Pojkarnas resultat i skolan är sämre än flickornas och skillnaderna ser ut att öka. Det rapporterade ”Delegationen för jämställdhet i skolan” för regeringen tidigare i år. Mönstret går ända tillbaka till 1600-talet då präster rapporterade att drängarna hade svårare för att lära sig katekesen än pigorna.

En tolkning är att pojkarna mognar senare än flickorna och att de tidigt grundlägger inställningen att det inte är någon idé att plugga, de får ändå sämre resultat.

Marie Nordberg, etnolog och maskulinitetsforskare vid Karlstad universitet, är kritisk till det här perspektivet som hon menar bygger på analyser av situationen i skolan från framför allt USA, England och Australien.

– I stället för att gå ut på skolorna och undersöka hur det ser ut, har den svenska skolpolitiken färgats för mycket av studier som gjordes på åttiotalet och som visar att det finns en anti-pluggkultur hos killar.

– Antagandet bygger på en förenklad läsning av könsskillnaderna i betygsstatistiken, vilket underbyggt tesen som skolminister Jan Björklund driver – att det behövs en hårdare disciplin.

När man bara fokuserar på de här rebellerna i skolan, ser man inte att det också finns tjejer som behöver stöd och killar som inte behöver det, menar Marie Nordberg.

När hon följt elever på gymnasiet har hon gjort otaliga noteringar om hur killar masserat varandra och vilat huvudet i varandras knän. Lika ofta har hon sett tjejer som har bråkat och knuffats.

Men eftersom killarnas omsorgshandlingar inte uppfattas och beskrivs som maskulina och flickornas våldsamma konfrontationer inte som feminina, uppfattas de som undantag. Det befäster fördomarna, menar Marie.

Det leder till att lärarna får vissa föreställningar om hur undervisningen ska bedrivas, genom att förstärka stereotyperna om vad killar och tjejer är intresserade av.

– Ibland protesterar killarna och säger att det där har ändrats.

Killar har alltid gjort en massa saker som vi inte tror att de gör, menar Marie.