moderator: Välkomna! Chatten är nu öppen.

Annika: Du säger i intervjun att man bör vara öppen i parförhållandet. Men vi vet ju att "hemlig" otrohet troligen är något mycket vanligt. Kan det inte vara bättre ibland att inte berätta sådant som kanske bara river upp och förstör förhållandet, om den "hemlige" själv känner att han/hon vill satsa på parförhållandet?
Sandra Guteklint: Hej Annika,

Frågan om att berätta eller inte berätta om en otrohet är ständigt återkommande. Det finns inget självklart svar på den frågan. Jag har sett studier som visar att ca 39% av de individer som är i en parrelation varit otrogna. Det jag vill lyfta fram i artikeln är att varje hemlighet i en parrelation skapar en känslomässig distans och inte främjar närhet och intimitet. Dvs jag kommer alltid att behöva undanhålla detta för min partner. Om man berättar om sin otrohet så kan det vara så att ens partner väljer att lämna relationen och då kan man tänka att man får ta konsekvenserna av sina handlingar. Det är ju inte omtanke om partnern som gör att man inte berättar utan det handlar om att skydda sig själv från en oönskad konsekvens. Så det blir ju "bättre" för den som varit otrogen att inte berätta och fortsätta relationen, den som blivit bedragen har inte kunnat göra det valet. Varje relation är unik så det betyder att varje individ behöver göra en bedömning utifrån sin livssituation.
Hälsningar Sandra Guteklint

Enok: Kan det inte vara bra att ha en del hemligheter? Finns det inte en risk att berätta ”allt” för alla?
Sandra Guteklint: Hej Enok,
Jag tycker definitivt inte att man ska berätta allt för alla. Det handlar om vilken relevans hemligheten har för den jag hemlighåller det för och orsaken till att jag inte berättar.
Häslningar Sandra Guteklint

Johan: Behöver man skämmas för att man har hemligheter?
Sandra Guteklint: Hej Johan,

Nej, jag ser inte varför man skulle skämmas för att man har hemligheter. Kanske har man tankar och erfarenheter som man skäms för och då kan det vara skönt att berätta det för någon för att lätta på skamkänslorna.
Hälsningar
Sandra Guteklint

Munken: Hej. Finns det ”vita lögner”? Eller är alla lögner dåliga?
Sandra Guteklint:

Hej Munken,

Kanske är det vi kallar vita lögner saker vi säger för att inte såra andra? Att vi som svar på en fråga säger att någon är fin i håret fast vi inte tycker det. Det är ju per definition en lögn men inte en lögn med så hög grad av relevans för den andre eller en själv. Att vara sanningsenlig innebär ju inte heller att vi ska gå runt och uttrycka allt vi tänker och känner. Det är alltid en fråga om hur relevant frågan är och vilka konsekvenserna blir av det vi säger.

Hälsningar

Sandra Guteklint

Charlie: Hej! Ibland måste det ändå vara bra att tiga om sanningen? Eller är utgångspunkten att det alltid är bra att lätta sitt hjärta? Jag tänker utilitaristiskt om man med en sanning sårar fler vs får sig själv att må bättre.
Sandra Guteklint: Hej Charlie,

Jag anser inte att vi alla ska gå runt och säga att vi tänker och känner, det vore outhärdligt. Jag tänker att man behöver ställa sig frågan om hur relevant min "hemlighet" är för den/de som jag undanhåller den för och vilken konsekvens det får för mig om jag berättar. De allra flesta som blivit förda bakom ljuset/bedragna i mer allvarliga frågor brukar ändå säga att de hade velat veta från början.
Min utgångspunkt är snarare att hemligheter skapar känslomässig distans men att det som alltid är upp till var och en att göra en bedömning av situationen.

Hälsningar
Sandra Guteklint

Rosor är rosor: Tycker du att byta efternamn till ngt mer "fint" typ adligt ( om man har det påbrået) är ngt man behöver redogöra för exakt HUR många släktled bakåt det ev. "fina" är? Det är ju en hemlighet hur långt tillbaka det är, men den som frågar fikar ju också efter om man försöker göra sig "bättre" eller "finare än det man är. Att ha hemligheter för att slippa avundsjuka..
Sandra Guteklint: Hej Rosor är rosor,

Jag tycker inte att man är skyldig att inför andra redogöra för detaljer i ens liv om det inte har någon som helst relevans för dem. Å andra sidan kan det ibland vara enklare att bara berätta hur något är och göra sig från från eventuella skamkänslor som hör ihop med att inte berätta. Om du tror att det skulle vara negativt för dig att berätta så finns det ju ingen anledning att göra det, det har ju ändå ingen betydelse för den som frågar.

