En ung kille som jobbar på en förskola blir anklagad för att ha begått sexuella övergrepp mot barnen. Föräldrar och personal blir oroliga. Den anklagade själv blir utom sig, hans närstående också.
Polisutredningen visar att anklagelserna var ogrundade. Vad händer sedan? Efter en sådan misstanke går många rykten om vad som hänt. Släkt och vänner undrar. Föräldrarna på förskolan kan tänka "ingen rök utan eld", arbetskamraterna likaså. Att få ett nytt jobb är kanske inte heller så lätt.
- En person som hamnar i den situationen kan få hela sitt liv vänt uppochner - utan ha gjort någonting, säger advokaten Reine Nelson.
Reine Nelson, som arbetar på advokatfirman Bastling & Partners i Stockholm, har reagerat mot det dåliga stöd som oskyldigt misstänkta får från samhället när utredningen lagts ned eller när domstolen friar.
- Då, när alla ljusen slocknar, då står personen plötsligt där ensam, helt lämnad i sticket av rättsamhället. Många har lidit alla helvetets kval, en del behöver psykoterapi, en del orkar inte jobba. Man får ingen ekonomisk kompensation, förutom en viss ersättning om man har varit frihetsberövad. Dessutom kan det vara så att man finns kvar i olika register hos polisen. Det blir man inte upplyst om, det måste man själv försöka ta reda på.
I dag har samhället börjat förstå vilket trauma det kan vara att utsättas för brott. Att brottsoffer behöver stöd av olika slag är numera accepterat. Det är bra, tycker Reine Nelson, men de oskyldigt misstänkta är fortfarande en bortglömd grupp. Också de kan ha utsatts för sitt livs trauma, också de kan ha mycket svårt att komma tillbaka till ett vanligt liv. Det har förekommit att personer i den situationen hamnat i så stor kris att det lett till självmord.
- Det finns en tendens att underskatta problemet. Man tror att bara den drabbade blir friad från misstankarna så är saken ur världen, då ska han eller hon vara nöjd. Men det som hänt kan ha orsakat ett chocktillstånd som det tar tid att komma över. Dessutom kan både den drabbade och familjen plågas av misstänksamhet och rykten i omgivningen. Den anklagades barn kan råka illa ut, de kan bli retade i skolan och känna skam och rädsla.
Att bli oskyldigt misstänkt för ett allvarligt brott är naturligtvis fruktansvärt. Men det är inte brottets allvarlighetsgrad som är avgörande för hur hårt man tar en felaktig brottsanklagelse, säger Reine Nelson.
- Det är många faktorer som spelar in: personlighetsdrag, personens sociala situation, hur man lever i övrigt. Jag möter människor som mår väldigt psykiskt dåligt efter att ha anklagats felaktigt för stöld. Det kan handla om personer som är oerhört skötsamma, där en sådan misstanke innebär social katastrof.
Att oskyldiga ibland kommer i kläm i rättssystemet är oundvikligt, säger Reine Nelson.
- Men de som gör det måste få hjälp och stöd så att konsekvenserna blir så lindriga som möjligt. Det är också viktigt att samhället bekräftar och erkänner att personen drabbats av ett trauma.
Reine Nelson har en rad konkreta förslag på hur det skulle kunna bli bättre för oskyldigt misstänkta:
- Den som drabbats borde få träffa förundersökningsledaren och gå igenom polisutredningen och misstankarna. Polisen borde också kunna hjälpa personen att frias från rykten och kvarstående misstankar från omgvivningen. Där får man vara flexibel och utgå från hur den drabbade själv vill ha det. Men polisen kan till exempel tala med grannarna, ordna möten med arbetskamrater eller andra berörda, eller gå till barnens skola och berätta om att det inte längre finns några misstankar mot den här personen.
Reine Nelson tycker också att man ibland bör kunna få ekonomisk kompensation för annat än frihetsberövande, som till exempel vårdkostnader och inkomstbortfall. Dessutom bör den som friats från misstankar i vissa fall ha rätt att ha kvar sin försvarare en tid efteråt.
- Försvararens roll borde i större utsträckning kunna vara pedagogisk, inte enbart juridisk. När misstankarna mot en person är borta tar advokatens uppdrag abrupt slut. Många behöver fortsatt hjälp att ta till vara sina rättigheter och att förstå händelseförloppet. Risken är att personer som inte får stöd i den situationen blir rättshaverister med tiden.