I dag startar den första nationella konferensen om palliativ vård, det vill säga lindrande, icke-botande vård, i Stockholm.

–  En kartläggning visar att tillgången till god, sådan vård vid livets slut fortfarande är väldigt ojämnt fördelad i landet, säger Carl-Johan Fürst, överläkare på Stockholms sjukhem och ordförande i Nationella rådet för palliativ vård. I vissa områden är vården bra utbyggd, på andra ställen finns den knappt alls, beroende på hur man satsat lokalt.

Samhället planerar för förlossningsvården och tar ansvar för den. På samma sätt borde man ta ansvar för en god vård vid livets slut, tycker Carl-Johan Fürst. Det saknas en tydlig strategi där man ser behovet ur ett befolkningsperspektiv.

Allt fler lever länge med svår sjukdom och behovet av särskilda insatser för obotligt sjuka ökar.

–  Jag kan tänka mig att patienter och anhöriga kan komma att trycka på, säger Carl-Johan Fürst. Begreppet ”hospice” kan vara laddat, många förknippar det med död. Men man kan se det mindre dramatiskt – man har en kronisk sjukdom som man kan dö av så småningom, och i det läget behöver man den bästa tänkbara vården.

Till skillnad från i många länder är palliativ vård inte en egen medicinsk specialitet i Sverige. Men så borde det absolut vara, menar Carl-Johan Fürst. Det skulle underlätta utvecklingen av vården och stärka dess identitet.