Många unga gillar traditionella folkrörelser och går gärna med i ett parti för att påverka. Den bilden ger Seher Yilmaz, ordförande i LSU eller Sveriges ungdomsorganisationer.
– Jag vet att många fortfarande brinner för att tillsammans arbeta mot ett gemensamt mål i den ”gamla” typen av organisationer.
Många unga tycker att det tar lång tid att fatta beslut i folkrörelser och partier. Misstron mot stora hjälporganisationer gör också att man hellre satsar på egna projekt.
– Visst har något hänt. Ungdomar är välutbildade och vill ta egna initiativ, vill se konkreta resultat av sitt engagemang. Men att utifrån detta dra slutsatsen att alla unga vänder partierna och de stora folkrörelserna ryggen är fel.
Genom elevrådet på Vikingaskolan i Lund kom Seher Yilmaz i kontakt med Sveriges elevråds centralorganisation (Seco) och var dess ordförande mellan 2004 och 2006. Hon har också varit ledamot i Grön ungdoms förbundsstyrelse och är i dag ordförande för en samarbetsorganisation med 76 ungdomsorganisationer.
– Jag tror på demokratins möjligheter och att man genom ett medlemskap i en förening kan påverka och förändra. Men folkrörelserna har mycket att lära av det nya engagemanget som växt fram. Medlemmar måste känna att deras idéer tas till vara och inte mals ned i en byråkratisk beslutsprocess.
Seher Yilmaz säger att alla vill få ut något personligt av sitt engagemang, men att det inte står i motsättning till vanligt folkrörelsearbete där man arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
– Nästan alla organisationer i Sverige har medlemmar med samma bakgrund. Att locka nya grupper, med till exempel bakgrund i andra länder och kulturer, är en större fråga än om unga tillhör ”Generation E” eller inte.