I dag bor den gemensamma sonen Samuel växel­vis hos mamma och pappa. Caroline själv känner att separationen var oundviklig. Däremot har hon ljusa minnen av tiden hon levde tillsammans med Samuels pappa.

– Jag känner faktiskt inte att jag ångrar någonting, varken att vi bildade familj eller att vi sedan separerade, säger hon.

Caroline menar att det var så många olika faktorer som ledde fram till skilsmässan som varken hon eller hennes man kunde råda över.

– Vi påverkades av yttre faktorer som ekonomi och att vi var oerhört ansträngda av en massa hemska saker som hände i livet. Men i grund och botten var det relationen som inte fungerade.

Hade ni kunnat eller velat undvika separationen?

– Jag hade ingen lust att gå i familjeterapi eftersom jag inte tror att det hade förändrat något. Problemen låg på en annan nivå. Vi hade svårt att jämka våra personligheter och hade i grunden helt olika syn på vad det innebär att leva ett liv.

Caroline och hennes man hade aldrig någon tydligt bild av hur man lever familjeliv när de fick barn.

– Vi pratade nog aldrig om hur ett familjeliv ska levas. Det är så svårt att säga att man bli klokare av erfarenheter, att man aldrig ska göra något igen. Mycket sitter djupt och är svårt att ändra på, men jag hoppas att jag blivit bättre på att tala om vad jag tycker och tänker, att kommunicera mina känslor.