotikamissbrukare. Men många fler missbrukar alkohol och droger av olika slag.
Missbruk innebär i korthet att man använder alkohol eller andra droger på ett sätt som innebär problem för en själv eller ens närmaste, och att man trots detta fortsätter.
Beroende kan förenklat beskrivas som att konsumtionen varaktigt har påverkat personens hjärna och sätt att fungera. Man ”behöver” drogen för att känna sig okej och man kan ha abstinenssymtom.
I det medicinska diagnossystem som används i dag är ”missbruk” och ”beroende” två olika diagnoser. Men i den nya klassificering som just nu arbetas fram kommer förmodligen ”missbruk” att försvinna, säger Johan Franck.
– Missbruk är mer en social diagnos än en medicinsk. I stället blir det nog fler nivåer i diagnostiseringen av beroendesjukdom.
Ju mer forskarna har lärt sig om alkohol- och narkotikaberoende, desto mer har de ärftliga faktorerna kommit i förgrunden. I dag vet man att ärftligheten spelar en mycket stor roll.
– Men man ärver förstås inte själva beroendesjukdomen, utan en risk att utveckla den. Jag brukar jämföra med hudcancer. Är man mycket ljushyllt och har lite pigment så ökar risken att få cancer om man solar mycket, säger Johan Franck.
– Har man nära släktingar med beroendeproblem, eller många i släkten, finns det skäl att vara försiktig.
Det är det så kallade belöningssystemet i hjärnan som påverkas vid beroende. Systemet är till för att vi ska vilja göra ”bra” saker, som att äta, så att vi överlever, och ha sex, så att vår art överlever. När vi gör sådant får vi en ”belöning” genom att känna vällust och må bra, troligen för att signalsubstansen dopamin ökar i hjärnan.
Men alkohol och andra droger aktiverar också belöningssystemet – mycket mer kraftfullt än de ”naturliga” vägarna som exempelvis mat och sex.
Man brukar tala om att drogen ”kidnappar” belöningssystemet, som med tiden byggs om och anpassas efter drogtillförseln.
– Våra belöningssystem är olika känsliga från början, säger Johan Franck. Med ett sårbart belöningssystem kan det gå lättare och snabbare att utveckla ett beroende.
Då skapas en tolerans, man behöver högre doser och man tar drogen för att uppnå ett slags normaltillstånd.
– När belöningssystemet är ombyggt är det svårt att komma tillbaka till noll igen. Man kan se det som ett ärr som man får leva med. Med hjälp av egen motivation och olika former av behandling kan många leva ett bra, drogfritt liv, men med risk för återfall som hela tiden måste beaktas. Vi måste ha respekt för att vissa individer inte klarar av detta och inte se dem som ”sämre” personer för det.
Är det alltid så att en person som utvecklat beroende måste leva helt drogfritt för att inte ”fastna” igen?
– Ofta är det nog så, men frågan är kontroversiell, säger Johan Franck. Helt så svart eller vitt är det inte i verkligheten. När det gäller alkohol finns i dag läkemedel som minskar suget efter alkohol och ”merbegäret” som gör att man inte kan sätta stopp när man börjat dricka.
För en del personer kan de medicinerna göra att de kan dricka socialt, men mycket måttligt, berättar Johan Franck.
– Men det kräver en väldig motivation. Medicinerna har god återfallsförebyggande effekt enligt studier, fast de är en hjälp till självhjälp, inga undermedel.
Medicinerna, Naltrexon och Campral, har funnits i drygt tio år, men förskrivningen är fortfarande låg.
– Det kan bero på att många inte känner till dem. Men också på att många som har alkoholproblem lever i förnekelse, säger Johan Franck. Att ha en beroendesjukdom är tyvärr fortfarande inte socialt accepterat, medan acceptansen ökat för andra tillstånd som till exempel depression. Många moraliserar kring beroende och har svårt att ta till sig att det faktiskt handlar om sjukdomstillstånd.