Polly och Selma är sju år – och rörande överens – ”Hannah Montana” är bäst. De redogör detaljerat och i munnen på varandra för intrigen i den amerikanska barn- och umgdomsserien.
– Egentligen heter Hannah faktiskt Miley och är en helt vanlig tjej, men ibland måste hon klä ut sig till popstjärnan Hannah Montana för att den riktiga Hannah har så mycket att göra, berättar Polly.
– Det är som att man vill vara Hannah, säger Selma. Jag skulle vilja att det som händer i Hannah Montanas liv hände mig.
Vad är det som är så bra?
– Musiken, det känns så skönt att höra hennes låtar, det känns liksom bra i kroppen, säger Selma.
Favoritavsnittet handlar om när Hannah och hennes pappa åker bil och hamnar vid ett stup. Det kommer en kråka som sätter sig på bilen så att den nästan ramlar över stupet.
Blir ni inte rädda?
– Nej, man ser ju att det är fejkat, säger Polly. Det skulle nog inte kunna hända på riktigt.
Vad gillar ni mer att se på?
– ”Huset Anubis”, utropar Selma. Det handlar om några äldre barn som löser mysterier i ett jättegammalt hus som brukade vara ett hotell.
– Jag älskar när det är spännande så att det pirrar i magen, säger Polly.
Både hon och Selma har väl utarbetade strategier för att undvika sådant som är allt för läskigt på tv.
– Jag sitter med fjärrkontrollen i handen så att jag kan byta på en gång, berättar Polly.
Det absolut läskigaste är ”Piraterna”, en äventyrsserie på SVT där riktiga barn är med.
– Det är nästan fööör otäckt, säger Selma.
Selmas mamma Annika Falk ser hur dottern använder sig av tv-serierna i sina lekar och i sitt lärande.
– Selma har alltid varit extremt intresserad av karaktärer, ända sedan hon lärde sig prata. När hon var yngre ville hon gärna vara Pippi eller Ida. Hon sugs in i berättelserna. Det är viktigt för henne att gå upp i karaktärerna, hon blir rollerna, berättar Annika.
– Och jag känner att hon utvecklas av det eftersom det sätter i gång en massa saker i hennes huvud.
Intresset för program som egentligen vänder sig till lite äldre barn tror Annika beror på att vuxenvärlden missbedömer barns behov av utmaningar.
På vilket sätt?
– Jag kan tänka mig att många vuxna tror att det är farligt för barn att få fel input vid fel ålder. Själv tror jag att barn utvecklas i sin egna takt oavsett vad de ser på tv. Den världen man känner till blir ju tråkig efter ett tag, att söka stimulans är en instinktiv utvecklingsgrej, säger Annika.
I sin omgivning ser hon många föräldrar som är rädda för att barnen ska överkonsumera tv och andra medier.
– Jag har inte den rädslan, men visst finns det saker jag inte tycker att barnen ska se. Fast det brukar lösa sig genom att Selma instinktivt undviker det. Barn vill må bra.
För barnen är tv-serier en källa till njutning och lärande. Det menar tv-forskaren Margareta Rönnberg.
– I alla tider har barn sökt berättelser. Förr berättades de muntligt och var gemensamma med vuxenvärldens historier. Barn tog del av hemska och blodiga historier, se på bröderna Grimms sagor, säger hon.
De berättelser vi möter genom tv-serier är åldersanpassade och det gör att barnen kan få ut mer av dem. Ju äldre barnen blir, desto längre historier kan de tillgodogöra sig.
– Små barns historier bygger på korta berättelser, men redan i två och ett halvårsåldern har ”Teletubbies” blivit för simpelt. De vill ha mer utmaningar.
Men barn vill också känna igen sig. För små barn är upprepningsmomentet oerhört viktigt och för det ändamålet är tv-serier bra, berättar Margareta Rönnberg.
– Här kommer företeelser och karaktärer igen. Barnen behöver inte ägna tid åt att förstå vad det handlar om utan kan fokusera på andra nivåer i berättelsen.
Det moraliserande som finns kring barns tv-tittande tycker hon är absurt.
– Tv-tittande hos små barn är inte farligt. Det viktiga är att föräldrarna är med barnet – kanske inte alltid, men under en del av tiden. Det ger barnet möjlighet att prata om det de ser vilket bidrar till språkutvecklingen.
– Jag är så övertygad om att barn vet vad de behöver. De använder sig aktivt av tv när de söker spänning, identifikation, problemlösning, självkännedom, förströelse eller lärande. Tycker de att ett program är för enkelt eller för otäckt går de i väg.