Vide, 16 år, har nyligen fått konstaterat att han är transsexuell. Om några månader påbörjar han sin hormonbehandling.
En tredje könskategori skulle kunna underlätta tillvaron för ungdomar som lever med en mindre vanlig könsidentitet menar forskare. Under själva behandlingen, innan patienten fått sitt ”nya” kön folkbokfört hamnar man ofta i en sorts limbo, menar Vide själv.
– Just nu kan jag inte använda mitt id-kort. Där står det att jag är tjej, men det stämmer ju inte. Det borde inte behöva stå någonting alls.
Men för Vide är frågan om en neutral könskategori egentligen mycket större än vad som ska stå i hans pass.
– Det handlar också om grundvärderingar i samhället, om allas rätt att definiera sig själv. Om att mina vänner ska slippa bli frågade: ”Är du kille eller tjej?” när allt de försöker göra är sitta och fika. Det handlar om att barns kroppar ska slippa bli stympade för att passa in i kroppsnormer. Det handlar om att jag själv, och vem som helst, ska få rätten att säga nej till det binära könssystem vi har i dag.
Vide menar att vårt könssystem bär på starka normer och hierarkier. Killar förväntas vara på ett visst vis och tjejer på ett annat, oftast är det mannen som är normen. När Vides behandling är färdig kommer han att ha hamnat på en annan del av statusskalan.
– Jag tycker på ett sätt att det känns jobbigt att bli en del av den norm den vite, heterosexuelle mannen utgör. Men just nu spelar det mindre roll, för som min kropp ser ut nu känns den inte som min.
För Vides familj har hans utredning och diagnos också fått konsekvenser. De har stöttat honom, men det har varit jobbigt.
– Det har tagit lång tid att acceptera faktum. Fram till för bara ett år sedan kunde jag inte ens prata om det, berättar Vides mamma Johanna.
Till en början hade hon hoppats att det skulle räcka för Vide att han fick byta till ett killnamn. Så småningom förstod Johanna att funderingarna kring könstillhörighet inte var någon ”grej”, utan att Vide behövde behandling.
– Länge drog vi oss undan socialt, jag visste inte vad jag skulle säga till gamla klassföräldrar som jag träffade i affären eller till vänner till familjen som tyckte att ”nu får hon väl lov att skärpa sig”.
Johanna säger att hon också själv utmanade och ifrågasatte Vide till en början.
– Vändningen och förståelsen kom när han vid ett tillfälle gråtande sa: ”Tror du att jag valt att vara så här, tror du inte att jag hellre skulle slippa?”
Eftersom Vide är omyndig har hans föräldrar varit delaktiga under hela utredningen.
– Utredningsteamet har varit fantastiskt. De fick mig att förstå att jag sörjer en förlorad dotter. Jag tänker på när hon var liten, att jag hade förväntat mig att bli mormor, att jag måste tänka om när jag pratar om mina barn. Jag har inte längre en av varje, jag har två söner.
I dag känns situationen lättare än den gjort på många år.
– Vide har aldrig mått så bra som nu när han blivit godkänd för behandling. Han, som mådde så dåligt att han inte ville gå upp ur sängen sprudlar i dag av liv. Dessutom har han hittat ett socialt liv bland unga transpersoner och har fler vänner än han någonsin haft.
Vide och Johanna vill inte framträda med namn och bild. De är oroliga att Vide ska utsättas så kallade hatbrott; våld, hot och trakasserier där motivet är är fördomar mot vissa samhällsgrupper. Har du ett hatbrott att anmäla, kontakta polisen på 114 14 och begär Hatbrottsgruppen eller gör din anmälan på adressen hatbrottsjouren.stockholm@polisen.se