Sommaren 2008 förenades artonåriga Sara och nittonårige Ahmed i äktenskap inför över fyra hundra högtidsklädda gäster. Borden var smyckade och maten utsökt, föräldrarna var glada och släktingarna uppsluppna – men brudgummen hade ont i magen.
– Jag kände mig som en svikare, berättar han. Jag ville verkligen inte gifta mig med Sara, för jag älskade en annan. Ändå gjorde jag det.
Ahmed hade vuxit upp i en förort till Stockholm; familjen hade flyttat till Sverige när han bara var tre år gammal. Nu hade han följt med sina föräldrar till deras hemland, och den stora festen ägde rum i mammans hemstad i Irak.
– Jag var kär i Amina, en turkisk kvinna som också bor i Stockholm. Hon är några år äldre än jag, och vi har aldrig varit tillsammans. Men det var henne jag gick och tänkte på när mamma plötsligt berättade att vi skulle resa till Irak över sommaren. Hon hade pratat med släkten om att jag borde gifta mig med hennes systerdotter Sara. ”Hon är jättesnäll, hon kommer att ta hand om dig!” sade hon till mig.
Ahmed tänkte och tänkte. Han ville ogärna ta strid med sin mamma; hon hade alltid haft en stark ställning i släkten, och Ahmeds pappa stod på hennes sida.
– Mamma ville att familjen skulle bli större och att jag skulle gifta mig med en arabisk flicka – en oskuld, förstås. Jag hade aldrig fått bilda familj med en svensk tjej, för mina föräldrar tycker att flickor som har sex innan de gifter sig är dåliga flickor. Dessutom hade jag blivit mindre arab om jag hade gift mig med en svensk tjej, och mammas barnbarn hade blivit svenskar – det ville hon inte!
Ahmed följde med till Irak för att träffa sin kusin Sara. Väl där drogs han in i en strömvirvel av förväntningar.
– Det bara rullade på, och jag var inte beredd. Efter tre veckor förlovade jag mig med Sara, jag vet inte riktigt varför … Mamma ville, alla ville – alla var på hennes sida, alla!
Tre veckor senare, efter långa nätter av ångest och bleka dagar av längtan efter Amina, kom Ahmed fram till att han var tvungen att trotsa sin mamma och sin släkt.
– Jag sade att jag ångrade mig, att jag inte alls ville gifta mig med Sara. Jag trodde att jag kunde backa ut ur alltihop, och jag försökte snacka med hennes farbröder och hennes kusiner – men de trängde upp mig mot väggen och sade: ”För ditt eget bästa – gift dig med Sara!” Och du vet, i Irak kan de göra vad som helst! Det hade varit krig, de hade vapen och jag var rädd för att bli dödad.
Ahmed vågade inte göra annat än gifta sig med sin kusin.
– Deras heder, som de säger, stod på spel. Sara skulle få dåligt rykte om jag sade nej när jag en gång hade sagt ja. Alla skulle undra vad det var för fel på henne, och skammen skulle smitta av sig på hela hennes familj.
Han funderade på att rymma och ta första bästa flygplan hem till Sverige. Men han var alldeles för skrämd för att göra något så upproriskt.
– Saras släktingar i Sverige skulle ändå ha fått tag i mig, och av dem kan man förvänta sig vad som helst.
Ahmed gör sken av att vara glad och självsäker, men han har något ledset över ögonen.
– Allt blir fel för mig hela tiden, säger han. Det enda som inte är fel är att älska Amina, och henne fick jag inte gifta mig med.
Han hade problem i grundskolan och trivdes inte när han gick på byggprogrammet i gymnasiet. Nu är han arbetslös, och han har just fått en familj att försörja.
– Visst, jag jobbar lite ihop med en kompis, men det är inget riktigt arbete. Hur blir det med framtiden? Hur ska jag och Sara klara oss?
Han drömmer om Amina varje dag och gör sig ärenden för att få träffa henne så ofta som möjligt.
– Jag lever med fel kvinna, säger han. Jag tänker jämt på Aminas vackra hår och på hennes bruna hud, och i mitt hjärta är jag otrogen med henne. Men det är Sara jag går hem till. Jag äter och sover, och så går jag ut igen. Det känns fel, både mot Sara och mot mig själv.
Sara verkar för sin del ha lärt sig att älska Ahmed, det är i alla fall så han uppfattar saken.
– I början var hon ganska kall mot mig, men när hon kom hit till Sverige och såg vår nya lägenhet och blev gravid – då mjuknade hennes ögon, och hon blev mer och mer kärleksfull. Och nu är vi förstås glada över vår son. Men han binder mig vid Sara för all framtid, och jag kan inte älska henne … Hon ser bra ut, hon är okej, men det är något som saknas. Jag försöker vara varm mot henne och göra som hon vill så att hon inte märker något. Men jag kan inte ge henne kärlek.
Han liknar den fullständiga lyckan vid ett glas bräddfyllt av vatten.
– Mitt glas är nästan tomt.
Han berättar att Sara har givit honom tillstånd att träffa andra kvinnor tills han är tjugofem år – men sedan måste han vara henne trogen.
– Jag är bara otrogen i mina drömmar, säger han. Jag fyller tjugoett år snart, och jag känner att jag måste vänta i fyra år till innan jag skiljer mig från Sara – men då lämnar jag henne. Visst, mina föräldrar och mina släktingar blir upprörda, det blir en massa bråk. Men det struntar jag i. Det är mitt liv, och de tvingade mig att leva med fel kvinna. De får skylla sig själva!
Före resan till Irak var Ahmed aningslös anhängare av de hedersnormer som alltid hade styrt hans föräldrar och släktingar. För honom var det självklart att hans systrar var hemma om kvällarna och städade och lagade mat och tog hand om småsyskonen, medan han själv blev uppassad och levde i frihet. Systrarna skulle bevakas och kontrolleras så att de bevarade oskulden tills de gifte sig, medan han själv kunde ha sex utom äktenskapet hur ofta han ville utan att få dåligt rykte.
Han ifrågasatte inte heller föräldrarnas rätt att arrangera sina barns äktenskap, och han protesterade inte när de hävdade åsikten att ungdomar ska gifta sig med någon som har samma etniska bakgrund och helst samma religion.
– Det är ju så där det ska vara enligt den arabiska traditionen, säger han. Jag har fått lära mig att det är väldigt viktigt att hålla kvar skillnaden mellan killar och tjejer. Jag vaktade mina systrar så att de inte låg med någon kille, och jag tyckte att alla tjejer som knullar innan de gifter sig är dåliga tjejer. Men så tycker jag inte längre – jag har ändrat mig. Efter bröllopet i Irak har jag börjat tänka själv.
Numera anser Ahmed att tonårsflickor måste få leva sitt eget liv och ha samma möjligheter som tonårspojkar – det är så han vill uppfostra sina barn.
– Jag säger emot pappa när han tjatar om att mina systrar måste hålla på sig. ”De ska vara fria, de får göra som de vill”, säger jag. Och jag tycker inte längre att svenska tjejer är horor. Det ska vara demokrati mellan könen – jag har blivit svenne! säger han och spricker upp i ett flin.
Men så blir han allvarlig igen.
– Jag är seriös när jag säger att jag inte gillar hedersreglerna längre. Nu vet jag att det inte bara är tjejerna som blir instängda och kontrollerade – vi killar blir också pressade och manipulerade. Det tänkte jag aldrig på innan de tvingade mig att gifta mig med Sara.
Ahmed, Sara och Amina har egentligen andra namn.