I det diplomatiska umgänget tar man inte i varandra hur som helst. Där, precis som i andra sociala sammanhang, finns det skrivna och oskrivna regler för hur, när och vem man vidrör.
Åren 1999-2003 tjänstgjorde diplomaten Peter Tejler i Islamabad i Pakistan. Han var också Sveriges man i Kabul, Afghanistan. När han tillsammans med sin hustru skulle överlämna ackrediteringsbreven i Kabul uppträdde de afghanska tjänstemännen belevat och kysste hustrun på hand, berättar han.
Peter Tejler är chef för Utrikesdepartementets Mellanöstern- och Nordafrikaenhet. Han har varit diplomat i 30 år och tjänstgjort i bland annat Damaskus, Prag, Islamabad, Kabul och Washington. Försiktighet har varit ledstjärnan i det diplomatiska umgänget och ytterst handlar det om visa omdöme och att uppträda respektfullt.
- Jag blev milt uttryckt förvånad över de afghanska tjänstemännen, säger Peter Tejler. Som de flesta säkert känner till tar en man i muslimska länder högst ogärna en kvinna i hand. Än mindre kysser han på hand. Men diplomaterna hade anpassat denna del av sin roll till detta västerländska umgängessätt. De rörde sig alltså i två olika kulturella skikt, till synes obesvärat.
- Däremot var ingen av de muslimska männens kvinnor närvarande. Om de hade varit det skulle jag absolut ha undvikit att svara med en handkyss för att inte förarga dem och deras män.
Handslaget, den kanske vanligaste hälsningsberöringen, är inte alltid självklar ens män emellan. I Pakistan, Afghanistan och Saudiarabien är omfamning vanligare, säger Peter Tejler. Men också då finns oskrivna regler. En underlydande kan lägga kinden mot en överordnads axel för att visa respekt och i viss mån underkastelse.
Har 30 år inom diplomatin förändrat Peter Tejlers förhållande till att beröra människor fysiskt? Nej, säger han, inte när det gäller den egna familjen eller när han vistas i Sverige. Men utomlands är han mera vaksam än tidigare.
Birgit Öberg, hustru till den välkände diplomaten Jean-Christophe Öberg, följde med sin man när han tjänstgjorde i Thailand, Algeriet, Indonesien, USA, Polen och på andra platser. Hon fanns oftast vid hans sida då den diplomatiska etiketten så krävde.
Birgit Öberg har undervisat i kulturkommunikation på universitet, polishögskolan och utrikesdepartementet, UD. I boken "Olika syn på saken", som används på UD i undervisningen för blivande diplomater, berättar hon om hur beröring kan bli fel. En kvinnlig diplomat besökte ett kungligt palats i Benin. En av palatsets anställda överlämnade en bokgåva, och den kvinnliga diplomaten sträckte fram handen för att tacka.
"Men den unge mannen stoppade blixtsnabbt handen bakom ryggen. Jag blev rädd att han uppfattat något hotande i min gest, men alla vinkade vänligt adjö." Långt senare fick den kvinnliga diplomaten veta att om en av männen i konungens palats rör vid en kvinna är hon hans.
- För mig som kvinna har det aldrig varit några problem när jag vistats i den diplomatiska miljön. Jag har inte känt mig diskriminerad eller osynliggjord. Ofta har jag med fascination iakttagit hur människor förhåller sig till olika seder. Men det har gällt att läsa på - och läsa av stämningar.
Birgit Öberg berättar om en studie om människor på trottoarserveringar i olika städer. I San Juan i Puerto Rico visade det sig att par i genomsnitt berörde varandra 180 gånger under en tiominutersperiod. I Paris nådde man upp till 110 gånger medan engelsmän i London och amerikaner i Florida rörde vid varandra endast två gånger under samma period.
