"Jag känner också igen det med att man måste vara ball, tuff, storvuxen och ha hår på bröstet och det där. Väldigt väl känner jag igen det. Det blir sällan något positivt av det. Kläderna ska ha det rätta märket, luggen ska hänga på ett visst och sätt, skorna ska inte ha kardborreknäppning utan det ska vara snörning. Jag som kille är bara glad över att jag slipper tänka på smink och dylikt. Man kanske inte tror att den här sortens grupptryck finns bland killar, utan att det bara är tjejerna som ska vara snygga och killarna har den rollen att de ska kunna hantera en motorsåg och odla skägg så tidigt som möjligt. Men ack! Oron och rädslan finns där, tvångstankar som 'är dom här byxorna för tighta' eller 'varför har jag farsans för stora skjorta på mig, kommer någon märka det?'.
Sen ska man ju också tänka på det att alla inte har råd att klä sig som modeller. Alla ens besparingar skall väl inte behöva gå till dyra kläder för att man ska kunna känna sig bekväm i skolan? Det ska man kunna göra ändå.
Kläder är dyra, skor är dyra, jackor är dyra. Det kostar att ligga på topp! Sen är det ju också så att som tonåring rör det sig en massa andra saker i huvudet som inte alls har att göra med skolan, och då kan det bli lite mycket."
Skolan har precis bröjat ochjag är redan helt slut (total utmattning). Skolgången är en speciell tid i våra liv som de flesta har varit med om. Alla har såklart olika uppfattningar om skola och läxläsning, betyg och annat. Men jag som har en väldigt positiv livssyn över huvud taget, tycker att det är kul att börja skolan igen."
Olle trivs "galet" bra där han bor, och hans skola har en mysig stämning, lärarna är duktiga och han har många fina kompisar. Men artikeln om Julia tar upp att det finns en press på alla elever som kanske bara de känner till, och reflekterar över något som sker bakom både antimobbningsrådets och alla lärares ryggar, skriver han.
"Det behöver inte vara det att man blir utsatt för mobbning utan att man inte känner sig komfortabel. Denna press är utöver pressen som gäller betyg."
Olle
"Jag tror att det är ganska lika med pressen på killar och på tjejer, en kille måste till exempel ha lite rufsigt hår, om en kille kommer med jättestrikt kammat hår i tonåren så blir han lika mobbad som en tjej som har rufsigt hår. Eller?"
Lucas
"Jag fattar inte varför alla måste bry sig om vad andra har på sig eller gör. Vad skönt det skulle vara om alla gjorde precis som de själva ville och klädde sig i precis de kläder de tyckte om. Det är så ytligt att mobba någon för att den har annorlunda kläder eller stil. Man har så höga krav på sig, särskilt nu när man börjar nian.
Nationella proven ska gå bra. Man måste få ett visst antal poäng för att komma in på det gymnasiet man vill. Som om inte det vore nog så ska man varje dag vara 'rätt' inför sina klasskamrater. Jag är så avundsjuk på de människor som kan strunta i vad andra säger totalt. Jag försöker skita i vad andra tycker om mig, men det är inte alltid så lätt."
Stina
"Det är bra att ni skriver om ungdomar och alkohol. Tyvärr tror alltför många föräldrar att deras egna barn aldrig dricker. Visst, man måste lita på sina ungdomar, men inte så mycket att man inte tar till sig verkligheten. Jag hade själv ett vilt tonårsliv som jag kan relatera till. Det jag har uppmärksammat är att de föräldrar som aldrig gjort något galet i tonåren låter sina ungdomar fara runt utan någon som helst kontroll.
Man kan inte stoppa ungdomar från att dricka, alla gör det förr eller senare. Men man kan engagera sig i deras liv. Jag har alltid varit aktiv i föräldraföreningen, jag har nattvandrat och stått i ungdomskaféet. Men hur många föräldrar gör så? Inte många, kan jag säga, och föräldrarna vars barn tillhör 'värstingarna' dyker över huvud taget inte upp.
Det är också viktigt att ha en bra dialog med barnen om alkohol och om att det finns goda motiv till de åldergränser som finns. Jag tycker att det är fel att ungdomar kan dricka på krogen vid 18 års ålder. Höj den åldersgränsen till 20 år!"
M Bergvall
"Jag älskade artikeln 'Plötsligt handlar allt om status och höga krav', skulle jag bara säga.
Visserligen ingår jag kanske i det 'populära gänget' men jag tror det är rätt så annorlunda hos oss, vi mobbar inga, vi utger oss aldrig för att vara populära eller vi bara pratar med de som har samma status. Det är faktiskt de andra i klassen som sätter stämpeln på sig själva och på oss. Ibland känner jag höga krav på utseendet, men är det inte så för alla? Man vill ju vara omtyckt."
Clara
"Jag har läst artikelserien om högstadiet och det är lätt att bli nedstämd över den nästan omänskliga ytligheten som uttrycks av vissa av personerna i artiklarna. Hur mycket kan vi egentligen se det som förtryck att ha vissa former av täckande kläder, när friheten från dem så lätt verkar slå över i slaveri under utseendefixering?
Har ibland tänkt att det kanske vore bättre att införa skoluniform. Det skulle vara intressant att höra hur tonåringar skulle resonera kring det."
Miriam Hollmer, 33 år
"Ett par månader före avresan till andra sidan jorden fick jag ett mejl av min framtida värdsyster. Hon nämnde att det var skoluniform som gällde i skolan och att smink och stora smycken var förbjudna. Detta kom att bli vad jag allra mest skulle oroa mig för inför mitt utbytesår i Argentina.
