Fredrik, i dag 13 år, sov i sina föräldrars säng i princip varje natt mellan 7 och 10 års ålder. Han tyckte själv att det var pinsamt och ville varken att hans kompisar, familjens vänner eller släktingar skulle få veta.

– Han blir fortfarande generad om vi nämner det, säger hans mamma Karin.

Både Fredrik och hans två år yngre lillebror sov ganska bra under småbarnsåren, berättar Karin.

När Fredrik började skolan flyttade familjen till en ny, större lägenhet och pojkarna som delat rum fick nu var sitt.

– De var jätteglada för sina rum. Nu kunde de vara i fred med sina grejer och sina kompisar, och vara ensamma när de ville.

Fredrik verkade trivas i skolan. Men efter bara några veckor började han få problem med sömnen. Han hade svårt att somna, han var orolig för olika saker, som att det skulle komma tjuvar på natten. När han till slut somnat vaknade han alltid efter ett par timmar. Det enda som kunde lugna honom var att han fick krypa ner i föräldrarnas säng.

– Vi utgick ifrån att det var omställningen, allt det nya med skolan, som påverkade honom, säger Karin. Men när det inte blev bättre, snarare värre, blev vi oroliga.

Karin talade med Fredriks lärare, som tyckte att Fredrik såg ut att må bra i skolan. Hon talade också med skolpsykologen, som sa att det var vanligt med perioder av oro, det hade med utvecklingen att göra.

På somrarna var familjen på sitt lantställe och där försvann Fredriks sömnproblem nästan helt.

– En gång när vi påpekade för honom att han sov mycket bättre på landet, sa han själv ”det är så mysigt att sova med Johan”. Då tänkte vi till, säger Karin.

När familjen kom tillbaka till stan den hösten gjorde de om hemma. Killarna fick två rum tillsammans, ett ”sovrum” och ett ”vardagsrum”.

– Det funkade hur bra som helst, säger Karin. De tyckte det var lyxigt att ha ett eget vardagsrum med soffa och teve.

Fredrik sov i sin säng, och han sov bra, även om han fortfarande kunde vara lite ängslig – han har en mer orolig läggning än sin lillebror, menar Karin.

I dag har Fredrik och Johan var sitt rum igen.

– Det var Fredrik som ville det, antagligen för att han var mogen för det, säger Karin.

– Förr var det ju vanligt att syskon delade rum. Numera är det självklart att de ska ha eget rum om man har plats. Men jag tror att det är en trygghet för många yngre barn att få sova i samma rum som syskonen. Människan är trots allt ett flockdjur.