För några av sexåringarna på Sigfridsborgs skola i Älta i Nacka kommun har inskolningen till förskoleklass redan startat. Skolan har en flexibel invänjningsperiod under två veckor, och föräldrarna kan själva välja när barnet ska börja. Grundskoleläraren Rebecca Kin Xu tar emot de förväntanfulla och lite spända barnen – de som ska bli ”Bläckfiskarna” – i det nya klassrummet.

Hon har hängt upp bokstäver som ser ut som bläckstänk och ordnat en myshörna med kuddar och böcker. Den runda mattan till klassens morgonsamlingar är beställd och väntas till skolstart om en dryg vecka. Då ska alla barn vara inskolade.

– Jag har också fjärilar i magen, precis som barnen. Men det är precis som det ska vara, säger hon.

Övergången från förskolans lilla värld till skolans större värld är ett stort steg i ett barns liv. Barnet får fler och nya kompisar, skolgården blir större och begränsas oftast inte av staket, lärarna är nya. Barnet förväntas ta mer ansvar, inte bara för sina saker, men också till viss del för sitt lärande och sin roll i gruppen.

– Det är ett helt nytt kapitel som startar i barnens, men också föräldrarnas, liv och det är vi som pedagoger väl medvetna om, säger Rebecca Kin Xu. För att barnet ska känna sig tryggt arbetar vi mycket med relationen till både barn och föräldrar.

Särskilt förstagångsföräldrar är ibland oroliga för hur det ska gå, säger hon.

– De undrar över rutiner, hämtningar och lämningar, kompisar och vad barnen kommer att lära sig. Barnen tycker oftast att skolstarten är jättekul, många har längtat hela sommaren och de är så pass stora att de vill lära sig nya saker och experimentera nu, säger hon.

Vid skolstart, efter inskolningen, hur brukar barnen vara då?

– Då brukar de vara ganska trygga och säkra, eftersom de varit här i två veckor. De flesta brukar tycka att det är kul att få träffa alla barnen. Många känner storasyskon, en kusin eller en granne på skolan, så vid den första stora samlingen på gården när vi pedagoger välkomnar barnen, blir det väldigt mycket vinkande.

Hur gör ni med de barn som är lite blyga, som kanske tycker att det är läskigt att börja skolan?

– Då får vi pedagoger vara stöd och uppmuntra till att finna nya kamrater. Om de känner en kompis sedan tidigare brukar det underlätta jättemycket, säger Rebecca Kin Xu.

I en sexåring virvlar mycket känslor, ibland pratar man om sex-sjuårsåldern som ”lilla tonåren”. Barnet börjar blir varse alla sina känslor, men vet inte riktigt alltid hur det ska hantera dem. Det är också tydligt i förskoleklassen, säger Rebecca Kin Xu.

– Ena dagen kan de vara på topp och vara hur glada som helst, trallar och dansar runt. Andra dagen kan allt kännas jättejobbigt, och det måste vi som pedagoger ha förståelse för. Det försöker vi säga till föräldrarna också. Det tar lite tid att komma in och finna sin plats i förskoleklassen. Det kanske inte blir ”wow” första dagen, man måste ge det lite tid.

Saknar många sin tidigare förskola?

– Ja, i början gör nog många det. Vi träffar ofta på barnens dagbarnvårdare och tidigare förskolegrupper när vi är på utflykt i närområdet och det är alltid lika glada möten. Att lämna de tidigare pedagogerna på förskolan kanske är det svåraste. Barnen har ju ofta haft dem sedan de var ett och ett halvt år.

När skolan väl börjat följer en två veckors ”lärakännaperiod”. Då berättar sexåringarna sommarminnen, går på vandring i den närliggande skogen och leker lekar för att bekanta sig med varandra och pedagogerna.

– Sen börjar vi jobba! säger Rebecca Kin Xu.

Klassen börjar bland annat med en ny bokstav varje vecka och arbetar med ljudträning för att lyssna hur bokstäverna låter.

Varje måndag får eleverna ta med sig var sin sak som börjar på den aktuella bokstaven.

– Det blir lite klurigt. Saker som börjar på a och b är ganska lätta att hitta, men när det kommer till q och x är det lite svårare. Det blir faktiskt ett helt familjeprojekt, hela familjen engagerar sig. En gång tog ett barn med sig ”barr i burk”.