Mamma Marie, 22 år, är inte lika tvärsäker.
- Jag vill gärna ha ett barn till. Inte nu, men längre fram. Det kanske blir ett litet sladdbarn.
Alex, drygt ett år gammal, lutar sig fram mot lillebror Dennis. Han ler brett och ger honom en försiktig puss på huvudet. Dennis är åtta veckor och ligger i mammas famn. Han stånkar och grymtar, är lite körig i magen.
När Kalle Holmberg och Marie Henningsson fick beskedet att de väntade barn hade de inga tankar på föräldraskap. De bodde inte ens tillsammans, även om de länge varit ett par.
- För ett par år sedan hade jag skakat på huvudet om någon påstått att jag skulle ha två barn i dag. När vi fick reda på att Marie var gravid trodde jag aldrig att det skulle gå. Men så fick det liksom smälta in och efter ett tag blev tanken på att bli pappa bara roligare och roligare, berättar Kalle.
Höstförmiddagen är klar och solen skiner från en blå himmel. Lövträden skiftar i rött, gult, brunt och orange. Utanför radhuset på Vannebodagatan i Frövi, som ligger tre mil norr om Örebro, står den röda kombin parkerad. Familjen har precis kommit hem efter ett besök på lokaltidningens redaktion. Först var Alex lite blyg, men till slut lyckades fotografen ändå ta bilden som senare ska publiceras samtidigt med fotografier på andra småbarnsfamiljer i Frövi.
Kalle funderade mycket över hur förhållandet skulle påverkas när han och Marie fick barn. Skulle de få tid till något annat än barnet? Han var säker på att ett helt nytt - och oförutsägbart - liv väntade.
- Det gjorde mig orolig och lite rädd.
Alex är trött efter förmiddagens utflykt. Kalle tar honom i famnen och går upp på övervåningen.
- Vi får se hur lång tid det tar.
Nu kan man inte själv styra sitt liv eftersom det är den här lilla krabatens behov som gäller. Och vill han inte sova så är det bara att ligga där och vänta, han behöver sin vila.
Marie har lyft upp barnvagnsinsatsen på köksbordet och håller Dennis små händer i sina. Han blundar och somnar in.
Först kände Marie en omedelbar glädje över att få bli mamma, fast hon kunde omöjligen tänka sig in i hur det skulle kännas att bli förälder.
- Sedan kom oron smygande. Vid ett besök på vårdcentralen hade en sjuksköterska talat sig varm för ett nytt preventivmedel, en så kallad p-stav som sattes in i ena armen. Men när det gjordes var jag redan med barn fast jag inte visste något. När graviditetstestet sedan var positivt tänkte jag mycket på hur barnet hade påverkats av hormonerna i p-staven som suttit i armen några veckor. Jag hade också festat en del och rökte - men det slutade jag med direkt, berättar Marie.
Hon växte upp med sin mamma och en tio år äldre bror. Pappan försvann redan innan hon föddes, de har bara träffats några enstaka gånger under alla år.
När Kalle var åtta år födde hans mamma en liten son. Efter förlossningen, som skedde med kejsarsnitt, fick hon fel medicin och dog tre dagar senare. Socialstyrelsen kritiserade sjukhuset, men Kalle hade ändå förlorat sin mamma.
Kalle kommer försiktigt ned från övervåningen.
- Efter mammas död har pappa haft förhållanden med två andra kvinnor. Jag har två helsyskon och två halvsyskon. Både min och Maries föräldraroll är påverkad av vår uppväxt. Jag såg fyra små barn växa upp och märkte hur jobbigt det är.
Han lyssnar då och då för att höra om Alex vaknat. Han hör ett ljud och går snabbt sin väg. Marie sitter kvar. Dennis sover och hon håller fortfarande hans händer mjukt och försiktigt.
- Jag visste att jag ville ha barn tidigt i livet och inte vänta tills jag var fyrtio. Jag ville också att mina barn skulle få syskon att leka med, att dela erfarenheter med. Jag vet hur det är att vara ensam.
Hon berättar att hon inte hade några som helst erfarenheter av småbarn när Alex föddes. När han kommit hem från sjukhuset skrek han ihärdigt. Oron bara växte och växte.
- Han var vaken på nätterna och ville aldrig sova. Till slut åkte vi i in till sjukhuset och då visade det sig att Alex sög på sin egen tunga. Han var jättehungrig hela tiden eftersom han inte fick i sig tillräckligt med mat.
Kalle kommer ned med en yrvaken liten pojke i famnen. Han lyssnar på Marie och fyller i.
- På julafton, när Alex bara var några månader, fick vi åka in till lasarettet i Lindesberg. Han hade inte bajsat på flera dagar och fått förstoppning, men vi visste ju inte varför han hade så ont i magen.
Både Kalle och Marie efterlyser någon form av föräldrautbildning i skolan, men hur det är att bli mamma och pappa berördes aldrig i undervisningen. När de väntade sitt första barn läste Marie därför så många böcker hon kunde om graviditet, amning och föräldraskap - ändå kände hon sig oförberedd och delvis otillräcklig.
Kalle berättar om hur försiktigt han bytte blöjor på Alex första gången.
- Han var så liten och tycktes så ömtålig. Jag var rädd att han skulle gå sönder bara jag tog i honom. Händerna, armarna, fötterna - allt var så litet.
Plötsligt vaknar Dennis med en extra stor grymtning. Han har haft lite problem med magen, kanske är det kolik. På nätterna stånkar han så mycket att Kalle för tillfället har flyttat ut från det gemensamma sovrummet, han blir störd av alla ljuden. Annars sover hela familjen tillsammans.
