Etnobiologen Ingvar Svanberg vid Uppsala universitet forskar om relationen mellan hundar och människor. Han säger att vi i dag tycks sträva efter att få bort djuret i hundarna.
– De sitter med vid middagsbordet och har samma namn som våra barn. Bara jakthundar har kvar klassiska namn som Karo och Buster. I dag heter var och varannan tik Ronja eller Wilma, säger Ingvar.
Ingvar Svanberg ser flera förklaringar till hundens nya roll. För många är det lättare att i en allt mer komplicerad tillvaro skapa relationer till ett sällskapsdjur än till människor.
Och i dagens konsumtionsinriktade samhälle väljer många att tillfredsställa egna köpbehov genom att skaffa en massa prylar till sina hundar. För två år sedan omsatte den svenska smådjursmarknaden – hit räknas hundar – nära nio miljarder kronor.
Ju närmare vi kommer våra hundar, desto svårare blir det när de insjuknar och kanske dör. På ett rehabiliteringscenter i Stockholmstrakten kan skadade, sjuka och lite allmänt skröpliga hundar få elektroterapi, massage och stretching.
– Jag har hört talas om by-passoperationer på hundar som är tolv–femton år. Om jag hade en sådan sjuk hund skulle jag låta avliva den.
Allt fler vill ha riktiga hundbegravningar med präst, inte enbart för att barnen ska uthärda sorgen när älsklingsdjuret dött.
– Sättet vi förmänskligar hundar efter döden är även det ett tecken på att vi inte vill se djuret i dem, säger etnobiologen Ingvar Svanberg.