Att vara förälder är ungefär det svåraste som finns. Att ge råd om hur man ska bete sig som förälder är möjligen ännu svårare. Psykologen Bengt Grandelius gör i "Föräldrapraktika" ett försök.
Boken består av ett antal fallstudier med efterföljande resonemang. Den innehåller även insändarfrågor från bekymrade föräldrar och råd från författaren utifrån begrepp som tuffhet, inkonsekvens, ilska, etc. Dessutom finns sentenser av typen "Barn behöver stolta vuxna som tycker att det är spännande att leva och lära" efter varje kapitel.
En fallstudie handlar om hur besvärligt det kan vara att få sitt barn att somna på kvällen. De flesta föräldrar kan säkert känna igen sig i den situationen.
Författaren skriver om Suzanne och Lasse och deras fyraåriga dotter Louise, en viljestark liten flicka. Pappa Lasse lyckas ofta få sin dotter att somna efter godnattsagan, medan det är precis tvärtom när mamma Suzanne nattar. Hur kommer det sig?
Föräldrarna har fått olika slags uppfostran, konstaterar författaren, och det avspeglar sig i synen på att visa bestämdhet mot dottern. Suzanne har negativa erfarenheter av bestämdhet, främst från sin pappa, medan Lasse har mera positiva erfarenheter. Suzanne är ambivalent, Lasse trygg i sitt gränssättande.
Författarens resonemang mynnar ut i slutsatser som att barn behöver resoluta rutiner och att obeslutsamhet inte är bra för nattron. Detta låter sig sägas, men vad gör man om ens barn ändå vägrar att somna?