Kroppen förändrades, killar blev mer intressanta, friheten lockade. Att bli tonåring var spännande, tycker Sara Uskali.

– Det är en stor omställning, man går från att vara barn till att bli vuxen. Det finns så mycket att utforska. Vi tittade i skolkatalogerna på killar i nian som var snygga, vi var ute längre på kvällarna. Jag minns tiden som väldigt rolig.

Men tonåren var också en tuff period, tycker Sara.

– Man försöker hitta sig själv och det är inte alltid det lättaste. Man är olyckligt kär … Det är lätt att tappa bort sig i den där åldern och vara den andra vill att man ska vara. Man skrattar när andra skämtar på ens bekostnad och såna saker.

Gruppen betyder mycket i tonåren, säger Sara.

– Det är svårt att våga vara stark och säga vad man tycker. Så var det också för mig.

Sara växte upp med lillayster, mamma och pappa i Rotebro i norra Stockholm. När Sara var tretton år skildes föräldrarna, just när Sara var på väg att bli tonåring. Hon och systern bodde växelvis hos båda föräldrarna. Ena veckan hos mamma, andra veckan hos pappa.

– Både jag och min syster tog skilsmässan ganska hårt, men det gick bra. Vi har hela tiden kunnat prata någorlunda bra med våra föräldrar, men särskilt nu när jag blivit vuxen. Men mest pratade jag med mina vänner under den här tiden. Vännerna betydde väldigt mycket.

Att bli tonåring innebär oftast mer ansvar. Skoluppgifterna blir fler. Föräldrarna kräver att man ska hjälpa till mer hemma.

– Kraven skilde sig åt ganska mycket hos mina föräldrar. Mamma är rätt curlande så hon gjorde det mesta. Hos pappa fick vi lära oss att sköta ett hushåll, vi var tvungna att hjälpa till mer. Kanske för att han alltid hade haft mamma som gjort allt, säger Sara.

Och var det något hon och pappa bråkade om så var det just det – hemsysslorna.

– Han plockade aldrig undan efter oss, så gjorde vi det inte själva blev det inte gjort. Det rök vi ihop om ibland.

Mer ansvar innebar också för Sara att lära sig att ta egna kontakter med den offentliga vuxenvärlden. Gå till läkaren själv, ringa det där samtalet till skolan, extrajobbet eller tandläkaren.

– Det var så jobbigt att jag nästan började gråta. Jag var så nervös. Men mamma och pappa propsade, till slut vänjer man ju sig. Jag tror att det är bra att bli pushad till sådana saker. Det är viktigt att lära sig ta hand som sig själv.

För Sara betydde övergången till gymnasiet mycket. Efter att ha gått med samma klasskamrater i nio år, tvingades hon att söka nya vänner. Och hon kunde utveckla sidor hos sig själv som hon inte vågat ta fram tidigare.

– Tidigare hade jag varit gans-ka tillbakadragen. Nu vågade jag sticka ut mer, jag blev mer skojfrisk och lite ”knäpp”. Det var skönt att känna att det gick att ta mer plats, växa. Jag skulle inte alltid vara den blyga violen, som jag trodde på högstadiet, säger hon.

Sara läser socionomprogrammet på universitetet och vill arbeta som psykoterapeut i framtiden, helst på en arbetsplats där hon möter unga människor.

– Jag skulle vilja jobba som skolkurator eller som kurator på en ungdomsmottagning. Tonåren är en så känslig period. Det skulle kännas bra att hjälpa unga att förstå att det inte är dem det är fel på, att det är okej att vara osäker under den här tiden i livet. Att många känner så.

– Det är någonting som jag skulle vilja säga till mig själv också som tonåring, om det hade gått; ”det blir bättre”.

Sara lärde sig mycket under tonåren och tycker inte att det har varit så dramatiskt att bli vuxen. Hon lever sitt eget liv, även om hon fortfarande bor kvar hemma hos pappa – som oftast bor hos sin fästmö. Men i dag har relationen mellan henne och pappa förändrats.

– Nu är det jag som har det största ansvaret för hushållet eftersom jag är den som är mest hemma. Jag tjatar på honom om att han faktiskt får tömma diskmaskinen någon gång … Jag kan jag verkligen längta efter en egen lägenhet. Vi har bott så länge ihop nu att vi nästan går varandra på nerverna. Det är dags att skiljas! säger Sara Uskali och ler.