En junimorgon för två år sedan vaknade Karin Hult av att hennes två hundar skällde våldsamt. När hon kom ut ur sovrummet upptäckte hon att halva huset stod i lågor.
Tillsammans med hundarna sprang hon till en granne och ringde efter hjälp. Men när brandkåren kom till platsen var det redan för sent. Huset, som låg på Hallandsåsen, hade brunnit ned och Karin förlorat alla sina tillhörigheter.
- Foton från när mina tre barn var små, ärvda möbler, mina kläder - allt var borta. Jag ägde bara nattlinnet jag hade på mig. Lågorna har tagit en stor del av mitt liv, så är det. Till och med mina glasögon blev kvar inne i huset, berättar Karin Hult.
Först hade hon svårt att riktigt förstå vad som hänt. Hennes sambo hade varit i huset på kvällen, men hon kom inte ihåg om hon sett honom efter att hundarna väckt henne. Sambon berättade att han också rusat ut ur huset när det började brinna och att han befunnit sig på platsen.
- Jag var i chock och varken känslor, minne eller tankar fungerade som vanligt. Huset var ju totalförstört och hela mitt liv uppochnedvänt.
Den brandtekniska utredningen hittade ingen förklaring till branden i det vinterbonade fritidshuset där Karin Hult bott tillsammans med den dåvarande sambon. Efter sin undersökning meddelade polisen och åklagaren att de inte misstänkte något brott.
Men Länsförsäkringar, som försäkrat huset, vägrade ändå att betala ut någon ersättning. Representanterna för bolaget hävdade att Karin Hult själv orsakat branden.
Länsförsäkringar fick också polis och åklagare att ta upp fallet på nytt. En måndagsmorgon i oktober 2004 knackade fyra civilklädda poliser på dörren till den lägenhet där Karin och hennes sambo bodde tillfälligt.
De fördes till polishuset, blev förhörda och placerades i var sin cell. Där tillbringade Karin tre ovissa dygn.
- Jag fick lämna ifrån mig halsbandet, klockan och behån. I cellen fanns det bara en plastmadrass och en filt trots att det var kallt. Jag fick inte möjlighet att byta kläder och det stank urin i hela cellen.
- Det var en fasansfull upplevelse. Jag kände mig kränkt och tyckte att hela situationen var absurd. Jag kände mig maktlös och utlämnad till andras godtycke.
- Att bli anklagad för något man inte gjort var hemskt. Polisen, åklagaren och försäkringsbolaget litade inte på mina ord, man ifrågasatte hela mitt jag.
Åklagaren begärde att Karin Hult skulle häktas på sannolika skäl misstänkt för mordbrand. Enligt den nya polisutredningen var två sönderslagna oljelampor bevis mot henne. Hon skulle ha använt dessa för att sätta eld på huset. Senare visade en analys från SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium, att lamporna troligen krossats av nedfallande tegelpannor.
Efter att Karin Hult anhållits meddelade polisen att hon inte skulle få behålla den advokat hon haft kontakt med efter branden. Orsaken var att han företrädde henne i konflikten med Länsförsäkringar.
- Det kändes hemskt. Min advokat var en trygghet för mig och den enda kontakten med yttervärlden när jag satt där ensam i cellen.
Strax före häktningsförhandlingen fick Karin Hult reda på att hon fick behålla sin advokat. Efter förhandlingarna blev hon omedelbart frisläppt. Domstolen underkände åklagarens bevisning på alla punkter. Senare beviljade justitiekanslern, JK, ett skadestånd till Karin Hult för att hon suttit oskyldigt anhållen.
- Jag tror jag fick runt fyra tusen kronor. Men summans storlek betydde inget för mig. Viktigare var erkännandet att jag blivit utsatt för en grov kränkning från polisen och åklagaren. Det blev en sorts upprättelse.
Men trots att domstolen friade Karin Hult vägrar Länsförsäkringar fortfarande att betala ut ersättning för det nedbrunna huset. I ett civilrättsligt mål i tingsrätten förlorade bolaget, och nu ska frågan prövas slutgiltigt i hovrätten.
- Om någon före branden hävdat att svenska försäkringsbolag, polis och åklagare skulle kunna uppträda som man gjort mot mig, hade jag skrattat. Jag trodde i min enfald att vi levde i en rättsstat.
Karin Hult säger att anklagelsen om att hon skulle ligga bakom branden i huset där hon bodde "åt sig in i" henne. Det påverkade hennes liv dagligen under många månader. Hon mådde mycket dåligt psykiskt och var sjukskriven i perioder. Hon tappade tio kilo i vikt.
- Jag blev uppgiven, trött och mycket ledsen. Jag hade svårt med koncentrationen och var tidvis ganska deprimerad. Det var som att vandra i ett mörker. När jag var nere på botten kunde jag inte tänka mig en ljus framtid.
- När jag mådde som allra sämst fick jag uppsöka vuxenpsyk, där jag låg inlagd i fyra månader.
Flera gånger har Karin Hult, som fyller 54 år i morgon, funderat över hur hennes liv skulle ha gestaltat sig om hon inte haft ett starkt nätverk runt sig. Hon berättar att de tre barnen, hennes två systrar och vänner varit ett stort stöd. De har hela tiden trott på henne och inte tvivlat på hennes oskuld.
- Men den jag lutade mig mest mot var pappa. Han var pensionerad polis, kriminalare, som lett många våldsutredningar. Enligt honom var utredningen mot mig synnerligen bristfällig. I februari i år dog pappa, jag är så glad för att han fanns vid min sida när det var som värst.
I dag arbetar Karin Hult som sjuksköterska på infektionskliniken vid sjukhuset i Helsingborg. Sedan förhållandet med den dåvarande sambon sprack har hon också skaffat en liten lägenhet i staden.
- Vi hade det lite kärvt redan före branden, men situationen efteråt gjorde inte saken bättre, förklarar hon.
Har det som hänt förändrat din livsinställning?
- Materiella ting betyder inte lika mycket för mig som tidigare. Jag såg ju hur snabbt saker bokstavligen kan gå upp i rök. Kanske låter det lite enkelt, men det viktiga för mig i dag är att barnen och andra människor som är viktiga för mig mår bra.
- Sedan har min tilltro till rättsapparaten fått en rejäl knäck. Jag skulle nog dra mig för att ta kontakt med polisen - och jag vet inte vilket försäkringsbolag jag kan lita på längre.
Karin Hult och hennes dåvarande sambo betalar fortfarande av på en del av lånen som de tog när de köpte fastigheten på Hallandsåsen.
Hans Frank, skadechef på Länsförsäkringar i Skåne, har följande kommentar:
"Vi menar att Karin Hult medvetet eller omedvetet orsakat branden. Vi har blivit stämda av henne och hennes tidigare sambo, och förlorade när civilmålet prövades i tingsrätten. Vi har valt att överklaga till hovrätten."