Tänk om uniformen inte alls passade min kropp? Jag skulle se tjock, lång och annorlunda ut. Och sminket! De senaste åren hade jag haft smink varje skoldag. Utan smink var jag ful, glåmig, blek, alldaglig.
Väl i Argentina inhandlades gröna mjukisbyxor, vit pikétröja och en v-ringad tröja med skolans emblem på. Till det ett par gympaskor. Så kom måndagen och jag gick till skolan utan smink för första gången i mitt tonåriga liv.
Efter en vecka var jag såld. Att kunna gå upp på morgonen utan att behöva bekymra sig för vad man ska ha på sig. Att inte behöva tvätta bort sminket varje kväll. Att alla såg likadana ut skapade en gemenskap, ett slags trygghet. Det gick liksom inte att se vem som var äldst, vem som var cool, vem som hade mest pengar. Vi var alla reducerade till precis vad vi var: skolelever, klasskamrater, tonåringar.
Mitt utbytesår kommer att vara ett av de viktigaste åren i mitt liv. Jag lärde mig att ifrågasätta mig själv, mitt liv och mina vanor. I Sverige går tjejer till skolan i stilettklackar, klädda som för fest, med smink och stringtrosor, dyra väskor och jackor för flera tusen kronor. Finansierade av föräldrar och barnbidrag. Det har spårat ur för längesedan, vi har blivit blinda för galenskapen.
Väl tillbaka i Sverige bestämde jag mig. Inget smink i skolan. Och jag gick till skolan med mitt rena 'bleka ' alldagliga ansikte och mitt liv blev inte sämre för det. Tack, Argentina, för att jag blev fri och trygg i mig själv."
Linda Thilén
"Tack för en jättebra artikel om Julia. Så himla skönt att en ung person får komma fram och berätta hur det är. Det är allt för ofta som vuxna diskuterar och analyserar ungdomar och allt för sällan som man pratar direkt med de unga och med allvar lyssnar på vad de har att säga. Skönt att läsa en smart tjejs iakttagelser och upplevelser. Det är sådana här berättelser som behövs. Jag går mitt sista år på gymnasiet och jag vet hur svårt det kan vara att hitta sin plats i en klass. Och jag har verkligen fått uppleva lärare som inte vågar ingripa...
Felicia
"I våras skulle några kamrater i min klass ha fest. Vi gick i åttan då. Före festen cirkulerade en beställningslista runt bland oss. Där skulle man skriva vad man ville dricka: öl, vin eller sprit. En av kompisarnas bröder hade lovat att köpa ut. De flesta tog i rejält när de fick chansen att få tag på alkohol. Annars är folköl inga problem, det är många affärer som skiter i åldersgränsen.
Jag kände olust när listan gick runt, men tänkte att jag inte skulle få komma på festen om jag bara skickade listan vidare. Det var det häftiga innegänget som skulle träffas. Samtidigt visste jag hur förbannade mamma och pappa skulle bli om jag köpte något. Men så visade det sig att festen skulle vara samma dag som handbollslaget, där jag är med, skulle ha en viktig träff. Så jag kunde skylla på det.
Mamma blir livrädd bara någon av oss syskon luktar på en spritflaska. Hon säger att vi kan bli som morfar, han är alkis. Hon säger att hon har hemska minnen från när hon var liten. Morfar slog mormor, låg och kräktes i sängen.
Jag är jätteglad för att jag inte var med på festen som snabbt ur-artade. Flera kompisar hade beställt alldeles för mycket och blev väldigt fulla. En tjej fick skjutsas till akuten och magpumpas, flera andra hämtades av sina föräldrar."
Tobbe, som just början nian
"Tjejer har mer press på sig än killar. Det anses äckligt och ofräscht om en tjej inte ser snygg ut. Men oftast är det bara charmigt om killar har lite rufsigt hår. Dessutom får killar lära sig tidigt att ta mycket plats, vilket vi tjejer ofta inte får och får då lägre betyg på grund av detta. Det värsta enligt mig under tonåren är att man inte räknas som vuxen, men inte heller som barn. Det gör att jag ofta känner mig osäker på vad jag ska göra under en middag med släktingar. Leka med barnen (2-10 år) eller diskutera med de vuxna..."
Anna Eriksson
"Det är tufft att vara kille i dagens Sverige. Feministerna skriker om mjuka killar, men verkligheten är annorlunda. Kvinnor blir attraherade av tuffa män, som är självsäkra och inte tar skit vare sig från kvinnor eller män."
Mattias
"Det finns knappt något bra med att vara 14 och gå i skolan. Men jag vill aldrig bli vuxen jag dör hellre när jag blir 16."
Felicia
"Många pratar om 'puberteten' som något biologiskt. Så är det säkert. Men framför allt är puberteten en social konstruktion. Ungdomars 'upproriskhet' och vilja att 'göra revolt mot sina föräldrar', kommer inte från biologin, utan snarare från att ungdomarna, från det de är 13-14 år, många gånger kan vara MER kapabla att ta hand om sig själv än många vuxna.
Ändå får de stanna kvar i samma bubbla som kvinnor en gång fick befinna sig i: utan rösträtt, egen försörjning, sexuell frihet, möjlighet att skilja sig från sina föräldrar och lika lön för lika arbete."
Niklas Johansson