Urban Pettersson, vd för företaget WeMind, kör stenhårt många gånger i veckan. Han springer, åker rullskidor och vanliga skidor, tränar på gymmet – och beskriver sig som kanske något fanatisk. Han har följt debatten om den nya hälsohetsen, där en del arbetsgivare pushar och pressar anställda att motionera och leva sunt.

– Tanken att utöva någon form av press på mina anställda för att de också ska träna har aldrig kommit för mig. Snarare tycker jag att vad folk gör på fritiden är deras ensak – det är inget jag som arbetsgivare ska lägga mig i. Det skulle vara en kränkning av den personliga integriteten, säger han.

Som tonåring slutade Urban Pettersson att idrotta. Han blev mer och mer stillasittande och gick upp femton kilo utan att det störde honom nämnvärt. Men en dag frågade en kamrat om han ville åka Vasaloppet, och det blev en katalysator för att hitta tillbaka till den intensiva träningen.

I dag, tre år senare, kan Urban nog sägas tillhöra ”elitmotionärerna”, som Insidan skrev om i förra veckan. De som är mellan 30 och 50, tränar lika hårt som toppidrottarna, kör tävlingslopp och delar med sig av sina resultat på sociala medier – oftast är de chefer.

Urban Pettersson har via närstående haft mycket kontakt med psykiatrin under åren. Efter examen från Handelshögskolan arbetade han i IT-branschen. Sedan hoppade han av av för att läsa psykologi på Stockholms universitet, målet var att få chansen att utveckla psykiatrin.

Urban fick idén att starta WeMind för att öka tillgängligheten till vetenskapligt utprövad behandling av depression, ångest och andra svåra psykiatriska tillstånd. I dag har företaget ett femtiotal anställda, flera tusen patienter under behandling och anlitas ofta av bland annat landstingen i Stockholm och Västra Götaland.

– Att hålla sig fysiskt och socialt aktiv är ett bra skydd mot både fysiska och psykiska sjukdomar. Vi ser det i forskningen och i våra kontakter med patienter som lider av psykisk ohälsa, och vi föreslår ofta motion som en del i behandlingen. Motion och en sund livsföring kan ju i dag faktiskt skrivas ut på recept.

Du rör mycket på dig själv och tror på motionens positiva effekter men du vill inte uppmana din personal att motionera?

– Jag har funderat mycket över den frågan, och diskuterat den med ledningsgruppen och flera anställda. Min uppfattning är att vad individerna gör vid sidan av sina arbetsuppgifter och på fritiden är deras ensak.

Fast det går också att resonera så här, fortsätter Urban Pettersson: Som arbetsgivare ”stjäl” han nio timmar av den anställdas dag och erbjuder en väldigt stillasittande miljö. Den anställda kan ha ett pressat liv, med hämtning av barn på dagis och så vidare. Då kanske det inte finns tid över för att röra tillräckligt på sig.

– För att kompensera för en del av stillasittandet erbjuder vi vår personal en friskvårdstimme i veckan och betalar också en del av gymkort. Jag springer ibland före lunchen och har fått några att jogga tillsammans med mig. Men jag försöker vara observant så att det inte går för långt, att inte personalen känner sig tvingad att träna med chefen eller att de känner att de måste vara lika aktiva som jag för att passa in.

Men era patienter får råd om att röra på sig?

– Ja, men de har kommit för att få hjälp. De anställda har kommit till WeMind för att behandla patienter, inte för att få råd om hur de ska träna och gå ned i vikt. Jag har inga åsikter om min personals eventuella sportighet. Inte heller några synpunkter på om de har tatueringar eller piercingar. Jag tror att arbetsgivare ska vara försiktiga med att tvinga på sina anställda ett sätt att vara eller leva.

Urban Pettersson säger att det är ett frivilligt val om en anställd inte vill röra på sig. Då är den personliga integriteten för viktig för att man ska komma med förnumstiga råd och pekpinnar.

– Jag har sett exempel på arbetsgivare som valt en mer offensiv – och därmed oflexibel – linje. Att motionera hysteriskt är norm på vissa arbetsplatser.

– Vissa chefer riskerar säkert i dessa fall att i för hög grad premiera sundhetsfanatism och läsa in negativa karaktärsdrag hos dem som inte passar in i normen. Med ett sådant stelbent sätt kan man missa viktig kompetens och få en likriktad arbetsplats som i slutänden presterar sämre.

En chef behöver ju inte alltid styra med råd och regler, ibland räcker det med att uppträda på ett visst sätt?

– Jo, så är det. Men många är nog glada över att jag har full förståelse för om man inte vill staka runt på rullskidor i fula trikåer och pannlampa. Här på WeMind har vi mest psykologer och psykiatrer, de är rätt medvetna och inte så lättpåverkade och jag tror inte att någon känner en press att ta efter mig.

Du lägger dig inte i om personalen tränar, men om de får problem med alkohol är det en skyldighet att gripa in?

– Alkoholism är en sjukdom och den riskerar att gå ut över jobbet och omgivningen. Parallellen med träning är därför inte helt klockren. Men om någon anställd ber om råd hur han eller hon ska ta hand om sig bättre blir det en annan sak, då kan vi komma med tips och förslag.

Vad leder träningshysterin till för samhälle?

– Jag ser inget problem med att folk väljer att röra på sig mer, men om det förutsätts att alla ska vara extremt socialt och fysiskt aktiva för att passa in... ja, då riskerar vi att få ett a-lag och ett b-lag. Jag föredrar ett mer accepterande samhälle.