- Man känner sig mer van, mer proffsig. Om det är något med Dennis så blir det inte lika uppjagat som det var med Alex.
En omisskännlig doft avslöjar att det är dags för blöjbyte. Kalle tar upp Alex och de går in i ett litet rum innanför själva badrummet. Där finns skötbordet. Med van hand gör han snabbt den lilla pojkbaken torr och ren igen.
Hur tog släkten beskedet att de väntade barn? Marie berättar att hennes mamma upptäckte att Marie var gravid, nästan innan Marie själv visste något. Mamman blev jätteglad. Även Kalles pappa var positiv.
- Jag ringde och berättade att jag skulle bli pappa. Men han pratade bara på om en massa annat. En stund efter att vi lagt på ringde han upp och undrade vad jag sagt. Skulle jag bli pappa? Han blev också jätteglad.
Runt den unga familjen Henningson-Holmberg finns många personer som kan hjälpa till, både praktiskt och med svar på frågor. Främst är det Maries mamma och Kalles morföräldrar som är ett viktigt stöd.
- Mormor och morfar bor bara ett par hundra meter härifrån och står mig jättenära. Vi går ofta hem till dem för att äta eller bara vara. Maries mamma är också jättebra att ha här i Frövi.
Efter gymnasiets handelsprogram har Marie varit arbetslös och arbetat som tidningsbud. Då brukar hon gå upp klockan ett på natten för att vara hemma vid femtiden. Tidigare hade hon två boxerhundar som hon tränade under dagarna och då passade arbetstiden henne perfekt.
Senaste året har Kalle varit arbetslös och pappaledig. Han har varit lika mycket med barnen som Marie. Närheten till framför allt Alex är viktig för mig, säger han. Dennis är fortfarande så liten.
- Jag har fått mycket stöd och uppskattning från vänner och andra för att jag valt att vara hemma med barnen. På försäkringskassan tycker de att jag är "så duktig".
Under det senaste året har flera av Kalles jämnåriga vänner berättat att de ska bli pappor. De har frågat hur det är att få barn, hur förhållandet påverkas och hur livet förändras.
- Vi pratar rätt öppet om att man blir mer bunden med barn, att tjejerna en tid kanske bara tänker på barnen och att man inte kan gå ut och roa sig på samma sätt som tidigare. För en del känns det jobbigt. Jag tror det är en myt att inte killar kan snacka om känslor och sådana där saker.
Marie protesterar. Hon menar att Kalle inte alltid är så bra på att prata om sina innersta känslor - i alla fall inte med henne. Även om det blivit bättre sedan de fick barn.
Vad tycker Marie och Kalle om daghem? Nej, svarar de med en mun.
- Jag tycker det är synd att sätta dem på dagis så tidigt. Barnen är små en kort tid och då vill jag vara nära dem. Jag är deras mamma och vill ge dem den första tryggheten i livet, menar Marie.
- Barn behöver inte bli sociala så tidigt. Det kan vänta. Jag tror inte heller att barn ska möta alltför många vuxna under de allra första åren. Vi är deras föräldrar och jag hoppas att det räcker en bit. Men sedan kan förskolan va- ra bra, när de behöver mer kompisar.
Bilar är Kalles stora intresse i livet. Han har arbetat på en verkstad, på en däckshop och med att fräscha upp begagnade bilar. Sedan han tog körkort har han köpt ett tiotal bilar som han renoverat för att sedan sälja.
- Bilarna ger jag inte upp i första taget, säger han.
Marie berättar att hundarna som varit hennes stora intresse får vänta några år. Hon säger att hon saknar jämnåriga mammor att prata med.
- Alla som får barn här i Frövi är runt trettio. De pratar bara om sina hus, om att sy nya gardiner, om bakning och trädgårdsskötsel. Det ligger inte direkt för mig.
Både Alex och Dennis är vakna. Alex går runt med Mickivagnen och låter som en motorcykel. Dennis försöker hålla huvudet rakt och fokusera blicken. Och nu vill han ha mat.
Om en stund ska familjen åka till Kalles lillebror som fyller år. Förr kunde Kalle och Marie bara sätta sig i bilen och köra i väg. Nu ska det ordnas med blöjor och extra kläder, barnvagnen ska in i bilen ...
Hur har deras förhållande påverkats av att få två barn så tätt?
Mindre än vad de trodde, säger de. Och inte så negativt som de kanske föreställde sig. Marie och Kalle säger att de aldrig bråkat särskilt mycket, de har inte gapat och skrikit åt varandra. Det gör de inte nu heller. Om de blir osams går de snarare omkring och är sura och tysta. Ofta handlar det om småsaker.
- Jag ville att Alex skulle sova i sin säng, jag var rädd att han skulle ramla ned på golvet om han var i vår säng. Men Kalle ville hela tiden att han skulle ligga mellan oss. När jag gick upp för att dela ut tidningarna var Alex i sin säng men när jag kom hem så hade Kalle tagit upp honom och lagt honom bredvid sig.
Kalle var rädd för att Marie och han skulle glida ifrån varandra när första barnet föddes.
- Barnen är vakna väldigt mycket och vi sover ofta när de sover. Man får ta de få stunder som finns mitt på dagen och på kvällarna för att vara tillsammans bara vi två.
Marie säger att det är viktigt att inte bara bli sittande framför teven.
- Vi gör saker tillsammans även om Dennis är så liten. Vi träffar vänner och åker in till Örebro och shoppar. Det jag saknar mest är kanske hundarna, det gick inte ha dem med två så små barn.
Och sexlivet? De skrattar lite generat.
- Efter att vi fått Dennis skämtade man på barnavårdscentralen och sa att vi måste hålla igen lite och kanske vänta med att skaffa fler barn ...