Det handlar inte bara om frekvensen i att beröra varandra utan lika mycket om hur den kroppsliga kontakten sker, säger Birgit Öberg. Det är viktigt att förstå att beröring är ett särskilt språk, att man inte kan utgå ifrån att vår svenska tolkning är rätt och normal. Rör en kvinna vid en man kan det uppfattas som en sexuell invit även om avsikten är en helt annan.
- Som kvinna har jag alltid haft en återhållen attityd i sammanhang där jag inte haft full kontroll. Det gäller i Sverige men i än högre grad utomlands.
Hur subtil gränsen mellan tillåten och otillåten beröring är illustrerar hon med följande exempel:
Om en man tar en kvinna i hand är det oftast inget konstigt med det. Inte heller att kyssa på hand, det uppfattas inte i diplomatiska sammanhang som märkvärdigt.
- Men vid någon punkt på handen eller handleden går gränsen för det tillåtna, liksom hur själva handkyssen utförs. Överträds den gränsen har en fungerande kulturell kommunikation gått i baklås.
Inte heller kvinnor emellan är beröring okomplicerad.
- Jag har en god väninna i Thailand. När jag besöker henne brukar jag spontant krama om henne eftersom jag tycker så mycket om henne. Trots att vi står varandra nära stelnar hon liksom till, ovan som hon är av en sådan beröring.
Att det är viktigt att känna till spelreglerna kan Ruth Jacoby, utrikesråd på UD, intyga. År 2001, när Sverige var ordförande i EU, förhandlade hon för EU i FN med den så kallade G 77-gruppen där Iran var den huvudsakliga motparten. Efter tre veckor nåddes en uppgörelse. Förhandlarna, som nästan umgåtts dygnet runt under de tre veckorna, hade lärt känna varandra. Den iranske chefsförhandlaren var på vippen att ge Ruth Jacoby en stor kram, men hejdade sig någon meter framför henne.
- Det får bli en virtuell kram, sade han och vi skrattade gott. Den virtuella kramen var en anpassning, ett slags medelväg. För de muslimska iranska förhandlarna var det otänkbart att röra vid en främmande kvinna, även vänskapligt.
Gabriella Augustsson är kansliråd på UD och har hand om frågor som rör familjer till diplomater. Hon är gift med en diplomat och undervisar bland annat blivande diplomater i interkulturell kommunikation, det vill säga vilka regler och koder som gäller i olika kulturer. Under en mottagning i Zagreb iakttog hon hur en japansk diplomat och en diplomat från ett arabiskt land hamnade i svårigheter.
- Det var märkligt att iaktta deras rörelser av distans och närhet. Mannen från det arabiska landet kom från en beröringsvänlig kultur medan japanen kom från en kultur där motsatsen råder. Det blev som en dans där den ene backade och den andre följde efter.
Även om diplomater måste kunna en hel del om landets kultur och sedvänjor, existerar inom det diplomatiska samhället ett slags universalitet. Koderna är desamma vare sig det handlar om Afrika, Europa eller Asien. När Gabriella Augustsson utbildar handlar en hel del om vad svenskhet är, detta för att de blivande diplomaterna ska få en förankring i den egna traditionen.
Hur är Gabriella Augstssons eget förhållande till beröring? Vanligtvis har hon inga problem med det, och hon förklarar att beröring nästan alltid är uttryck för omtanke och kontakt. Men det finns sammanhang där den kan vara påfrestande, även om avsikten inte är att kränka eller träda över integritetens gränser.
- När jag har varit gravid har det hänt att avlägset bekanta eller främmande människor lagt handen på min stora mage. Den som har gjort det vill nog medvetet eller omedvetet visa glädje över ett barn som ska födas.
- Det finns ofta en vördnad och fascination i beröringen som är positiv. Men spontant upplever jag att den som rör vid mig kommer för nära mig och barnet. Det är jättejobbigt. Samtidigt är det svårt att säga ifrån, gesten är uttryck för uppskattning. Som gravid blir man en symbol för det kommande livet.