En dag lekte åttaåriga Lisa ensam i lägenheten medan föräldrarna var nere i tvättstugan. På bänken bredvid kylskåpet låg mammans plånbok. Lisa tog snabbt en guldtia och stoppade i fickan. Så sprang hon in på sitt rum.
Hjärtat slog och det bultade i huvudet. Men efter en stund lugnade hon sig, gick ut på gården. Hon fortsatte till jourbutiken och köpte sig en Japp.
- Jag visste att jag gjort fel. Det är fult att ta av andra. Men mamma och pappa har så mycket pengar. De märkte aldrig att jag tagit guldpengen. Men jättelänge kände jag mig inte bra, inte sjuk eller så utan mer att jag inte tittade mamma i ögonen. Hon undrade om det hänt något i skolan.
Varför är det dåligt att stjäla?
- Om alla tar från varandra, hur skulle det bli då? Om jag tar från mamma och mamma från pappa och pappa från grannen och grannen från min fröken ... nej, det blir inte bra. Man måste veta att ingen tar ens saker. Mitt halssmycke jag fick av farmor till exempel, jag skulle bli urledsen om någon tog det. Fast Robin Hood, jag såg filmen på video, han tog ju från rika och det tyckte jag var bra. Kanske kan man ta från dem som har så mycket att de inte hinner räkna sina pengar innan de dör?
Ing-Britt är 75 år och bor i en liten tvåa med sin man. En dag i våras var hon på ett Åhlensvaruhus i Stockholm. Hon tycker att det är kul att titta på kläder och köksprylar. Det är sällan hon köper något extra. Hon var hemma med barnen under många år och arbetade sedan deltid, därför blir inte pensionen så stor.
- Jag vet inte vad som flög i mig, men det hängde ett så vackert linne på en klädhängare. Det var kanske inte så märkvärdigt, men det hade spets och såg lite modernt ut. Jag visste hur arg min man skulle bli: Lägga pengar på underkläder! Jag stod där och ingen expedit var i närheten. Jag stoppade ned linnet i kassen.
Men någon måste ha sett Ing-Britt för efter det att hon passerat kassan kom en vakt fram och bad att få titta i kassen. Många människor runt omkring såg på. Det var det pinsammaste hon upplevt under sitt långa liv.
- Mina föräldrar följde Bibeln väldigt noga och jag fick tidigt lära mig hur fel det är att stjäla.
Vakten och en varuhusrepresentant tog in Ing-Britt i ett rum och pratade en stund, men så hon fick gå med en varning att inte göra om det. När hon vandrade hem, ännu långsammare än vanligt, var hon först alldeles förkrossad. Men ...
- Jag ska säga att jag blev riktigt arg. Jag har slitit i hela mitt liv men nu har jag inte råd att köpa ett fint linne, medan andra vältrar sig i lyx. Det är orättvist och så ska inte ett bra samhälle fungera. Jag fick nästan lust att börja snatta på allvar. Men jag har inte gjort det någon mer gång.
Sven är klar med vardagsrummet och tänker fortsätta med gästrummet. Där ska det bli blommiga tapeter. Han är 55 år och har arbetat som målare sedan han slutade skolan. Han var anställd på ett medelstort företag, men fick gå när byggandet gick ned i början av 1990-talet. Nu är han för gammal för att få en ny fast anställning - men jobb är det inte brist på.
- Jag bildade en enskild firma och satte in en annons i lokaltidningen och jag delade ut flygblad i flera områden. Många hörde av sig, nästan alla frågade om det behövs några kvitton. Jag förstod att de undrade om jag ville göra jobbet svart. Först hade jag ingen tanke på att fuska, för det är fusk att inte betala skatt. Men det gick inte, jag fick nästan inga jobb.
- Nu är det mesta svart. Jag lever ett hyggligt liv, men oroar mig lite för pensioneringen. Jag betalar ju inte in tillräckligt med avgifter. I tidningar och teve läggs skulden på oss som jobbar svart, men det är ju de som inte vill anlita seriösa företagare som tjänar mest. De får ju jobben utförda billigare än om allt skulle gå rätt till.
Bibelns sjunde budord handlar om att vi inte ska stjäla. Vad säger du om det?
- Det ligger väl nåt i det. Alla tycker väl att det är fel att göra inbrott i en bil eller i en lägenhet. Men titta på vad som händer i USA, där fifflade ett stor telebolag med sin bokföring. Det handlar om miljarder. Om jag får jobb och slipper bli förtidspensionerad eller gå till socialen, är det inte bra?
Lasse har aldrig haft dåligt samvete. Stölder och inbrott är hans liv. Han är 43 år och karriären inleddes på ungdomsvårdsskolan. Där började hans utbildning till kriminell och därefter har han suttit i fängelse flera gånger.
- Jag har aldrig skadat någon, våld ligger inte för mig. Jag sysslar med inbrott. Polisen lägger inte ned särskilt mycket energi på att klara ut den här typen av brott. Så är det. Den enda risken är att gripas på bar gärning, att någon ser när du tar dig in eller att den som bor i villan kommer hem. Eller också så stoppas man i någon poliskontroll, fast då ska man ha en jävla otur.
Men vad känner du efter att ha stulit ett smycke som kanske betyder enormt mycket för den som äger det?
- Saker betyder inget för mig - de kan man ha och mista. Jag förstår inte att man kan bli så fäst vid ett ting, det vore bättre om vi brydde oss om varandra.
Oscar har kommit över mycket mer än en guldtia, ett linne eller en videoapparat. Han arbetade som mäklare på en bank. Kollegerna lyckades bättre med sina affärer och fick bra bonus för sina insatser. Oscar kände avundsjukan växa och upplevde att ledningen behandlade honom orättvist. Han kom från ett vanligt förortshem medan flera av kamraterna hade en betydligt finare bakgrund.
- Jag fick inte samma stöd och samma uppbackning. Det var så uppenbart.
En dag, det var i början 1990-talet, bestämde sig Oscar för att på egen hand skaffa sig en bonus. Han kände till bristerna i bankens redovisningssystem och utan att gå in på några detaljer berättar han om hur han lurade till sig fem miljoner kronor. Pengarna satte han in på ett konto i Luxemburg.
- Jag har aldrig haft något dåligt samvete. Det handlade ju om felräkningspengar för banken. Jag såg många tveksamma affärer och reagerade mot det oetiska beteendet, men de "tjuvarna" går ju också fria.
Personerna i texten vill inte uppge sina rätta namn. Lisa är rädd för vad hennes mamma ska säga och Ing-Britt är orolig för hur hennes make ska reagera. Sven tänker fortsätta att jobba svart och Oscar vill att hans brott ska förbli oupptäckt. Lasse rycker bara på axlarna.