Två kommuner med lågt respektive högt uttag av pappaledighet undersöktes i Västerbotten och Skåne: Umeå, Lycksele, Lund och Tomelilla. Intervjuer gjordes med 32 personer mellan 25 och 40 år, både pappor och mammor, samt 20 nyckelpersoner i kommunen och på berörda företag.
De män som varit hemma längre än hundra dagar uppgav nästan alltid att det berodde på en positiv inställning hos partnern och arbetsgivaren.
– Partnern är tveklöst den som påverkar mest. De män som pratade om att det var svårt att vara borta från arbetet, hade oftast en kvinna som tyckte lika, att det var okej om de inte var hemma, säger Anna-Lena Almqvist, forskare i socialt arbete och en av dem som ligger bakom studien.
Det kan delvis förklaras med att människor med lika värderingar väljer varandra. Samtidigt var det ingen man som uttryckte att han skulle stridit för att vara hemma mot partnerns vilja.
Också arbetsgivarens attityd har stor betydelse, visar intervjuerna. Först säger många män att arbetsgivaren inte haft någon betydelse. Men ganska snart i samtalet har motsatsen visat sig. Till exempel säger männen att ”arbetet kräver att jag är närvarande”, att ”det är svårt att vara borta för att man förlorar affärskontakter”, att ”kollegerna blir lidande”.
– Det finns ett arbetsgivartyck på männen som kvinnorna inte har i samma utsträckning, säger Anna-Lena Almqvist.
Det var också skillnad mellan små och stora orter. Mäns andel av uttagna dagar var 27,6 procent i Umeå, medan motsvarande siffra för Tomelilla 18,1 procent.
– En förklaring är att miljön är mer heterogen på större orter. Det är fler högutbildade och yngre som bor i Umeå än i Tomelilla, säger Anna-Lena Almqvist.
Ålder och utbildning har stor betydelse. Men sambanden är komplexa. En stor del av skillnaden mellan Västerbotten och Skåne (se diagram) kan förklaras med att Västerbotten under 1990-talet och början av 2000-talet haft omfattande kampanjer för att papporna ska stanna hemma. Det har sannolikt påverkat normen, menar Anna-Lena Almqvist.
På frågan om vem som sköter den huvudsakliga planeringen svarar nästan alla kvinnan. De fixar mer när de är hemma medan papporna leker mer med barnet. Det genomgående mönstret är att pappan gör det enkelt för sig, lagar korv och makaroner, medan mamman tänker på hela veckans näringsintag.
– Mammorna önskade att männen hade tagit ett större ansvar i vardagsplaneringen, till exempel att fundera ut en matlista eller köpa presenter till släkt och vänner.
En pappa sa att han ville att de skulle göra lika mycket. Samtidigt sa han att han inte gjort lika mycket ”för hon hade inte tjatat”. En annan sa att han, när han var ute och lekte med barnet, plötsligt kommit på att ”Oj, nu kommer frun hem snart, bäst att skynda hem och fixa litet saker”.
– Det sker en förändring. Ändå finns det starka inslag kvar av det gamla mönstret hos den yngre generationen.