Ragnar är mycket för religion.
- Visst står det en del vettigt i Bibeln - men en massa humbug också. Och vad som händer med mig när jag ligger död och luktar illa, det bryr jag mig inte om. Jag drömmer inte om något liv efter detta. Jag vill ta vara på min tid här på jorden i stället.
Ragnar om någon har orsak att bryta mot det nionde av Tio Guds Bud; som rast- och medellös nattvandrare på Stockholms gator hyser han ständigt ett välgrundat begär efter sin nästas hus.
- Jag vet hur det känns att sova i trappuppgångar eller under broar. Jag vill absolut inte vara hemlös - det är en förbannad olycka. Och det finns ju så många som har mycket mer stålar än vad de behöver och bilar och en massa rum i flera olika hus. Så det är väl klart som fan att jag är avundsjuk och vill ha någon av deras kåkar!
Det hade kunnat gå bättre för Ragnar i skolan. Han var matematiskt, tekniskt och språkligt begåvad, och hans analytiska förmåga överglänste flera av lärarnas. Men han envisades med att tänka själv. Och han hatade att lyda.
Han utbildade sig till ingenjör, och när han väl kom ut i arbetslivet kom han till sin rätt. Han fick ett kvalificerat jobb på ett företag som tillverkade medicinsk utrustning. Gifte sig, fick flera barn och flyttade in i en fin villa.
Men efter 14 år på samma företag sade han plötsligt upp sig.
- Jag tänkte alltid att våra produkter skulle hålla människor vid liv. Men för ledningen handlade allt bara om dollar. Till sist fick jag nog. Jag kunde inte ta på mitt ansvar att jobba kvar där längre.
Han hittade inget annat jobb. Familjens ekonomi rasade samman, liksom kärleken.
- Vi drog inte jämnt längre, så jag stack utomlands ett tag. Och när jag kom hem igen sade de på soc att jag inte var någon lämplig pappa. Som om de visste något om det!
Sanningen var att Ragnar alldeles för länge hade druckit alldeles för mycket alkohol. Och så fortsatte han tills han hade förlorat allt.
Nu har han varit hemlös i över tio år. Det värsta är inte kylan, smutsen eller hungern, säger han. Det värsta är otryggheten.
- Jag känner mig ständigt jagad. Jag måste hela tiden flytta på mig, jag har ingenstans att pusta ut. Det blir kaos i livet. Fan, alla borde ha rätt till ett eget krypin, en trygg vrå - det är ju grundläggande i ett vettigt samhälle! Jag skulle vilja snacka med tomtarna i stadshuset och i regeringen! Men de vågar nog inte se vad de har ställt till med ...
Han har schysta vänner, berättar han; tack vare dem slipper han frysa ihjäl.
- Som hemlös behöver man de vänner man har, för man blir ofta jävligt illa behandlad. Så vi försöker att hålla ihop. Om jag mår någorlunda bra och ser en kille som är på väg att skaka ihjäl av fjärilar i magen, då ger jag honom några spänn till en öl. Nästa gång är det ju jag som skakar.
För sju år sedan hände något som förändrade Ragnars liv: ett gäng socialt sinnade idealister startade med Londonmagasinet Big Issue som förebild tidningen Situation Sthlm. Redaktörerna engagerade hemlösa stockholmare som tidningsförsäljare och hjälpte dem därmed att hjälpa sig själva.
Sedan dess har 63 nummer givits ut, och Ragnar har sålt en bunt av varje. Han köper tidningen för femton kronor styck och säljer den på nykter fot för trettio. Den som prånglar ut fem exemplar om dagen kan stoppa 1.500 kronor i fickan per månad.
Det fria jobbet ger Ragnar pengar till kläder och mat, cigarretter och öl. Numera kallar han sig skötsam alkoholist.
- Jag använder alkoholen som medicin, säger han. När jag är orolig och har ont i magen av ångest dricker jag ett par öl. Sedan mår jag bättre.
Det han mest av allt önskar sig är en egen lägenhet. Han skulle ställa upp direkt som social rådgivare åt politikerna i stadshuset. Hans första förslag vore att skattepengar skulle användas så att varje hemlös fick en egen bostad.
Jag frågar om han aldrig får lust att rycka plånboken av någon som går förbi eller råna en bank eller en kiosk för att få loss lite pengar.
- Nej, svarar han, man får ju följa sitt samvete, och jag tycker att det är fel att stjäla. Fast om jag blir tvungen så snor jag ju hellre från en rik typ än från en polare som har bommat ihop några hundralappar ... Jag säger väl oftast grattis till dem som har det bra, men jag kan fatta att fattiga jävlar blir förbannade på alla egoister som går över lik för att få glänsa med sina svindyra bilar och sina villor eller våningar. Måste kontrasterna i samhället vara så stora? Varför ska somliga ha allt och andra inget? Tänk efter! Om inte Joakim von Anka hade kunnat fylla sitt kassavalv med pengar - då hade inte Björnligan funnits. Det är de rika som skapar problemen i samhället.
Fastighetsmäklare Lennart Bogenkrans håller delvis med om den analysen. Han driver sedan 30 år ett eget företag i Vasastan i Stockholm. Säljer villor, bostadsrätter och sommarhus åt stockholmare som än så länge har lyckats undvika falluckor som den som öppnade sig under Ragnar.
- När jag var ung drömde jag om bilar, statusprylar och ett stort hus i det rätta området, berättar Lennar Bogenkrans. Men jag har förändrats. Numera blir jag mer tillfredsställd om jag försöker göra ett bra jobb än om jag till varje pris försöker tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ekar tomt i alltför tjusiga hus. Statusjakten leder människor fel i livet.
Lennart Bogenkrans upplever dagligen människors starka längtan efter högre status i samhället - till stor del är det på detta begär han lever. Unga, barnlösa och välbetalda par i karriären investerar utan att tveka i hundratals kvadratmeter i villor i Djursholm eller Lidingö eller i våningar på Strandvägen eller Mosebacke, och dessa onödigt stora och exklusiva bostäder medför månadskostnader på 20.000 kronor eller mer.
- De jobbar och jobbar och tror att de är värda mer än andra bara för att de tjänar så mycket pengar att de kan äga en dyr våning eller ett lyxigt hus, åka omkring i en Porsche och visa upp en massa statusprylar. Men de går lite vilse, tycker jag. Det finns annat som är viktigare i livet. Bra relationer till familjen och vännerna, till exempel, säger Lennar Bogenkrans.
Själv bor han i en bostadsrättslägenhet på en, som han säger, bra adress i Vasastan. Han vet att om man verkligen vill lyckas som fastighetsmäklare bör man vara dyrbart klädd och helst köra en ny BMW eller en bred Mercedes - sådant bryr sig kunderna om; den som själv lever flott kan nog hjälpa till med ett klipp, tänker de.
- Jo, man ska ju gärna ha en Armanikostym, och det ska vara klass på bilen ... Men jag bryr mig inte om det där. Visst klär jag mig hyggligt, men jag kör Volvo och mitt kontor kunde vara både större och snyggare. Fast det räcker gott och väl för mig, säger Lennart Bogenkrans.