Som ung tonåring blev Malin våldtagen på en fest. Efter övergreppet mådde hon dåligt under flera år. Först när hon började gå i terapi kunde hon på allvar börja bearbeta vad hon varit med om.

– Jag berättade inte för någon om våldtäkten. Mina föräldrar fick inte reda på någonting, inte heller mina vänner eller någon på skolan. Jag höll allt inom mig och trodde att alla skulle tro att jag bara hittade på, säger Malin.

Hur kommer det sig?

– Jag skämdes, tänkte att det var mitt fel. Då, för tio år sedan, var det tabu att prata om sexuella övergrepp, i alla fall i skolan där jag gick. Vårt förhållande till sex, vad som är okej och inte okej, var inte heller något som togs upp i undervisningen. Det var mest lite teknik.

Först efter några år hittade hennes mamma en dagbok där Malin skrivit ned sina tankar och känslor efter våldtäkten.

– Först blev jag arg för att hon tjuvläst vad jag skrivit, men sedan kändes det skönt att någon visste vad som hänt mig.

Malins föräldrar, farfar och syskon har varit ett stöd under den svåra tiden. Men det har tagit lång tid att bearbeta den posttraumatiska stress och den sociala fobi som Malin drabbades av efter övergreppet.

I dag är hon 23 år gammal och ska snart avsluta den terapi hon gått i för att bearbeta sina psykiska problem. Hon har fått lära sig att förstå hur andra människor handlar utifrån sina känslor, tankar och önskningar. Hon har också fått dia­gnosen borderline.

– Att det tog så lång tid innan någon annan förstod vad som hänt mig tror jag är en orsak till att jag mått så dåligt. Det är så skamligt att berätta om sexuella övergrepp. Om jag hade vågat vara öppen om det som hände mig, om jag vågat prata om det direkt, hade mitt ”tillfrisknande” gått fortare. Det är jag säker på.

Malin tycker att det finns så många tabun kring allt som rör vår sexualitet, inte bara kring våldtäkter och andra övergrepp. Även i kärleks­relationer kan det ibland vara svårt att veta var gränserna går.

– Måste jag alltid ställa upp när han eller hon vill? När är det okej att säga att man är för trött, att man inte vill – och bli respekterad för det och inte beskylld för att kärleken svalnat?

– Jag tror att många unga tjejer känner sig tvingade att göra saker de egentligen känner inte är riktigt rätt. Om det i hela samhället var naturligt att prata om hur man vill att sexlivet skulle fungera skulle många må bättre, tror jag.

Malin träffade nyligen en pojkvän som känns ”helt rätt”. Med honom vågar hon tala öppet om sina känslor och sina tankar. Men övergreppet hon utsattes för som ung har hon ännu inte nämnt.

– Jag har inte hört talas om Twittersamtalet ”Prata om det”, men tycker att det verkar vara ett jättebra initiativ. Ju mer öppna unga och äldre vågar vara om de här frågorna desto bättre. Om bara en tjej slipper bli utsatt för det som hände mig så är det bra.