En morgon krockade Jonathan med en lastbil. Han kände sig yr och sökte upp vårdcentralen. Där konstaterade läkaren att det inte var någon fara med honom.
På väg hem blev han dock stoppad två gånger av polisen sedan han kört mot rött ljus. Något liknande hade aldrig hänt tidigare. Han var en konstnär som arbetade mycket med färger och förstod inte hur han kunnat missa trafiksignalen.
När han dagen därpå kom till ateljén märkte han till sin förskräckelse att tavlan han arbetade på mist all färg.
Det som hänt var att Jonathan hade förlorat färgseendet vid bilolyckan. Han blev förtvivlad, privatlivet och konstnärskarriären var i spillror. Han fick allt svårare att vistas utomhus under dagtid, en skugga i gatan kunde till exempel se ut som en stor hotande grop.
Men efter en tid märkte Jonathan att han hade fått en "syngåva", som delvis ersatte förlusten av den tidigare förmågan att se färg. Han upptäckte att han även på långt håll kunde urskilja små detaljer. Blicken hade blivit lika skarp som en örns. Han prisade förmånen att få se en värld som inte grumlades av färger; att han hade fått upptäcka en värld med mönster som normalseende personer inte kan upptäcka eftersom de ligger inbäddade i en massa färg.
Berättelsen om konstnären Jonathan finns med i boken "En antropolog från mars", skriven av läkaren och författaren Oliver Sachs.
Forskaren Pehr Sällström har länge studerat färg ur olika aspekter. Han har också föreläst mycket om färg. I dag är han pensionerad, men var under många år docent i fysik vid Stockholms universitet. Ett av de fält han intresserat sig för är färgblindhet.
- En så enkel sak som att rött och grönt visar om det är ledigt eller upptaget på toaletten kan ställa till problem för denna grupp, säger han.
Pehr Sällström tycker att färg är spännande eftersom det handlar om kemi, biologi, fysik, konstvetenskap och psykologi. Nästan allting kan kopplas till forskning kring färg, säger han.
Ser alla människor samma färger?
- Ja, men det är svårt att svara entydigt på frågan. Det vi kan ta reda på är hur olika människor uppfattar vissa färger. Men dessa subjektiva upplevelser kan vi inte mäta vetenskapligt.
Finns färg i ett totalt mörker?
- Den egenskap hos en bok som gör att den synes röd försvinner inte bara för att det blir mörkt i rummet. Vi kan fortfarande ta på boken med våra händer, men inte se den med våra ögon. Därför försvinner färgen som en visuell företeelse, vi uppfattar ju bara att boken är röd när vi verkligen "ser" den. Så svaret på frågan är både ja och nej.
I mitten av 1970-talet översatte Pehr Sällström den tyske nationalskalden Johan Wolfgang von Goethes berömde färglära till svenska.
- Goethe, som var humanist, kritiserade naturvetenskapens syn på färg. Särskilt Newtons strikt fysikaliska uppfattning. Därför presenterade Goethe en egen färglära. För mig som fysiker var det en utmaning att ta till mig denna. Jag fann att hans sätt att närma sig färgernas väsen var spännande, inte minst färgernas effekter på varandra.
Färg är inte bara fysikaliska våglängder som går att mäta, utan ett fenomen i sig, påpekar Pehr Sällström. Det handlar också om upplevelser av färgen.
Etnologen Eva Silvén, författare till doktorsavhandlingen "Bekänna färg", menar att färg handlar om kommunikation och språk. Men också om smak och status. Färgen markerar tillhörighet och utanförskap, och kunskap om färgens betydelse och roll kan vara ett viktigt redskap för att förstå de kulturella koderna i samhället.
Eva Silvén berättar om en familj som flyttade in i ett villaområde i en mellansvensk stad. Huset skulle målas om, och husägarna valde en betydligt starkare kulör är den som fanns på övriga villor.
- De kunde inte språket, vare sig det sociala eller det kulturella, som gällde i området. Att måla om sitt hus i en stark färg som skiljer sig från omgivningen brukar tolkas som okunskap och dålig smak, säger Eva Silvén.
För i ett svenskt villaområde bryter man inte mot de gällande normerna hur som helst, oavsett om det gäller kommunala föreskrifter eller outtalade regler mellan grannarna.
- Den som ändå gör "fel" riskerar att få en lägre status i grannarnas ögon.
Men man kan också vända på saken. En skrikig grön kulör skulle kunna vara ett medvetet sätt att bryta den kulturella normen.
- Man kan uppfatta det som att här bor en som vågar sticka ut och inte gör som alla andra. I det här fallet slutade det dock med att grannarna protesterade och huset målades om - vitt.