Hälsningar
Sandra Guteklint

Edgar Evans: Hej, Sandra. Jag och tre nära vänner har ett forum där allt som sägs på förhand är uttalat hemligt. Nyligen skojade jag och en av oss med de andra två, drog en lögn helt enkelt, men det var ju inte meningen att den skulle föras vidare. Det gjorde den ändå på grund av att en av dem vi lurade berättade för utomstående. Vem tycker du gjorde fel?
Sandra Guteklint: Hej Edgar Evans,

Vilken spännande och svår fråga!
Jag tänker att ni inte vinner något på att försöka komma fram till vem som gjorde fel eller vem som gjorde mest fel. Kanske ni skulle sätta er ner tillsammans och förutsättningslöst prata om det som hänt. Att var och en får beskriva hur den tänkte, resonerade och agerade och att ni använder den informationen för att lära känna varandra bättre istället för att leta syndabockar. Här har ni ju ett strålande tillfälle att förstå mer om varandra och komma varandra närmare.

Hälsningar
Sandra Guteklint

Pioneer: Hur gör man om man bär på en hemlighet om sin sexuella läggning för en konservativ familj? Finns det någon bra tid? Finns det något subtilt sätt att fiska till sig vad reaktionen skulle vara? Det känns inte som det någonsin kommer komma en bra tid.
Sandra Guteklint: Hej Pioneer,

Det är en svår situation eftersom det för individen kan få oönskade konsekvenser att berätta. Det kanske finns någon i familjen som man står lite närmare och som man kan diskutera frågan i allmänhet med. Att fråga hur de tänker i frågan och kanske berätta att man hörde om någon annan som berättade för sin familj och se hur personen reagerar. Personen det rör sig om kanske skulle ha nytta av att gå och prata med någon ex vis en psykolog för att få hjälp att hantera just sin specifika livssituation.

Hälsningar
Sandra Guteklint

Erik H: I en parrelation, hur mycket bör man berätta om tidigare förhållanden?
Sandra Guteklint: Hej Erik,

Jag tänker att det inte finns något som säger att man behöver berätta någonting om tidigare förhållanden egentligen. Om det är saker som är relevant för den nuvarande relationen och skulle underlätta för partnern att veta så kan det vara värdefullt att berätta. Vi har ju oftast också en sund nyfikenhet på att lära känna varandra och då ingår tidigare förhållanden i individens historia. Här har du några frågor att fundera vidare kring: Är det du som vill berätta eller är det din partner som vill veta? Vad är orsaken till att du vill berätta eller vad är orsaken till att din partner vill veta?

Hälsningar
Sandra Guteklint

caro: Hej! Har du några tips på hur man kan framföra till en vän/släkting att man tycker att de håller för många hemligheter? Man vill ju visa att man inte skulle dömma om man fick höra lite mer och gärna stötta om så var läge. Det kan vara svårt utan att vara för "på" tycker jag. Eller tycker du att jag ska låta sådana personer vara "i fred" med sina hemligheter?
Sandra Guteklint: Hej Caro,

Vi vet ju inte alltid orsaken till varför människor i vår närhet inte pratar om vissa saker. Kanske skäms de, kanske är det smärtsamt för dem att prata om det, kanske tror de att andra skulle få en bild av dem som de inte vill att andra ska ha, kanske tror de att andra skulle må dåligt av att de berättar..osv? Du kanske kan fråga personen om du får ställa frågor om det du undrar över och beskriva vad det är som gör att du undrar? Då har du i alla fall lyft frågan, visat att du är intresserad och lämnar till personen själv att avgöra vad han eller hon vill prata med dig om.

Hälsningar
Sandra Guteklint

Meri: Det där om tystnadsplikten.... Försäkringsbolag brukar kräva att man på heder och samvete uppger alla vårdgivare man besökt och så får man lämna fullmakt att lämna ut journalerna. Då stannar det inte längre hos psykologen. Och där kan ju verkligen det som står där vändas emot en.
Sandra Guteklint: Hej Meri,

Ja om du har uppgett att du besökt psykolog och sen lämnar in ett ärende där det är relevant för försäkringsbolaget att begära in psykologjournalen så kommer försäkringsbolaget att kontakta dig och be att få begära ut journalen av psykologen. Du får sen lämna en fullmakt till psykologen att få lämna ut din journal till försäkringsbolaget. Så där är det individen själv som så att säga bryter sekretessen. I journalen ska det stå relevant information gällande bedömning av de problem som du sökt för och den behandling du fått för dem.

Hälsningar
Sandra Guteklint

moderator: Vi avslutar nu chatten. Tack till alla som medverkat.