Succébegreppet curlingföräldrar kan säkert locka läsare, tänker kanske förlagen. Omslaget till den svenska översättningen av dansken Bent Hougaards bok pryds av en liten mamma och en liten pappa i färd med att sopa banan ren framför ett belåtet jättebarn med armarna i kors.

På omslaget till norrmannen Arne Skodvins bok om gränssättning håller barnet i curlingstenarna, och bilden har försetts med en blaffa med texten "Handbok för curlingföräldrar".

Den som väntar sig att Bent Hougaard, pappa till curlingbegreppet, ska lägga ut texten om hur man sätter mer gränser för barn blir överraskad. Han surfar inte själv på curlingtrenden, utan skriver lite pratigt, småtrevligt och nyanserat om de svårigheter som föräldrar kan möta och om hur deras metoder för att försöka lösa problemen brukar se ut och fungera. Bland annat beskriver han hur vi vuxna lätt överskattar barnen. Ett exempel är föreställningen om att små barn "testar gränser". Det är ett stort missförstånd, enligt Hougaard:

"Varför i all världen skulle de hitta på något sådant? Har de kanske inte viktigare saker att syssla med, som till exempel att experimentera, undersöka saker, försöka förstå vad vi menar och vad som gäller och framför allt varför, samtidigt som de är upptagna av det som är allra viktigast för dem, nämligen att leka?" Vi tror att barn är små vuxna som tänker som vi gör, men små barn kan inte tänka abstrakt, påpekar Bent Hougaard klokt.

Arne Skodvins bok redogör mer traditionellt för hur föräldrar ska tänka ut vilka gränser som är viktiga och hur de ska sätta dem, men betonar det individuella.

"Man kan på goda grunder betrakta de enskilda föräldrarna som specialister på sina egna barn. Föräldrarna förstår ofta bättre än andra vad deras barn vill uppnå med det de gör, och de fattar snabbare vad barnen menar med vad de försöker uttrycka."